-
EU-rådet antar gemensamma regler för hundar och katter
Maria Panayiotou, Cyperns jordbruksminister, som uttalar sig i rådets pressmeddelande om beslutet. Bildkälla: Europeiska unionens råd. © Europeiska unionen, 2026.Den 22 maj 2026 antog EU:s råd gemensamma regler för hundars och katters välfärd och spårbarhet. Beskedet publicerades samma dag i rådets pressmeddelande. Reglerna ska ge en gemensam grund inom EU för bland annat uppfödning, hållande, identifiering och handel. För hundar som byter hem eller passerar en landsgräns är frågan konkret: det ska gå att följa vilket djur det gäller, varifrån det kommer och vem som ansvarar för det.
Rådet beskriver skärpta välfärdskrav inom uppfödning, inhysning, hantering och veterinärvård. Uppfödare, försäljare, djurhem och nätplattformar som medverkar när hundar och katter erbjuds på EU-marknaden omfattas av det nya regelverket. Det gör att både miljön där djuren lever och vägen fram till en ny ägare finns med i beslutet. Djurets liv före överlämningen behöver få betydelse även när det är annonsen som köparen först möter.
Identifiering och registrering är en central del av spårbarheten. Ett djur behöver kunna kopplas till uppgifter som går att kontrollera. I överenskommelsen som rådets beslut bygger vidare på finns också tanken att de nationella databaserna ska kunna fungera tillsammans över gränserna. När djur förflyttas mellan länder räcker det inte alltid att information finns någonstans. Den behöver också kunna hittas och knytas till rätt individ.
För annonser på nätet anger rådets majbesked att identitetsuppgifterna ska vara verifierbara. Det är en viktig skillnad mellan att en annons innehåller många uppgifter och att uppgifterna faktiskt går att kontrollera. En bild och en välskriven presentation berättar inte i sig hur hunden har fötts upp eller hur ägarkedjan ser ut. Spårbarheten ska göra det svårare för den som vill dölja djurets ursprung att försvinna bakom nästa annons.
Även import från länder utanför EU ingår. Rådet anger att motsvarande krav på välfärd och spårbarhet ska ställas där. Nationella myndigheter får samtidigt förstärkta möjligheter till tillsyn och samarbete över gränserna. Beslutet är alltså inte bara en fråga om vilka uppgifter en enskild hundägare ser. Det handlar också om vilka förutsättningar myndigheterna har att följa handel och agera när något inte stämmer.
Den tidigare överenskommelsen mellan rådet och Europaparlamentet beskrev reglerna som gemensamma minimikrav. Medlemsländer kan behålla eller införa strängare krav där regelverket medger det. Gemensamma EU-regler betyder därför inte automatiskt att alla detaljer i hundhållningen blir identiska överallt. För den som behöver veta vad som gäller i en bestämd situation behöver både EU-reglerna och den nationella informationen läsas i sitt sammanhang.
Det finns också en skillnad mellan att ett beslut har fattats och att varje del ska börja tillämpas. I majbeskedet angav rådet att förordningen träder i kraft tjugo dagar efter publiceringen i EU:s officiella tidning och att flera övergångstider ska ge verksamheter och medlemsländer tid att anpassa sig. Den som hör att nya regler har antagits ska alltså inte utgå från att varje nytt krav gäller omedelbart från dagen för pressmeddelandet.
För oss är det värdefullt att hundens ursprung och levnadsvillkor får följas genom hela kedjan. Ett nytt hem börjar inte när en bild läggs ut på nätet. Det finns redan ett liv bakom den hund som visas där, och dokumentationen behöver kunna säga något sant om det livet. Gemensamma regler kan ge bättre verktyg för detta arbete, men uppgifterna behöver också kontrolleras och användas av dem som har ansvar för handeln och tillsynen.