En hund springer fram över gräset i en hundrastgård med nätstängsel; andra hundar syns i bakgrunden.
Citat och kloka ord

Inkallningen i hundrastgården

Du kallade mig. Sedan fick jag fortsätta leka.

Jag hade nosen i gräset när din röst kom. Vi var inne i den inhägnade hagen, grinden var stängd och du stod bara en liten bit bort. Jag lyfte huvudet, såg handen som ville möta mig och gick fram. Där kom leksaken fram ur fickan. Jag hann knappt stanna innan vi hade tagit tag i varsin ände och fått något roligt att göra tillsammans.

Du släppte efter en stund och lät mig bära den. Jag tog ett litet varv i gräset, kom tillbaka och stannade framför dig. Du såg nöjd ut, men du satte inte på mig kopplet. När leken med dig var färdig visade du att jag kunde gå vidare igen. Jag gick tillbaka till platsen där jag hade nosat. Den fanns fortfarande kvar, och jag hade fått en trevlig omväg på vägen dit.

Jag tycker om att få komma nära utan att alltid lämna allt annat bakom mig för resten av stunden. Om din röst bara kom när vi måste gå hem skulle jag behöva ge upp mycket varje gång jag följde den. Här kunde jag upptäcka att ett litet besök hos dig också kunde vara början på mer lek. Du hade inte kallat för att fånga mig innan jag hann göra något roligt.

Vi hade övat på att hitta varandra även där det var lättare. Jag kände igen både rösten och hur du tog emot mig. Nu hade vi en plats med gräs att undersöka och mer utrymme runt oss. Du började ändå nära. Jag behövde inte välja mellan din hand långt borta och något som redan fångat hela min uppmärksamhet på andra sidan hagen.

När du bad mig komma nästa gång var jag på väg åt ditt håll redan innan jag såg leksaken. Du tog ett steg bakåt och gjorde plats framför dig. Jag kom fram och fick något gott ur handen den här gången. Sedan stod vi nära en stund. Du strök mig över sidan och lät mig tugga färdigt innan du visade att jag kunde lämna dig igen.

Det blev ingen lång rad där du ropade så snart jag hade vänt ryggen till. Jag fick faktiskt komma iväg och göra det jag var intresserad av. Du gick långsamt längs din sida och såg efter mig utan att fylla hela hagen med ord. Ibland tittade jag tillbaka av mig själv. Då mötte du blicken och lät mig veta att du fortfarande var med, även när jag inte stod vid ditt ben.

Jag hittade en doft vid staketet som tog lite längre tid att undersöka. När jag till slut lyfte huvudet stod du närmare än förut. Du hade kommit en bit åt mitt håll i stället för att stå långt borta och låta allt mer otålig. Jag såg dig, vände och kom fram när du bjöd in. Där fick vi leka igen, med plats för både mina fötter och dina steg på gräset.

Det var fint att du fortfarande lät glad när jag kom. Jag hade varit upptagen med något som jag inte genast kunnat lämna. Här fanns ingen arg hand som väntade när jag äntligen hittade tillbaka till dig. Du hjälpte oss att få ett lättare försök och tog emot mig för det jag gjorde nu. Jag behövde inte komma nära för att upptäcka att närheten hade blivit obehaglig.

Efter leken satte du på mig kopplet en stund. Jag stod kvar och lät dig fästa det, och sedan gick vi några lugna steg tillsammans. Vi lämnade inte hagen. Du stannade vid en annan gräsfläck, gav mig en liten belöning och tog av kopplet igen. Det kunde tydligen också vara en kort del av något som fortsatte, inte bara sista saken innan grinden öppnades och allt var över.

Jag gick iväg på nytt och nosade längs kanten. Du stod kvar med kopplet löst i handen och lade sedan undan det. Jag såg rörelsen men hade ingen anledning att hålla mig undan från dig. Vi hade nyss varit nära och sedan fått mer plats igen. När jag vände huvudet åt ditt håll log du och gick några steg över gräset så att jag kunde följa med om jag ville.

Jag ville. Jag kom fram utan att du hade behövt kalla just då och fick en stund med händerna vid bröstet. Sedan gick jag bredvid dig tills något nytt fångade nosen. Du lät mig undersöka det. Vi hade inte en rak rad av uppgifter framför oss, utan en stund där det gick att komma och gå inom det utrymme som var vårt.

När det började bli dags att sluta tog du oss till väskan och gav mig vatten. Jag drack och stod sedan nära medan du ordnade med sakerna. Leksaken låg vid din fot och jag tog upp den innan du hann lägga undan den. Du skrattade, tog emot ena änden och gav mig en sista liten lek. Jag kunde få en bra stund hos dig även när vi faktiskt skulle gå därifrån efteråt.

Sedan fäste du kopplet och vi gick tillsammans mot grinden. Jag väntade på insidan medan du såg att vägen var fri och öppnade. Vi kom ut i lugn takt, du stängde bakom oss och jag vände nosen mot gångvägen. Det fanns nya dofter där också. Dagen hade inte tagit slut bara för att vår stund i hagen var färdig.

På vägen hem sade du mitt namn en gång när vi stannat vid ett hörn. Jag såg upp från din sida och fick handen nära min nos. Du log, jag viftade och vi fortsatte. Rösten hörde ihop med mer än att lämna något jag ville göra. Den kunde också betyda att vi skulle hitta varandra en liten stund och sedan få något bra att fortsätta med.