-
Upplands tävlingssommar 2026
Två Bro-Håbo-förare högst upp på pallen och en Uppsala-förare på tredje plats. När Upplandsdistriktet den 13 september 2026 berättade om årets distriktsmästerskap i lydnad var det Malin Karlsson som tog guldet, Therese Lagerborg silvret och Erika Johansson bronset. Mästerskapet hade avgjorts hos Enköpings Brukshundklubb den 30 augusti. Resultaten blev en lokal hållpunkt efter en sommar då distriktet också hade många kvalificerade ekipage till Hund-SM.
Distriktets korta DM-redovisning anger förarnas namn och klubbar. Den ger inga hundnamn eller poängsummor, och de uppgifterna får därför inte fyllas i utifrån gissningar eller äldre resultat. Det är ändå ett resultat som förtjänar ett varmt grattis. Ett distriktsmästerskap skapar ett sammanhang där människor från olika lokalklubbar möts kring samma sport och får pröva det samarbete de har arbetat med hemma.
Trettio kvalificerade ekipage
Inför Hund-SM i Olofström den 29 juli–2 augusti meddelade Upplandsdistriktet att trettio ekipage hade kvalificerat sig. Beskedet publicerades den 22 juli och uppdaterades den 27 juli. Fjorton ekipage fanns inom rallylydnad och tolv inom lydnad. Därutöver angavs ett i IGP, ett i spår och två i skydd. En reserv i spår redovisades separat.
Det är en redovisning av kvalificering inför mästerskapet, inte en slutlig resultatlista. Den visar alltså inte att alla de kvalificerade också kom till start eller hur deras tävlingar slutade. Men den säger något konkret om bredden i distriktets tävlingsverksamhet. Rallylydnad och lydnad stod tillsammans för tjugosex av de trettio kvalificerade ekipagen i sammanställningen, samtidigt som flera andra grenar fanns representerade.
För den som tränar med ett sådant mål handlar förberedelserna om mer än att få ett enskilt moment att fungera. Flera uppgifter behöver kunna följa på varandra och hunden ska förstå människans signaler även när omgivningen är annorlunda. Det är en anledning till att träning på andra platser och möten med andra ekipage kan vara värdefulla. Framsteg behöver få handla om förståelse och trygghet också när poäng finns med i bilden.
Klubben behövs mellan mästerskapen
Distriktsmästerskapet i Enköping kom knappt en månad efter Hund-SM. De två tävlingarna hör till olika sammanhang. En DM-medalj ska därför få vara en prestation i sin egen rätt, utan att beskrivas som en tröst för något annat. Den som vill sätta ett mål nära den egna klubben behöver också tävlingar att längta till, träna inför och lära sig av.
Det blir särskilt tydligt för en ny tävlande. Vägen till en första start kan innehålla många små frågor: var man väntar, när man ska vara klar och hur det går till när tävlingsledaren tar över kommenderingen. Den som känner anläggningen kan tycka att svaren är självklara. För den som står där med sin hund för första gången kan ett lugnt svar avgöra om det känns möjligt att komma tillbaka.
Samtidigt behöver hunden få slippa bära människans hela förväntan. Ett missförstånd under en start är information att arbeta vidare med. Det ger inte hunden någon skuld för en utebliven placering. En träningskamrat som hjälper föraren att se vad hon faktiskt gjorde, i stället för att bara säga att hunden borde ha vetat, kan göra stor skillnad för nästa träningspass.
När vi ser tillbaka på Upplands tävlingssommar 2026 finns därför både många SM-kvalificeringar och tre namngivna DM-medaljörer att glädjas åt. Bakom nästa säsong väntar samma viktiga vardag igen: människor som ordnar träning, delar kunskap och ger plats åt varandras ambitioner. Det är där en hund får chans att fortsätta förstå sin människa, långt efter att applåderna vid prisutdelningen har tystnat.
-
Nose Work-SM i Furuvik
Furuviksparken får en särskild sorts uppmärksamhet när hundar och förare söker efter dofter under Nose Work-SM 2025. SVT Gävleborg rapporterar den 27 september från mästerskapet, där söken är fördelade på fyra områden i parken. Dofter av eukalyptus, lagerblad och lavendel har placerats ut på topsar. För hundarna gäller det att hitta det som människans ögon inte kan visa vägen till.
I reportaget möter vi Birgitta Sewerin och hunden Bizzy, som tävlar i SM för fjärde gången. Hon lyfter fram betydelsen av att läsa och lita på hunden, och berättar också att de är där för att ha roligt. Det är fint att få höra glädjen nämnas mitt i ett mästerskap. Ambitionen att lyckas och omtanken om stunden tillsammans kan få finnas sida vid sida.
I ett sök behöver föraren vara uppmärksam på hundens arbete. Det är hunden som använder nosen, men människan har också en uppgift i samarbetet. Att ge utrymme kräver närvaro. Man behöver kunna följa med och samtidigt fundera över om man själv hjälper hunden att undersöka eller råkar skynda vidare för tidigt. Den sortens frågor kan göra träningen intressant också för den som aldrig planerar att starta på ett SM.
Vi människor tycker gärna om att ha en tydlig plan. När något inte händer så fort som vi tänkt oss vill vi kanske visa, peka eller försöka en gång till. I arbetet med hunden får vi också öva på att vänta och iaktta. Det kan vara ovant att låta hunden undersöka i sin takt när man själv står där med alla sina förväntningar. Just därför blir det viktigt att skilja vår otålighet från vad hunden faktiskt gör.
En tävling gör förstås uppgiften speciell. Där finns regler och bedömningar, och människan vet att resultatet kommer att jämföras med andras. Hunden behöver fortfarande få begripliga förutsättningar. Vi kan vilja väldigt mycket och samtidigt hålla fast vid ett vänligt sätt att hantera den. Om en uppgift blev svår behöver vi kunna fundera över vad vi kan lära oss av den, utan att lägga vår besvikelse på hunden.
För den som följer mästerskapet väcker det också nyfikenhet på allt som ligger före en sådan start. Hur lär man sig att se vad den egna hunden visar? När behöver man be om hjälp med sin träning? Vad kan man göra enklare nästa gång? Det är frågor som kan få följa med hem även när man bara har tittat på ett reportage. Man måste få vara nyfiken innan man vet hur allting går till.
Samtidigt är det viktigt att ge varje hund sitt eget utrymme i en gemensam miljö. Att många hundintresserade människor samlas betyder att olika behov möts. En hund kan behöva mer avstånd, en annan behöver vila mellan sina uppgifter. För oss som står vid sidan av finns det mycket omtanke i att fråga innan vi närmar oss och låta ett ekipage få förbereda sig i fred.
Det känns roligt att ett stort hundmästerskap får ta plats här i Gävleborg. Furuvik blir en miljö där hundens förmåga att arbeta med dofter står i centrum och där förarens förtroende för sin hund får betydelse. Här får vi följa hundar och förare medan tävlingen pågår.
Det som får stanna kvar är Birgittas betoning av glädjen i att göra detta tillsammans. Förhoppningen är att deltagarna får med sig både erfarenheter och lust att fortsätta, också efter att mästerskapet är över. För alla oss som tycker om att lära med våra hundar finns det något att känna igen i den önskan.