-
Phoenix fick ett program som passade honom – och EM-guld
Ett trick kan vara imponerande och ändå vara fel val för den egna hunden. Det är en av de finaste tankarna i Felicia Uhres berättelse efter EM i freestyle i Karlskrona. Hon och Phoenix tog individuellt guld och var också med om Sveriges lagguld. När Hundsport intervjuar henne efteråt beskriver hon hur programmet byggs kring det som passar just Phoenix. Medaljerna är stora nyheter. Sättet hon talar om sin hund gör att det finns mer att stanna vid än placeringen.
Mästerskapet arrangerades i Brinova Arena den 10–13 september. Hundsports intervju är daterad den 15 september och Svenska Kennelklubbens nyhet kom dagen därpå. De svenska gulden togs i freestyle. I den andra grenen, heelwork to music, vann Danmark både individuellt och i lag. Det är värt att hålla isär grenarna, eftersom de ställer olika krav på programmen även om båda förenar hundens arbete, förarens rörelser och musiken.
Frihet med tydliga gränser
I freestyle finns stort utrymme för varierade rörelser och arbete på avstånd. Heelwork to music bygger i större utsträckning på bestämda positioner nära föraren. I de internationella regler som arrangören hänvisar till ska minst 75 procent av ett freestyleprogram bestå av freestylerörelser. För heelwork to music är förhållandet omvänt. Friheten i freestyle innebär alltså inte att vad som helst är likvärdigt eller att hundens hälsa får riskeras för en effektfull rörelse.
Samarbete och välbefinnande är ett eget bedömningsområde i samma regler. Där ingår att programmet ska framhäva hundens egenskaper och förmågor samt ta hänsyn till hälsa och säkerhet. Det ger en viktig bakgrund till Felicias val. Ett program behöver inte bli bättre för att man lägger till ett svårt trick som föraren tycker om. Rörelsen ska också fungera för hunden och passa in i det ekipaget faktiskt kan göra tillsammans.
Phoenix behöver få vara Phoenix
Phoenix är en border collie på snart fyra år. Felicia beskriver hans starka fokus men också hur hans intensiva blick, det som kallas eye i vallhundssammanhang, kan göra vissa detaljtrick svåra. Hon använder därför mycket arbete på avstånd när hon sätter samman programmet. Hon berättar också om ett rörelsemönster som syntes hos flera andra ekipage under EM, men som hon valde bort eftersom det inte passade Phoenix. Ett populärt trick fick helt enkelt stanna utanför deras program.
Musiken väljer Felicia först. Därefter provar hon rörelser och kombinationer som fungerar för hunden. Programmet till The other side av Ruelle började de tävla med i april, och det utvecklas vidare när Phoenix lär sig mer. Det ger en bild av ett arbete som får förändras över tid. Ett färdigt tävlingsprogram behöver inte betyda att föraren slutar lyssna eller att varje ny idé måste genomföras bara för att den såg fantastisk ut hos någon annan.
Jag tycker att just det valet är lätt att känna igen även långt från en mästerskapsarena. Man ser ett ekipage lyckas och blir sugen på att prova samma sak. Inspirationen kan vara härlig. Men den egna hunden behöver få sätta villkoren för vad man tar med sig hem. Att avstå från en rörelse kan vara ett omsorgsfullt och kunnigt beslut. Hunden behöver inte bevisa sitt värde genom att passa i någon annans program.
Det svenska EM-resultatet är värt att fira, både Felicias och Phoenix individuella guld och lagets gemensamma framgång. Samtidigt hoppas jag att den del av berättelsen som handlar om anpassning får följa med ut till träningsplanerna. Det finns mycket glädje i att hitta ett sätt att arbeta där hundens styrkor får synas. I Karlskrona räckte det hela vägen till guld. För andra ekipage kan samma omsorg få betydelse i ett alldeles vanligt träningspass.