Hunden hör matskålen i köket
Du öppnade skåpet väldigt försiktigt. Jag hörde det ändå.
Jag ligger i det andra rummet när det börjar. Först hörs dina steg mot köket, sedan det där lilla ljudet från skåpet som du försöker få upp utan att det ska märkas. Jag lyfter huvudet. Du rör något där inne och stänger igen nästan lika tyst. Det var ett ganska bra försök, men jag har redan rest mig. När du vänder dig om står jag i dörröppningen och ser efter vad det blev av alltihop. Du tittar på mig som om jag dykt upp betydligt fortare än du räknat med.
Det är ett glas i handen. Jag går fram en bit för att kontrollera den saken, men det verkar faktiskt stämma. Ingen skål, ingen påse och ingenting som ska ställas ner till mig på golvet just nu. Du säger något vänligt och fyller glaset medan jag står kvar och undersöker luften. Sedan får jag en hand vid sidan innan du går förbi. Jag följer med en liten bit och återvänder till min plats. Det kan ju vara klokt att vila mellan de tillfällen då man behöver hålla reda på vad du gör i köket.
Senare hörs ett annat ljud därifrån. Nu står du vid det ställe där mina saker finns, och när jag kommer fram håller du faktiskt i rätt skål. Jag ser direkt att vi har något mer att göra den här gången. Du stannar med den i handen och ser på mig. Jag ser tillbaka, ganska upptagen av allt det där du ännu inte hunnit ställa ner. Munnen är tom men resten av mig har redan börjat ordna sig för vad som brukar komma efter just det här ljudet.
Du behöver komma åt lådan bakom mig. Jag flyttar på mig när du visar öppningen och ställer mig en bit åt sidan i stället. Därifrån ser jag lika bra. Du får fram det du behöver och börjar ordna med maten. Jag följer händerna när de rör sig, pausen när du ställer ifrån dig något och den lilla svängen mot golvet som inte kom riktigt än. Du ser ner och ler åt mig. Jag står ju fortfarande kvar, vilket jag tycker är ett rimligt sätt att delta när det äntligen blivit min skål du tagit fram.
Det finns många ljud från köket som kan vara värda att undersöka. Några visar sig gälla mig och andra slutar med att du går därifrån med någonting som du själv ska ha. Jag kan inte gärna veta vilket det blir innan jag kommit dit och sett efter. Du verkar ibland tycka att jag är lite väl snabb med den undersökningen. Men du ser oftast ganska road ut när jag står i dörren, och handen brukar hitta min sida även de gånger då jag kom för att titta på ett helt vanligt glas.
Nu ställer du ner skålen på min plats. Jag väntar tills handen kommit undan och går sedan fram. Du flyttar dig så att jag får utrymme. Det är ganska skönt att du inte står med ansiktet precis ovanför mitt medan jag äter. Jag hör dig göra annat i rummet, men du behöver inte fortsätta hålla på med min skål. Den har redan hamnat där den ska. Jag blir kvar hos maten medan du går några steg bort och öppnar ett annat skåp som jag för en gångs skull inte behöver komma och kontrollera.
När jag är färdig undersöker jag kanten en gång till. Det skulle kunna finnas något kvar, och då vore det onödigt att gå därifrån innan jag märkt det. Sedan lyfter jag huvudet och tittar efter dig. Du står vid bänken och vänder dig när jag kommer nära. Jag nosar mot handen som nyligen hållit i mina saker. Du låter mig göra det och stryker mig sedan över kinden. Vi har fått ordning på en ganska viktig del av det som händer här hemma, åtminstone om du frågar mig.
Jag går vidare till skålen där det finns vatten och kommer sedan tillbaka genom köket. Du har fortfarande saker kvar att göra. Det ser inte särskilt bråttom ut nu. Jag väljer en plats där jag kan ligga utan att hamna mellan dina fötter och det du vill komma åt. Därifrån kan jag ha kvar lite koll utan att behöva stå upp hela tiden. Du går förbi några gånger och jag följer rörelsen med ögonen innan huvudet får komma ner mellan tassarna.
Det är inte bara ljudet som får mig att veta vad vi håller på med. Jag känner igen hur du rör dig när skålen är till mig. Var du stannar, vad du tar fram och åt vilket håll du till slut vänder dig. Det finns en hel del att följa innan något hamnar på golvet. Ibland gör du allting så välbekant att jag nästan går i förväg till rätt plats. Då får jag stå där och vänta en stund medan du blir färdig. Jag tycker att det är en ganska behaglig sorts väntan när jag vet att du kommer.
Du ser ner på mig när du är färdig med ditt. Jag lyfter huvudet och viftar lite, men reser mig inte. Nu behöver vi inte börja om från början med hela köket igen. Du har ordnat det som skulle vara mitt och jag har hunnit äta. Det går bra att bara ligga här medan du ställer undan det sista. När du kommer nära sträcker jag nosen mot handen en kort stund och lägger mig sedan till rätta igen. Jag kan vara ganska stillsam när det som behöver undersökas redan har blivit ordentligt undersökt.
Senare går vi tillbaka till det andra rummet. Jag väljer min plats och du sätter dig nära. Det blev mat av ett av ljuden till slut, precis som jag hade tänkt att det skulle kunna bli. Nästa gång du försöker öppna ett skåp så försiktigt att ingen ska märka det kan jag nog ändå stå där när du vänder dig om. Du får gärna skratta åt mig då. Men om du verkligen ville vara hemlig med den där skålen hade du behövt börja öva långt innan jag lärde mig var köket låg.