En person håller en grind öppen medan en hundförare med två kopplade hundar passerar på en lövtäckt stig.
Citat och kloka ord

Någon håller grinden åt oss

”En liten vänlighet får gärna följa med på promenaden.”

Grinden vill inte följa med dig. Du håller kopplet i ena handen och försöker få loss haspen med den andra. Jag står nära ditt ben och väntar på att öppningen ska bli stor nog. Det har samlats vatten precis där vi ska gå, så du flyttar fötterna flera gånger innan något egentligen händer.

Bakom oss kommer en person längs stigen. Jag vänder på huvudet och du ser genast lite mer jäktad ut. Du säger att hen kan gå före, men då stannar personen i stället vid grindens andra sida och hjälper till att lyfta den. Plötsligt kan du använda båda benen till att gå. Det verkade vara något du längtat efter.

Jag följer efter genom öppningen. Personen håller sig åt sidan och låter mig passera utan att sträcka fram handen. Det är vänligt på ett sätt som min kropp förstår direkt. Jag kan se var jag ska sätta tassarna, känna var du är och komma igenom utan att samtidigt ordna en hälsning i den trånga passagen.

Du tackar och får ett leende tillbaka. Sedan går vi åt olika håll. Det var inget stort möte, men jag märker hur du tar de första stegen efteråt. Du har sänkt axlarna. Kopplet ligger lätt i handen och du ser ner på mig med en liten min som gör att jag får lust att se upp en gång till.

Strax efter grinden behöver du knyta om ena skon. Du visar mig var jag kan stå medan du böjer dig ner, och jag väntar med nosen nära jackärmen. Ingen står bakom oss och försöker komma förbi. Du får bli färdig innan vi går. Jag tycker om skillnaden mellan den här pausen och trampandet vid haspen nyss. Vi står stilla igen, men nu finns det tid att göra det bekvämt.

Jag vet inte vad människor tänker om att hjälpa varandra. Jag kan känna skillnaden mellan en stig där vi hela tiden måste skynda undan och en där någon ibland ger oss en chans att komma fram i lugn och ro. Det lilla utrymmet följer med en bit efteråt. Jag får lättare att lägga nosen mot marken när du också har slutat spänna dig.

Längre fram möter vi någon med cykel vid en smal del av vägen. Nu går du åt sidan med mig innan vi hamnar nära. Vi står på en torr fläck och jag hinner undersöka en rot. Cyklisten glider förbi och nickar. Du nickar tillbaka. Jag är upptagen av annat, men jag uppskattar att vi slapp flytta på oss hastigt mitt i min undersökning.

På hemvägen kommer vi till grinden igen. Du ser efter åt båda håll innan du öppnar. En äldre person är på väg fram, så vi väntar och håller öppet. Jag står intill dig medan stegen passerar. Ingen kräver att jag ska göra något mer än att finnas där på min lilla bit av marken.

Sedan tar vi oss igenom. Den här gången har du redan kommit på hur grinden ska lyftas. Jag följer med och nosar efter lukten av våra egna tidigare steg. Du säger att det blev en fin promenad. Jag slår svansen mot ditt ben. Det fanns en del som var svårt att öppna, men det blev ganska gott om plats för oss längs vägen.