{"id":1883,"date":"2025-01-21T09:00:06","date_gmt":"2025-01-21T08:00:06","guid":{"rendered":"https:\/\/www.doggieservices.sveavagen3.se\/?p=1883"},"modified":"2026-11-03T02:06:17","modified_gmt":"2026-11-03T01:06:17","slug":"hunden-i-vintertacke-vantar-pa-hallgolvet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/doggieservices.sveavagen3.se\/?p=1883","title":{"rendered":"Hunden i vintert\u00e4cke v\u00e4ntar p\u00e5 hallgolvet"},"content":{"rendered":"<div style=\"text-align: left;\">\n<blockquote>\n<p><strong>Du kn\u00f6t om samma k\u00e4nga tre g\u00e5nger. Jag v\u00e4ntade p\u00e5 b\u00e5da.<\/strong><\/p>\n<\/blockquote>\n<p>Vi var n\u00e4stan f\u00e4rdiga. Kopplet satt d\u00e4r det skulle, min jacka var kn\u00e4ppt och du hade hittat den andra vanten. D\u00e5 lossnade sn\u00f6ret. Jag hade redan v\u00e4nt kroppen mot ytterd\u00f6rren och kom av mig mitt i f\u00f6rv\u00e4ntan. Du sj\u00f6nk ner p\u00e5 hallpallen igen. D\u00e4r stod vi allts\u00e5, tv\u00e5 promenadsugna varelser och en k\u00e4nga med egna planer.<\/p>\n<p>F\u00f6rsta g\u00e5ngen tittade jag noga. Dina fingrar drog i \u00e4ndarna, gjorde en \u00f6gla och tappade den. Andra g\u00e5ngen kom en suck. Tredje g\u00e5ngen lade du vanten p\u00e5 golvet f\u00f6r att komma \u00e5t ordentligt. Jag nosade p\u00e5 den. Det var en v\u00e4ldigt fin vante. Den doftade b\u00e5de av dig och av allt som f\u00e5tt f\u00f6lja med dina h\u00e4nder hem.<\/p>\n<p>Du sade mitt namn innan jag ens hade \u00f6ppnat munnen. Det tyckte jag var lite misst\u00e4nksamt. Jag hade faktiskt bara unders\u00f6kt saken. \u00c4nd\u00e5 l\u00e4t jag vanten ligga och st\u00e4llde mig bredvid ditt kn\u00e4. En l\u00f6s vante kan vara lockande, men ibland m\u00e4rker till och med jag n\u00e4r n\u00e5gon redan har fullt upp med sitt.<\/p>\n<p>Det \u00e4r mycket som ska h\u00e4nda innan en m\u00e4nniska kan g\u00e5 ut. Ni verkar beh\u00f6va flera lager f\u00f6r att bli f\u00e4rdiga. Dessutom kan n\u00e5got ni nyss hade i handen f\u00f6rsvinna mellan byr\u00e5n och d\u00f6rren. Jag har f\u00f6ljt s\u00e5dana efters\u00f6kningar genom hela bostaden. Ofta ligger f\u00f6rem\u00e5let kvar p\u00e5 ungef\u00e4r samma plats d\u00e4r ni sj\u00e4lva lade det.<\/p>\n<p>Mina f\u00f6rberedelser syns mer i kroppen. Jag reser mig n\u00e4r du tar fram kopplet. Svansen b\u00f6rjar r\u00f6ra sig. N\u00e4r nycklarna kommer g\u00f6r jag ett litet varv, och n\u00e4r din hand n\u00e4rmar sig d\u00f6rrhandtaget \u00e4r jag beredd. D\u00e5 kan ett uppknutet sn\u00f6re k\u00e4nnas som en ganska stor h\u00e4ndelse. Hela jag har ju redan p\u00e5b\u00f6rjat promenaden.<\/p>\n<p>Den h\u00e4r morgonen fick den \u00e4nd\u00e5 v\u00e4nta. Du lutade dig fram, drog k\u00e4ngan n\u00e4rmare och b\u00f6rjade om fr\u00e5n b\u00f6rjan. Jag kunde h\u00f6ra din andning. Utanf\u00f6r gick n\u00e5gon f\u00f6rbi trapphuset och en d\u00f6rr slog igen l\u00e4ngre bort. Mina \u00f6ron f\u00f6ljde ljudet. Sedan s\u00e5g jag p\u00e5 dig igen. Vi var fortfarande h\u00e4r inne, och mitt koppel h\u00e4ngde l\u00f6st mellan oss.<\/p>\n<p>Du tittade upp och log \u00e5t mig. Det var det lilla leendet som kom n\u00e4r du s\u00e5g att jag stod kvar. Jag svarade med svansen. Kanske var det d\u00e4r v\u00e5r f\u00f6rsta trevliga stund p\u00e5 promenaden, fast vi \u00e4nnu inte hade passerat d\u00f6rren. Du satt p\u00e5 pallen med en halvf\u00e4rdig rosett och jag hade din uppm\u00e4rksamhet alldeles n\u00e4ra.<\/p>\n<p>Jag tycker om n\u00e4r du ser mig i de sm\u00e5 mellanrummen. N\u00e4r jag f\u00e5r en hand \u00f6ver sidan medan du v\u00e4ntar p\u00e5 hissen. N\u00e4r du s\u00e4ger n\u00e5got v\u00e4nligt medan vattenkokaren l\u00e5ter. N\u00e4r du flyttar foten s\u00e5 att jag kan l\u00e4gga mig bekv\u00e4mt bredvid stolen. Det beh\u00f6vs inga s\u00e4rskilda f\u00f6rberedelser f\u00f6r s\u00e5dant. Vi r\u00e5kar bara vara n\u00e4ra och uppt\u00e4cker varandra.<\/p>\n<p>I hallen kan vi annars bli v\u00e4ldigt upptagna av vad som ska h\u00e4nda sedan. Du t\u00e4nker p\u00e5 tiden. Jag t\u00e4nker p\u00e5 d\u00f6rren. Kanske b\u00f6rjar jag trampa, och d\u00e5 blir du \u00e4nnu ivrigare att komma iv\u00e4g. Snart har vi br\u00e5ttom b\u00e5da tv\u00e5, fast sn\u00f6ret fortfarande sitter precis lika illa. Det \u00e4r m\u00e4rkligt vad mycket fart man kan f\u00e5 utan att r\u00f6ra sig fram\u00e5t.<\/p>\n<p>Den h\u00e4r g\u00e5ngen stannade det vid en suck och ett skratt. Du fick till slut tag i b\u00e5da \u00e4ndarna och drog \u00e5t. Sedan fick ocks\u00e5 den andra k\u00e4ngan en kontroll. Jag h\u00f6ll mig n\u00e4ra och f\u00f6ljde h\u00e4nderna med blicken. Vanten l\u00e5g kvar. Ingen beh\u00f6vde r\u00e4dda den ur min mun, vilket jag tycker borde r\u00e4knas som en liten framg\u00e5ng f\u00f6r oss b\u00e5da.<\/p>\n<p>N\u00e4r du reste dig skakade jag p\u00e5 kroppen. Nu var det verkligen dags. Du tog kopplet lite bekv\u00e4mare i handen och \u00f6ppnade d\u00f6rren. Kall luft n\u00e5dde nosen redan innan vi kom ut. Det fanns sn\u00f6 i kanten av g\u00e5ngv\u00e4gen och f\u00e4rska sp\u00e5r \u00f6ver den. Jag hade flera saker att ta reda p\u00e5 och b\u00f6rjade genast v\u00e4lja riktning.<\/p>\n<p>Du f\u00f6ljde med till den f\u00f6rsta stolpen. D\u00e4r beh\u00f6vde jag stanna. Det var ingen kort h\u00e4lsning som l\u00e5g d\u00e4r, \u00e5tminstone inte med min m\u00e5ttstock. Jag nosade l\u00e4ngst ner, flyttade mig en liten bit och unders\u00f6kte samma plats fr\u00e5n ett annat h\u00e5ll. Du stod bredvid. Efter hallens v\u00e4ntan hade turen kommit till mig att beh\u00f6va lite tid.<\/p>\n<p>Jag s\u00e5g dina k\u00e4ngor i \u00f6gonvr\u00e5n. Sn\u00f6rena satt kvar. Dina f\u00f6tter stod stilla medan jag arbetade f\u00e4rdigt med mitt. F\u00f6r dig s\u00e5g det kanske ut som samma stolpe vi passerat m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00f6rr. F\u00f6r mig hade den f\u00f6r\u00e4ndrats sedan sist. Det \u00e4r en av de fina sakerna med v\u00e5r vanliga v\u00e4g: d\u00e4r finns alltid mer \u00e4n jag hann unders\u00f6ka i g\u00e5r.<\/p>\n<p>N\u00e4r vi gick vidare var kopplet mjukt igen. Det knarrade lite under skorna. Jag fick v\u00e4lja en bit l\u00e4ngs kanten d\u00e4r sn\u00f6n var or\u00f6rd, och du fick v\u00e4lja den framkomliga v\u00e4gen f\u00f6rbi en isig fl\u00e4ck. Vi beh\u00f6vde anpassa oss efter varandra flera g\u00e5nger. Ibland skedde det s\u00e5 enkelt att ingen av oss verkade t\u00e4nka p\u00e5 det.<\/p>\n<p>P\u00e5 hemv\u00e4gen fastnade en liten sn\u00f6klump vid min tass. Jag lyfte benet och du stannade direkt. Din vante kom av igen, den h\u00e4r g\u00e5ngen f\u00f6r min skull. Du hj\u00e4lpte mig och v\u00e4ntade tills jag ville s\u00e4tta ner tassen. Jag stod n\u00e4ra ditt ben medan du tog p\u00e5 dig vanten. Sedan kunde vi g\u00e5 den sista biten tillsammans.<\/p>\n<p>V\u00e4l hemma hade du \u00e5terigen en hel del att g\u00f6ra med k\u00e4ngorna. Jag var upptagen med att f\u00e5 jackan av mig och k\u00e4nna efter vilken plats p\u00e5 mattan som passade b\u00e4st. Du satte dig p\u00e5 pallen och drog i den knut du hade arbetat s\u00e5 noga med. Den ville visst vara kvar nu. Jag lade mig ner och s\u00e5g p\u00e5.<\/p>\n<p>Du skrattade n\u00e4r du uppt\u00e4ckte min blick. Jag vet inte vad du t\u00e4nkte, men handen landade p\u00e5 min sida en stund. Vi hade kommit ut, unders\u00f6kt v\u00e5r v\u00e4g och kommit hem igen. K\u00e4ngorna fick ta den tid de beh\u00f6vde. Jag l\u00e5g alldeles bredvid, och vanten l\u00e5g fortfarande tryggt d\u00e4r du hade lagt den.<\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Du kn\u00f6t om samma k\u00e4nga tre g\u00e5nger. Jag v\u00e4ntade p\u00e5 b\u00e5da. Vi var n\u00e4stan f\u00e4rdiga. Kopplet satt d\u00e4r det skulle, min jacka var kn\u00e4ppt och du hade hittat den andra vanten. D\u00e5 lossnade sn\u00f6ret. Jag hade redan v\u00e4nt kroppen mot ytterd\u00f6rren och kom av mig mitt i f\u00f6rv\u00e4ntan. Du sj\u00f6nk ner p\u00e5 hallpallen igen. D\u00e4r stod vi allts\u00e5, tv\u00e5 promenadsugna varelser och en k\u00e4nga med egna planer. F\u00f6rsta g\u00e5ngen tittade jag noga. Dina fingrar drog i \u00e4ndarna, gjorde en \u00f6gla och tappade den. Andra g\u00e5ngen kom en suck. Tredje g\u00e5ngen lade du vanten p\u00e5 golvet f\u00f6r att komma \u00e5t ordentligt. Jag nosade p\u00e5 den. Det var en v\u00e4ldigt fin vante. Den doftade b\u00e5de av dig och av allt som f\u00e5tt f\u00f6lja med dina h\u00e4nder hem. Du sade mitt namn innan jag ens hade \u00f6ppnat munnen. Det tyckte jag var lite misst\u00e4nksamt. Jag hade faktiskt bara unders\u00f6kt saken. \u00c4nd\u00e5 l\u00e4t jag vanten ligga och st\u00e4llde mig bredvid ditt kn\u00e4. En l\u00f6s vante kan vara lockande, men ibland m\u00e4rker till och med jag n\u00e4r n\u00e5gon redan har fullt upp med sitt. Det \u00e4r mycket som ska h\u00e4nda innan en m\u00e4nniska kan g\u00e5 ut. Ni verkar beh\u00f6va flera lager f\u00f6r att bli f\u00e4rdiga. Dessutom kan n\u00e5got ni nyss hade i handen f\u00f6rsvinna mellan byr\u00e5n och d\u00f6rren. Jag har f\u00f6ljt s\u00e5dana efters\u00f6kningar genom hela bostaden. Ofta ligger f\u00f6rem\u00e5let kvar p\u00e5 ungef\u00e4r samma plats d\u00e4r ni sj\u00e4lva lade det. Mina f\u00f6rberedelser syns mer i kroppen. Jag reser mig n\u00e4r du tar fram kopplet. Svansen b\u00f6rjar r\u00f6ra sig. N\u00e4r nycklarna kommer g\u00f6r jag ett litet varv, och n\u00e4r din hand n\u00e4rmar sig d\u00f6rrhandtaget \u00e4r jag beredd. D\u00e5 kan ett uppknutet sn\u00f6re k\u00e4nnas som en ganska stor h\u00e4ndelse. Hela jag har ju redan p\u00e5b\u00f6rjat promenaden. Den h\u00e4r morgonen fick den \u00e4nd\u00e5 v\u00e4nta. Du lutade dig fram, drog k\u00e4ngan n\u00e4rmare och b\u00f6rjade om fr\u00e5n b\u00f6rjan. Jag kunde h\u00f6ra din andning. Utanf\u00f6r gick n\u00e5gon f\u00f6rbi trapphuset och en d\u00f6rr slog igen l\u00e4ngre bort. Mina \u00f6ron f\u00f6ljde ljudet. Sedan s\u00e5g jag p\u00e5 dig igen. Vi var fortfarande h\u00e4r inne, och mitt koppel h\u00e4ngde l\u00f6st mellan oss. Du tittade upp och log \u00e5t mig. Det var det lilla leendet som kom n\u00e4r du s\u00e5g att jag stod kvar. Jag svarade med svansen. Kanske var det d\u00e4r v\u00e5r f\u00f6rsta trevliga stund p\u00e5 promenaden, fast vi \u00e4nnu inte hade passerat d\u00f6rren. Du satt p\u00e5 pallen med en halvf\u00e4rdig rosett och jag hade din uppm\u00e4rksamhet alldeles n\u00e4ra. Jag tycker om n\u00e4r du ser mig i de sm\u00e5 mellanrummen. N\u00e4r jag f\u00e5r en hand \u00f6ver sidan medan du v\u00e4ntar p\u00e5 hissen. N\u00e4r du s\u00e4ger n\u00e5got v\u00e4nligt medan vattenkokaren l\u00e5ter. N\u00e4r du flyttar foten s\u00e5 att jag kan l\u00e4gga mig bekv\u00e4mt bredvid stolen. Det beh\u00f6vs inga s\u00e4rskilda f\u00f6rberedelser f\u00f6r s\u00e5dant. Vi r\u00e5kar bara vara n\u00e4ra och uppt\u00e4cker varandra. I hallen kan vi annars bli v\u00e4ldigt upptagna av vad som ska h\u00e4nda sedan. Du t\u00e4nker p\u00e5 tiden. Jag t\u00e4nker p\u00e5 d\u00f6rren. Kanske b\u00f6rjar jag trampa, och d\u00e5 blir du \u00e4nnu ivrigare att komma iv\u00e4g. Snart har vi br\u00e5ttom b\u00e5da tv\u00e5, fast sn\u00f6ret fortfarande sitter precis lika illa. Det \u00e4r m\u00e4rkligt vad mycket fart man kan f\u00e5 utan att r\u00f6ra sig fram\u00e5t. Den h\u00e4r g\u00e5ngen stannade det vid en suck och ett skratt. Du fick till slut tag i b\u00e5da \u00e4ndarna och drog \u00e5t. Sedan fick ocks\u00e5 den andra k\u00e4ngan en kontroll. Jag h\u00f6ll mig n\u00e4ra och f\u00f6ljde h\u00e4nderna med blicken. Vanten l\u00e5g kvar. Ingen beh\u00f6vde r\u00e4dda den ur min mun, vilket jag tycker borde r\u00e4knas som en liten framg\u00e5ng f\u00f6r oss b\u00e5da. N\u00e4r du reste dig skakade jag p\u00e5 kroppen. Nu var det verkligen dags. Du tog kopplet lite bekv\u00e4mare i handen och \u00f6ppnade d\u00f6rren. Kall luft n\u00e5dde nosen redan innan vi kom ut. Det fanns sn\u00f6 i kanten av g\u00e5ngv\u00e4gen och f\u00e4rska sp\u00e5r \u00f6ver den. Jag hade flera saker att ta reda p\u00e5 och b\u00f6rjade genast v\u00e4lja riktning. Du f\u00f6ljde med till den f\u00f6rsta stolpen. D\u00e4r beh\u00f6vde jag stanna. Det var ingen kort h\u00e4lsning som l\u00e5g d\u00e4r, \u00e5tminstone inte med min m\u00e5ttstock. Jag nosade l\u00e4ngst ner, flyttade mig en liten bit och unders\u00f6kte samma plats fr\u00e5n ett annat h\u00e5ll. Du stod bredvid. Efter hallens v\u00e4ntan hade turen kommit till mig att beh\u00f6va lite tid. Jag s\u00e5g dina k\u00e4ngor i \u00f6gonvr\u00e5n. Sn\u00f6rena satt kvar. Dina f\u00f6tter stod stilla medan jag arbetade f\u00e4rdigt med mitt. F\u00f6r dig s\u00e5g det kanske ut som samma stolpe vi passerat m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00f6rr. F\u00f6r mig hade den f\u00f6r\u00e4ndrats sedan sist. Det \u00e4r en av de fina sakerna med v\u00e5r vanliga v\u00e4g: d\u00e4r finns alltid mer \u00e4n jag hann unders\u00f6ka i g\u00e5r. N\u00e4r vi gick vidare var kopplet mjukt igen. Det knarrade lite under skorna. Jag fick v\u00e4lja en bit l\u00e4ngs kanten d\u00e4r sn\u00f6n var or\u00f6rd, och du fick v\u00e4lja den framkomliga v\u00e4gen f\u00f6rbi en isig fl\u00e4ck. Vi beh\u00f6vde anpassa oss efter varandra flera g\u00e5nger. Ibland skedde det s\u00e5 enkelt att ingen av oss verkade t\u00e4nka p\u00e5 det. P\u00e5 hemv\u00e4gen fastnade en liten sn\u00f6klump vid min tass. Jag lyfte benet och du stannade direkt. Din vante kom av igen, den h\u00e4r g\u00e5ngen f\u00f6r min skull. Du hj\u00e4lpte mig och v\u00e4ntade tills jag ville s\u00e4tta ner tassen. Jag stod n\u00e4ra ditt ben medan du tog p\u00e5 dig vanten. Sedan kunde vi g\u00e5 den sista biten tillsammans. V\u00e4l hemma hade du \u00e5terigen en hel del att g\u00f6ra med k\u00e4ngorna. Jag var upptagen med att f\u00e5 jackan av mig och k\u00e4nna efter vilken plats p\u00e5 mattan som passade b\u00e4st. Du satte dig p\u00e5 pallen och drog i den knut du hade arbetat s\u00e5 noga med. Den ville visst vara kvar nu. Jag lade mig ner och s\u00e5g p\u00e5. Du skrattade n\u00e4r du uppt\u00e4ckte min blick. Jag vet inte vad du t\u00e4nkte, men handen landade p\u00e5 min sida en stund. Vi hade kommit ut, unders\u00f6kt v\u00e5r v\u00e4g och kommit hem igen. K\u00e4ngorna fick ta den tid de beh\u00f6vde. Jag l\u00e5g alldeles bredvid, och vanten l\u00e5g fortfarande tryggt d\u00e4r du hade lagt den.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1884,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[12],"tags":[373,211],"class_list":["post-1883","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-citat_kloka_ord","tag-vanta-i-hallen","tag-vinterpromenader"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/doggieservices.sveavagen3.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1883","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/doggieservices.sveavagen3.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/doggieservices.sveavagen3.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/doggieservices.sveavagen3.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/doggieservices.sveavagen3.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1883"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/doggieservices.sveavagen3.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1883\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1885,"href":"https:\/\/doggieservices.sveavagen3.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1883\/revisions\/1885"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/doggieservices.sveavagen3.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/1884"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/doggieservices.sveavagen3.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1883"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/doggieservices.sveavagen3.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1883"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/doggieservices.sveavagen3.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1883"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}