Nose Work-SM i Furuvik
Furuviksparken får en särskild sorts uppmärksamhet när hundar och förare söker efter dofter under Nose Work-SM 2025. SVT Gävleborg rapporterar den 27 september från mästerskapet, där söken är fördelade på fyra områden i parken. Dofter av eukalyptus, lagerblad och lavendel har placerats ut på topsar. För hundarna gäller det att hitta det som människans ögon inte kan visa vägen till.
I reportaget möter vi Birgitta Sewerin och hunden Bizzy, som tävlar i SM för fjärde gången. Hon lyfter fram betydelsen av att läsa och lita på hunden, och berättar också att de är där för att ha roligt. Det är fint att få höra glädjen nämnas mitt i ett mästerskap. Ambitionen att lyckas och omtanken om stunden tillsammans kan få finnas sida vid sida.
I ett sök behöver föraren vara uppmärksam på hundens arbete. Det är hunden som använder nosen, men människan har också en uppgift i samarbetet. Att ge utrymme kräver närvaro. Man behöver kunna följa med och samtidigt fundera över om man själv hjälper hunden att undersöka eller råkar skynda vidare för tidigt. Den sortens frågor kan göra träningen intressant också för den som aldrig planerar att starta på ett SM.
Vi människor tycker gärna om att ha en tydlig plan. När något inte händer så fort som vi tänkt oss vill vi kanske visa, peka eller försöka en gång till. I arbetet med hunden får vi också öva på att vänta och iaktta. Det kan vara ovant att låta hunden undersöka i sin takt när man själv står där med alla sina förväntningar. Just därför blir det viktigt att skilja vår otålighet från vad hunden faktiskt gör.
En tävling gör förstås uppgiften speciell. Där finns regler och bedömningar, och människan vet att resultatet kommer att jämföras med andras. Hunden behöver fortfarande få begripliga förutsättningar. Vi kan vilja väldigt mycket och samtidigt hålla fast vid ett vänligt sätt att hantera den. Om en uppgift blev svår behöver vi kunna fundera över vad vi kan lära oss av den, utan att lägga vår besvikelse på hunden.
För den som följer mästerskapet väcker det också nyfikenhet på allt som ligger före en sådan start. Hur lär man sig att se vad den egna hunden visar? När behöver man be om hjälp med sin träning? Vad kan man göra enklare nästa gång? Det är frågor som kan få följa med hem även när man bara har tittat på ett reportage. Man måste få vara nyfiken innan man vet hur allting går till.
Samtidigt är det viktigt att ge varje hund sitt eget utrymme i en gemensam miljö. Att många hundintresserade människor samlas betyder att olika behov möts. En hund kan behöva mer avstånd, en annan behöver vila mellan sina uppgifter. För oss som står vid sidan av finns det mycket omtanke i att fråga innan vi närmar oss och låta ett ekipage få förbereda sig i fred.
Det känns roligt att ett stort hundmästerskap får ta plats här i Gävleborg. Furuvik blir en miljö där hundens förmåga att arbeta med dofter står i centrum och där förarens förtroende för sin hund får betydelse. Här får vi följa hundar och förare medan tävlingen pågår.
Det som får stanna kvar är Birgittas betoning av glädjen i att göra detta tillsammans. Förhoppningen är att deltagarna får med sig både erfarenheter och lust att fortsätta, också efter att mästerskapet är över. För alla oss som tycker om att lära med våra hundar finns det något att känna igen i den önskan.