-
Caroline Olsson är Årets eldsjäl 2025
Caroline Olsson från Borlänge Brukshundklubb har fått Agriastipendiets utmärkelse Årets eldsjäl 2025. Vid Svenska Brukshundklubbens kongress uppmärksammades mottagarna, och nyheten publicerades den 20 maj 2026. Prisåret och utdelningsåret är alltså olika. För Borlänge finns här en person att gratulera och en insats som blivit synlig utanför den egna klubben. Det är fint när föreningslivet också stannar upp för dem som får andras hunddagar att bli möjliga.
Agriastipendiet är ett samarbete mellan Svenska Brukshundklubben och Agria och omfattar fyra kategorier: eldsjäl, klubb, utbildare och tjänstehundsekipage. På utdelningsfotot håller Caroline en värdecheck på femtusen kronor, med både hennes namn och prisåret 2025 angivna. Det är ett tydligt erkännande. Bakom ett sådant ögonblick finns också en viktig fråga för varje förening: hur ser vi människors arbete innan de en dag står på en scen?
Från en uppgift på programmet till en dag som fungerar
I Borlängeklubbens program för Majtrippeln i Rallylydnad den 24–25 maj 2025 var Caroline angiven som domare i flera klasser. Hon stod också som kontakt för frågor före tävlingsdagen. Det ger ett konkret exempel på hennes plats i klubbens verksamhet. Ett namn i ett program kan vara det som en tävlande letar efter när något är oklart, eller den person som ska bedöma det hund och förare har förberett länge.
För den som kommer till en tävling upptas tankarna lätt av det egna ekipaget. Hunden ska ha det bra, starten ska hittas och uppgifterna ska finnas kvar i minnet. Det är fullt begripligt. Samtidigt vilar dagen på att andra har gjort sitt arbete och fortsätter göra det medan vi själva är upptagna. En tydlig upplysning kan minska förvirring. En genomtänkt ordning kan ge tid att ta hand om hunden. Sådant behöver fungera också för den som tävlar första gången.
Domaruppgiften har sin egen betydelse i det sammanhanget. Den tävlande behöver kunna förstå vad som bedömts och skilja mellan ett missat moment och hela dagens erfarenhet. Ett protokoll kan följa med hem efter att rosetterna packats ned. Därför spelar kunnandet bakom bedömningen roll för hur hundens och förarens fortsatta arbete blir förstått. Det är ett ansvar som inte syns enbart i den stund då poängen läses upp.
Uppskattning behöver också finnas i vardagen
En utmärkelse kan sätta ord på något som annars tas för givet. Den kan få fler att se att en fungerande klubb inte uppstår av sig själv. Men uppskattning behöver inte vänta på en nominering eller ett stipendium. Den kan finnas i att någon frågar hur uppgiften gick, erbjuder avlösning eller tar ansvar för en liten del nästa gång. Det är konkreta sätt att låta ett tack få betydelse även efter applåden.
Det finns samtidigt en öm punkt i ordet eldsjäl. Det kan uttrycka stor värme, men får inte bli ett annat ord för en människa som alltid förväntas orka. En förening behöver ge fler möjlighet att lära sig uppgifter och bära dem tillsammans. Den erfarna personen kan behövas som stöd utan att för den skull behöva göra allt själv. Ett pris blir då ett tillfälle att uppskatta kunnandet och fundera på hur det kan få växa hos fler.
För hundarna märks föreningsarbetet i de tillfällen som faktiskt blir av: en genomförbar tävling, en aktivitet med ordning omkring ekipagen och människor som kan hjälpa föraren förstå nästa uppgift. Caroline Olssons utmärkelse ger Borlänge Brukshundklubb anledning att glädjas. Ett varmt grattis till henne. Och ett tack får gärna följas av något så enkelt som en annan människa som säger att den också kan ta en del nästa gång.
-
Efter tio år i Leksand får hundutställningen ett nytt hem
Tio somrar på samma plats kan göra en hundutställning till en hållpunkt. För många återkommande evenemang hör själva platsen ihop med förväntan inför nästa gång. Därför fastnar jag för Dalarnas Kennelklubbs besked den 12 november: efter tio år på Siljanvallen i Leksand flyttar utställningen till Nås idrottsplats. Sommaren som beskedet gäller är 2026. Innan dess återstår förberedelserna för att ett nytt område ska fungera för hundarna, utställarna och alla som arbetar där.
Klubben skriver att den har blivit uppsagd från Siljanvallen eftersom en fotbollscup prioriteras samma tid. Enligt styrelsens berättelse har förhandlingar och sökandet efter en ny plats pågått i två år. Det har behövts minst två fotbollsplana ytor för ringarna, utrymme för försäljare och matvagnar, närbelägen parkering och platser för husbilar. Dessutom behöver domare och ringsekreterare kunna bo någorlunda nära. Till slut föll valet på Nås, intill Storängets folkpark och Västerdalälven. Där finns en mindre camping, och möjligheten att utöka antalet platser utreds fortfarande.
Allt det som måste fungera först
Det som berör mig i beskedet är hur mycket arbete som ligger före den dag då hundarna börjar bedömas. Som besökare är det lätt att främst tänka på den egna starten. Man vill hitta parkeringen, komma till rätt ring och hinna förbereda sig. Men någon måste ha tänkt igenom de möjligheterna långt tidigare. Varje sådan praktisk lösning tar tid att undersöka, stämma av och ordna. När marken byts ut behöver många av frågorna ställas på nytt.
Jag tänker särskilt på hur olika deltagarnas förutsättningar kan vara. Någon kommer ensam med en hund, någon har flera att hålla reda på och någon behöver kunna ta sig fram med begränsad ork. Det är inga uppgifter om enskilda besökare i Nås, utan skäl att önska en planering som rymmer fler. Avstånd, tydlig information och möjligheten att ställa en fråga kan få stor betydelse. Det som ser ut som en liten detalj på ett planeringsmöte kan vara det som gör dagen hanterbar för en deltagare.
Hundklubbar behöver också få plats
Jag vill också att hundklubbarnas behov ska synas när man diskuterar lokala anläggningar. Ett arrangemang behöver ytor, tillgång och framförhållning precis som andra föreningars verksamhet. Det går att förstå att en plats kan vara efterfrågad av flera och samtidigt vilja att hundsportens arbete tas på allvar. För mig handlar det om att föreningar ska kunna planera utan att deras ideella tid behandlas som något obegränsat. Två års sökande är en lång tid att bära en olöst fråga.
Nyheten berättar inte hur förhandlingarna har sett ut från den andra partens sida. Därför håller jag fast vid att det är klubbens egen beskrivning vi får läsa. Men den räcker för att göra arbetet synligt. Jag känner respekt för människorna som fortsätter leta efter en lösning när en invand plats försvinner. Glädjen i en hundutställning behöver också deras tålamod med parkeringar, ytor och boenden. Den sortens engagemang får sällan någon egen finalring.
Nås blir nu platsen som Dalarnas Kennelklubb välkomnar till inför nästa sommar. Det finns något hoppfullt i att kunna ge ett konkret besked efter ett långt sökande. För deltagarna innebär det en ny plats att lära känna. För arrangörerna börjar nästa del av arbetet. Jag hoppas att de får goda förutsättningar att göra området till en trivsam mötesplats, där omtanken om hundarna märks både i ringarna och i allt det praktiska runt omkring.
-
Agility-VM kommer till Kalmar
Den 17–21 september 2025 avgörs agility-VM på Hatstore Arena i Kalmar. Enligt Svenska Kennelklubbens förhandsnyhet kommer 528 ekipage från 41 länder att delta. Arrangören Svenska Agilityklubben räknar med omkring 2 000 åskådare om dagen. För oss som tycker om att följa samspelet mellan hund och människa finns det mycket att se fram emot när världseliten kommer till Sverige.
Bakom mästerskapet står också 220 ideellt arbetande funktionärer från hela landet. Tävlingarna invigs på tisdagskvällen och loppen börjar på onsdagen. Den som inte kan vara i Kalmar ska kunna följa dem via direktsändning på nätet. Det svenska landslaget har ekipage i de fyra storleksklasserna small, medium, intermediate och large. Här väntar alltså flera dagars tävlande, med många olika samarbeten att följa.
Det är lätt att fästa blicken vid hunden som tar sig fram genom banan. Vi ser fart, svängar och de små ögonblick där människa och hund behöver förstå varandra. På en stor tävling blir också skillnaderna mellan ekipagen synliga. Samma bana ska lösas, men varje förare behöver veta hur den egna hunden bäst kan få tydlig information om vägen vidare.
Den kunskapen växer inte fram först på ett VM. Bakom ett välfungerande samarbete finns vardagar när något har behövt göras om, delas upp eller få vänta till en annan dag. Vi vet inte hur någon enskild deltagares träning har sett ut. Men när vi beundrar en prestation kan vi också minnas hur mycket uppmärksamhet och tålamod det kräver att lära känna sin hund.
Förväntan inför ett mästerskap kan vara stor även för den som bara tittar. Det kan vara roligt att heja på Sverige och samtidigt uppskatta en fin prestation från ett annat land. Hundsporten ger oss många tillfällen att vara generösa på det sättet. Vi kan få glädjas åt ett samarbete utan att först behöva fråga vilken flagga det tävlar under.
Samtidigt får omsorgen om hunden följa med hela vägen. Mellan loppen behöver människan fortfarande se till sådant som vila, vatten och möjligheten att komma undan en stund. Om vi själva är ivriga att prata om tider och placeringar får vi påminna oss om vem vi har med oss. Hunden behöver bli omhändertagen också under de delar av dagen som ingen åskådare ser.
De 220 funktionärerna förtjänar också vår uppmärksamhet redan före första starten. Ett arrangemang av den här storleken behöver människor som tar ansvar för praktiska uppgifter och hjälper andra att hitta rätt. Det arbetet kan innebära att man själv missar ett lopp man gärna hade sett. Den som får en fråga för tionde gången kan dessutom behöva samla lite extra tålamod innan svaret kommer.
Som besökare kan vi göra vår del genom att följa arrangörens anvisningar och visa hänsyn när det är mycket folk. Den som hjälper till kan inte alltid lösa allt omedelbart. En vänlig fråga och lite utrymme gör mötet enklare. Det är små saker, men de påverkar hur det känns att lägga sin tid på att andra ska få tävla och uppleva mästerskapet.
Snart är det dags att följa hundarna på banan i Kalmar. Förhoppningsvis får vi både spännande lopp och många skäl att glädjas tillsammans. Jag hoppas också att den som tittar för första gången får syn på samspelet bakom farten. Då kan en stor tävling väcka lust att lära sig mer om den alldeles egna hunden hemma.
-
Siljans Hundungdom prisas för gemenskapen
Siljans Hundungdom har utsetts till Årets Hundungdomsklubb 2023. Utmärkelsen överlämnades vid Sveriges Hundungdoms representantskapsmöte den 21–22 september 2024. Priset gäller alltså klubbens arbete under förra året. Det är en glad nyhet för hundungdomen i Dalarna, och i motiveringen finns mycket att stanna upp inför för oss som tycker om livet tillsammans med hundar.
Ungdomsrådet lyfter fram klubbens varierade kurser, aktiviteter och öppna träningar. Under 2023 har klubben bland annat uppmärksammat Hundens vecka, arrangerat Rundan och hållit en filmkurs. Samarbetet med den lokala brukshundklubben och gymnasiet nämns också. Framför allt uppmärksammas en välkomnande gemenskap där olika intressen får plats. Att kunna hitta en träningsform man tycker om är en del av det som gör klubben värd att lyfta fram.
En öppen träning kan betyda mer än ytterligare ett tillfälle att öva. För den som är ny kan den vara möjligheten att få komma dit utan att redan behöva veta vart hundintresset ska leda. Man kanske vill tävla så småningom, eller bara lära sig att förstå sin hund bättre. Om det finns utrymme att pröva sig fram behöver det ena inte bestämmas innan det andra får börja.
Det kan kännas ganska ensamt att stå med en hund och en fråga som man tror att alla andra redan kan svaret på. Särskilt när man är ung kan det vara lätt att jämföra sin egen osäkerhet med någon annans säkra uppträdande. Ett vänligt bemötande kan göra att frågan ändå blir ställd. Då får personen en chans att lära sig, och hunden får en människa som vågar be om hjälp.
Vi vuxna kan bidra genom att lyssna färdigt. Unga hundintresserade behöver få utrymme att föreslå aktiviteter, ta ansvar och upptäcka vad de själva vill lära sig. Om varje idé genast möts av hur vi alltid har gjort blir steget till nästa förslag längre. Det går att erbjuda erfarenhet och stöd samtidigt som någon annan får hålla i planeringen. Att få förtroende kan väcka lusten att fortsätta.
Hundens behov behöver förstås få plats i den gemenskapen. På en träning kan det innebära att göra en kortare övning än man tänkt, ta en paus eller ge ett annat ekipage mer utrymme. När sådana val möts med förståelse blir det lättare att se efter sin hund också när man själv är ivrig. En bra klubbmiljö ger oss möjlighet att lära tillsammans utan att allt måste lyckas på en gång.
Filmkursen i motiveringen får mig också att le. Den som försökt fånga ett fint hundögonblick vet hur snabbt huvudpersonen kan välja att nosa precis utanför bild. Men intresset för hundar kan föra med sig fler sätt att skapa och umgås. Någon gillar att filma, en annan vill ordna en aktivitet och en tredje trivs bäst med själva träningen. Det finns mycket att dela även när man inte väljer samma gren.
Samarbeten mellan föreningar och skola kan dessutom ge unga fler människor att lära känna och fråga. För en liten klubb kan det vara värdefullt att kunna dela kunskap och hjälpas åt med det praktiska. Samtidigt behöver ungdomarnas egna önskemål få höras. Det är deras fritid och deras engagemang som ska få växa där.
Grattis till Siljans Hundungdom och till alla som bidragit till arbetet bakom utmärkelsen. Det är fint att en klubb får uppskattning för både aktiviteterna och sättet att välkomna människor. För den som går hem från en träning med känslan av att vilja komma tillbaka kan just det bemötandet ha varit dagens viktigaste händelse.