Bruks 2027: dubbelretning i elitklass
Namnet dubbelretning säger ganska lite till den som inte redan känner svenskskyddet. I elitklass innebär momentet att hund och förare transporterar en passiv figurant samtidigt som en annan person inleder den händelse hunden ska avvisa. Hunden måste alltså kunna uppmärksamma något nytt utan att transportuppgiften dessförinnan faller sönder. Från 2027 preciseras den andra figurantens agerande, och beskrivningen tar uttryckligen hänsyn till om hunden redan har upptäckt personen. Den skillnaden är avgörande för att förklara ändringen rätt.
Den nya regeltexten anger två steg. Vid det andra steget ska figuranten slå med käppen, höja armen och samtidigt öka farten. Men om hunden redan har observerat figuranten och vänt sig mot denne ska käppslaget utebli; då höjs enbart armen enligt undantaget. Det är alltså inte ett identiskt förlopp som ska spelas upp oavsett hundens observation. Den som återger bara huvudregeln och utelämnar undantaget beskriver en annan situation än den slutliga regelboken.
Hundens observation har betydelse
För föraren gör detta hundens uppmärksamhet viktig redan före själva ingripandet. Den egna uppgiften är att transportera den passiva figuranten på föreskrivet sätt. Den andra figuranten står i en grupp om minst tre personer, med utgångsläge cirka sex meter bakom och något till höger om föraren. Tävlingsledaren ger tecken att börja. Händelsen ingår i ett organiserat prov med bestämda roller och ska förstås inom den ramen, inte som en uppmaning att skapa överraskande konfrontationer i vardagen.
För hunden blir uppgiften att skifta uppmärksamhet när något förändras omkring ekipaget. Föraren kan däremot inte ta över hundens självständiga del genom att visa vad den ska upptäcka. För högsta betyg ska hunden avvisa överfallet utan hjälp. Hjälper sänker betyget och kan i grövre fall underkänna momentet. Det är en skillnad mellan att ha lärt hunden uppgiften och att under provet börja styra fram svaret. Även en välmenande hjälp kan ändra vad som faktiskt visas.
Transporten och avslutet hör till samma moment
Bedömningen börjar med den inledande transporten och slutar efter halten. Om hunden till exempel drar sig bakom föraren så att den föreskrivna placeringen försvinner ska domarna kunna stoppa dubbelretningen och underkänna momentet. Man kan därför inte bedöma prestationen genom att bara titta på den sekund då hunden vänder sig mot den andra figuranten. Förutsättningarna för att den delen alls ska utföras måste först finnas kvar.
Efter avväpning och kontroll vid sidan fortsätter ekipaget på tävlingsledarens tillsägelse omkring femton meter med båda figuranterna. Sedan kommer halten. Hunden behöver därmed återgå till ett ordnat arbete, och föraren måste komma ihåg avslutningen även efter ett intensivt händelseförlopp. Den mänskliga lättnaden när det svåra tycks vara över kan komma före momentets faktiska slut. Protokollet omfattar även det som händer efter lättnadens första andetag.
De allmänna reglerna för korgangrepp får också tydligare gränser 2027. Angrepp riktat mot knä eller nedanför ger högst fem och angrepp riktat mot ansiktet underkänns. För andra angrepp utanför bålen är normalgränsen högst åtta. Samtidigt ska domaren se vart hunden siktar: en arm som kommer emellan ett angrepp riktat mot bålen bör inte ensam ge avdrag. Den skillnaden behöver följa med när förloppet återges efteråt.
En stark reaktion säger således inte ensam hur väl dubbelretningen genomfördes. Placeringen före händelsen, hundens självständighet, riktningen och återgången till kontroll måste också finnas med. Föraren får mer användbar kunskap av en sådan genomgång än av ett allmänt omdöme om att hunden var modig eller het. Den noggrannheten visar respekt för hundens arbete: se vilken uppgift den faktiskt löste, var samspelet brast och vad människan själv behöver förstå bättre.