• En svartvit hund hoppar över ett agilityhinder på grönt underlag.
    Tänkvärda hundnytt

    Svenskt lagguld på agility-VM i Åbo

    Sverige har tagit lagguld i storleksklassen intermediate vid agility-VM i finska Åbo. I laget ingick Ammy Steen med Sota, Heidi Penttilä med Catnizz, Dionne Nordwall med Amazing och Jenny Damm med Azta. Enligt Svenska Kennelklubbens rapport den 28 september 2026 kom laget tvåa i både hopploppet och agilityloppet. När resultaten räknades samman räckte det till den översta platsen på VM-pallen.

    Det blev också ett individuellt silver för Dorota Anglart och Kott i mediumklassen. Ammy och Sota kom fyra totalt i intermediate, medan Jennifer och Conn tog en fjärdeplats i large. Därmed finns det flera svenska prestationer att glädjas åt efter mästerskapet, både tillsammans som lag och i den individuella tävlingen.

    Två andraplatser som tillsammans ger ett VM-guld är en fin detalj att stanna vid. En mästerskapstävling rymmer mer än ett enda lopp. Det behövs utrymme för både den starka prestationen i stunden och förmågan att komma tillbaka till nästa uppgift. För oss som följer sporten är det spännande att se hur helheten växer fram, i stället för att redan efter första delen tro att allting är avgjort.

    Att tävla i lag kan dessutom ge framgången en särskild värme. Det egna arbetet hör ihop med andras, och glädjen får delas av fler. Samtidigt behöver det finnas plats för en människa som är nervös eller besviken. Ett gott lagkamratskap visar sig också i hur man möter varandra när en prestation inte blev som någon hade hoppats. Den omtanken vill jag gärna se mer av i hundsporten, på alla nivåer.

    Bakom varje ekipage finns också en hund som behöver sin människa genom hela tävlingsdagen. Vi ser gärna de snabba ögonblicken, men mellan uppgifterna behöver hunden fortfarande få vila, bli omhändertagen och få utrymme att vara ifred. Människans starka tävlingskänslor får inte göra oss mindre uppmärksamma på den. Det går att längta efter en medalj och samtidigt låta omsorgen om hunden styra vad man gör.

    För den som tränar på en lokal klubb kan ett VM väcka både beundran och nya frågor. Hur får man sina egna signaler tydligare? När hjälper man hunden bäst genom att göra övningen mindre? Vad vill man förstå bättre nästa gång man tränar? Inspirationen får gärna leda till nyfikenhet. Den egna hunden behöver fortfarande få uppgifter som passar just den och den erfarenhet man har tillsammans.

    Det finns också något fint i att kunna följa ett skickligt ekipage utan att genast kräva samma sak av sitt eget. Vi kan glädjas åt deras prestation, prata om det vi har sett och sedan gå ut på vår vanliga promenad. Hunden som väntar hemma ska få möta en människa som är glad över att vara tillsammans med den. Det är en bra känsla att ta med sig från ett mästerskap.

    När stora framgångar uppmärksammas vill jag också ge plats åt dem som fortsätter arbeta efter en motig tävlingsdag. Hundsport behöver rymma både jubel och besvikelse, och människor behöver kunna komma tillbaka med båda känslorna. Ett vänligt ord vid rätt tillfälle kan göra det lättare att fortsätta lära. Den sortens gemenskap kan vi alla bidra till, även om vi aldrig sätter vår fot på en VM-arena.

    Vi gratulerar det svenska guldlaget och Dorota med Kott till medaljerna. De fina resultaten ger oss mycket att glädjas åt. Förhoppningen är att framgångarna också ska ge fler lust att träna med omtanke, stötta sina klubbkamrater och upptäcka vad samarbetet med den egna hunden kan få växa till.

  • Hundar och förare med röda prisrosetter framför svenska flaggor i en hall.
    Tänkvärda hundnytt

    Silas och Sverige tog dubbla VM-guld

    Silas var nio år när han och Solveig Nyvold blev världsmästare i Rallylydnad i danska Aarhus. De tog också guld med det svenska laget. I sin presentation inför mästerskapet beskriver Solveig glädjen i att resa med sin bästa vän, möta andra ekipage och arbeta med sportens svåra banor. Det ger medaljbeskedet en särskild värme. Här finns ett ekipage som redan har delat flera internationella tävlingsår och som nu får stå överst på ännu en prispall.

    VM avgjordes den 20 september och Svenska Kennelklubben rapporterade de dubbla svenska gulden den 22 september. Silas, som heter Doubleuse Marlon Brandon i resultatlistan, slutade på 290,75 poäng tillsammans med Solveig. Tvåa blev Inita Kligina från Lettland med 289,50 och trea Trine Sartou Rasmussen från Danmark med 288,75. Marginalen till silver var alltså 1,25 poäng. Det säger något om hur nära varandra toppekipagen låg när hela mästerskapet skulle räknas samman.

    Fyra poäng till tvåan

    I lagtävlingen vann Sverige på 575 poäng före Tjeckien på 571 och Finland på 564,5. Arrangörens protokoll visar två banresultat för varje ekipage. Solveig och Silas fick 98,5 respektive 99,5, sammanlagt 198. Lisa Grönstedt Vilhelmsson och Sky nådde 191, och Lisa med Eldflammans Triton fick 186. De tre summorna ger tillsammans de 575 poäng som står som Sveriges lagresultat. Där blir det tydligt hur ett lagguld byggs av flera prestationer, även när en individuell vinnare får mycket av uppmärksamheten.

    Övriga svenska lagekipage var Kickan Nikolic med Troll, Red Royalty’s Magiska Million, och Monica Svensson med Ruinjo’s Bizz. Alma Ohlin med Lucky och Erica Rosendahl med Mhin fanns med som reserver. Maria Larsson var lagledare och Louise Moberg Örn assisterande lagledare. Lisa och Triton tog dessutom en individuell femteplats. Att hålla isär lagresultatet och den individuella sluttabellen gör det lättare att se båda framgångarna utan att förenkla bort resten av truppen.

    Olika erfarenheter i samma lag

    Bakom namnen finns olika vägar till samma mästerskap. Solveig berättar att hon och Silas började tävla internationellt 2023. Året därpå blev det individuellt VM-brons och nordiskt guld. Lisa och Triton vann VM 2024. För Troll var detta däremot det allra första mästerskapet. Han hade hunnit fylla två år efter landslagsuttagningen. Den blandningen gör laget intressant: erfarenhet från tidigare medaljer finns sida vid sida med ett ungt ekipage som möter mästerskapsmiljön för första gången.

    Jag tycker om att deltagarnas egna presentationer också handlar om det de vill uppleva tillsammans med hunden. Kickan lyfter precisionen och samarbetet, men också att hundens personlighet och entusiasm ska få synas. Det är en tanke värd att bära med sig hem till klubbträningen. Ett prydligt utfört moment kan vara roligt att se, men glädjen blir större när man också ser hunden som gör det. Föraren behöver kunna vara noggrann utan att hunden försvinner bakom ambitionen att få allt rätt.

    Ett VM-guld förändrar inte att arbetet utförs av en människa och en hund som behöver förstå varandra. Där finns något som känns nära även för den som aldrig tänker tävla internationellt. Man kan glädjas åt den egna hundens framsteg utan att jämföra varje träningspass med världseliten. Den här gången får vi också glädjas åt ett svenskt lagguld och åt Solveig och hennes nioårige Silas, vars gemensamma tävlingshistoria fick ytterligare ett mycket fint kapitel i Aarhus.

  • En långhårig ljusbrun och vit hund hoppar över ett agilityhinder på grönt underlag.
    Tänkvärda hundnytt

    Agility-VM kommer till Kalmar

    Den 17–21 september 2025 avgörs agility-VM på Hatstore Arena i Kalmar. Enligt Svenska Kennelklubbens förhandsnyhet kommer 528 ekipage från 41 länder att delta. Arrangören Svenska Agilityklubben räknar med omkring 2 000 åskådare om dagen. För oss som tycker om att följa samspelet mellan hund och människa finns det mycket att se fram emot när världseliten kommer till Sverige.

    Bakom mästerskapet står också 220 ideellt arbetande funktionärer från hela landet. Tävlingarna invigs på tisdagskvällen och loppen börjar på onsdagen. Den som inte kan vara i Kalmar ska kunna följa dem via direktsändning på nätet. Det svenska landslaget har ekipage i de fyra storleksklasserna small, medium, intermediate och large. Här väntar alltså flera dagars tävlande, med många olika samarbeten att följa.

    Det är lätt att fästa blicken vid hunden som tar sig fram genom banan. Vi ser fart, svängar och de små ögonblick där människa och hund behöver förstå varandra. På en stor tävling blir också skillnaderna mellan ekipagen synliga. Samma bana ska lösas, men varje förare behöver veta hur den egna hunden bäst kan få tydlig information om vägen vidare.

    Den kunskapen växer inte fram först på ett VM. Bakom ett välfungerande samarbete finns vardagar när något har behövt göras om, delas upp eller få vänta till en annan dag. Vi vet inte hur någon enskild deltagares träning har sett ut. Men när vi beundrar en prestation kan vi också minnas hur mycket uppmärksamhet och tålamod det kräver att lära känna sin hund.

    Förväntan inför ett mästerskap kan vara stor även för den som bara tittar. Det kan vara roligt att heja på Sverige och samtidigt uppskatta en fin prestation från ett annat land. Hundsporten ger oss många tillfällen att vara generösa på det sättet. Vi kan få glädjas åt ett samarbete utan att först behöva fråga vilken flagga det tävlar under.

    Samtidigt får omsorgen om hunden följa med hela vägen. Mellan loppen behöver människan fortfarande se till sådant som vila, vatten och möjligheten att komma undan en stund. Om vi själva är ivriga att prata om tider och placeringar får vi påminna oss om vem vi har med oss. Hunden behöver bli omhändertagen också under de delar av dagen som ingen åskådare ser.

    De 220 funktionärerna förtjänar också vår uppmärksamhet redan före första starten. Ett arrangemang av den här storleken behöver människor som tar ansvar för praktiska uppgifter och hjälper andra att hitta rätt. Det arbetet kan innebära att man själv missar ett lopp man gärna hade sett. Den som får en fråga för tionde gången kan dessutom behöva samla lite extra tålamod innan svaret kommer.

    Som besökare kan vi göra vår del genom att följa arrangörens anvisningar och visa hänsyn när det är mycket folk. Den som hjälper till kan inte alltid lösa allt omedelbart. En vänlig fråga och lite utrymme gör mötet enklare. Det är små saker, men de påverkar hur det känns att lägga sin tid på att andra ska få tävla och uppleva mästerskapet.

    Snart är det dags att följa hundarna på banan i Kalmar. Förhoppningsvis får vi både spännande lopp och många skäl att glädjas tillsammans. Jag hoppas också att den som tittar för första gången får syn på samspelet bakom farten. Då kan en stor tävling väcka lust att lära sig mer om den alldeles egna hunden hemma.