Uppställning med koner, två öppna hinder och två apporter för lydnad klass 3
Tänkvärda hundnytt

Lydnad 2025: två öppna hinder

En gammal skiss kan se tillräckligt välbekant ut för att ingen ska granska hindren närmare. Konerna står där borta, apporterna ligger på varsin sida och hundens väg verkar stämma. Men i klass 3:s moment 3.8 ändrades hinderkombinationen i 2025 års regelutgåva. Den äldre svenska boken beskrev ett täckt och ett öppet hinder. Den senare anger två hinder med bom. Den som byggt vidare efter den gamla bilden kan därför ha förberett en annan synbild än den hunden möter på provet.

Det här hör till 2025 års revidering, inte till ett nytt införande 2027. Den internationella utgåvan avsåg januari 2025. Sverige godkände formellt den uppdaterade texten för den 1 december 2025 till slutet av 2026 och noterade att den redan hade använts. Årtalen förklarar varför olika böcker och skisser kan ha funnits i omlopp under samma period.

Två likadana hinder gör inte valet fritt

Grunduppgiften har flera led. Hunden springer ut mellan hindren, rundar konerna och stannar i den position domaren valt. Först när hunden har stannat får föraren veta vilken apport som ska hämtas och vilket motsvarande hinder hunden ska hoppa över på hemvägen. Det är därför mer än två separata hoppmöjligheter. Hunden måste kunna lyssna på sidobeskedet efter en gemensam utväg, trots att båda apporterna och hindren redan finns i synfältet.

Hindren står omkring fem meter från varandra och konerna cirka femton meter bortom hinderlinjen. Föraren väljer start fem till sju meter framför hindren, med apporterna sex meter bakom dem. De grundavstånden fanns även tidigare. Förändringen ska därför inte beskrivas som om hela uppställningen har fått nya mått. Hinderhöjden i den senare klass 3-boken är ungefär hundens mankhöjd, högst sextio centimeter. Klassens bestämmelse ska inte ersättas med en lägre maxhöjd från en annan klass av vana.

För hunden blir två öppna hinder en annan bild än en öppen och en täckt konstruktion. Föraren behöver därför veta att uppgiften är förstådd även med den kombinationen. Samtidigt finns sidovalet kvar. Att hindren ser likadana ut innebär inte att hunden får ta det som ligger bäst till efter ett eget vägval. Den lottade apporten och det motsvarande hindret hör ihop. Det är förarens signal som ska göra nästa väg begriplig.

Handen får inte följa med varje ord

Den senare texten preciserar också vilka handtecken som får användas. En hand får komplettera rösten vid dirigering till apporten och vid omdirigering. Vid stoppet kan en eller två händer användas tillsammans med röstkommandot. Vid själva hoppkommandot är handtecken förbjudet. Det kräver att föraren skiljer signalerna åt även när flera delar kommer tätt och den egna kroppen gärna fortsätter att visa samma väg.

En vanemässig armrörelse kan vara svår för människan att märka men viktig i hundens inlärda bild. Om hunden har följt den rörelsen behöver en förändring i förarens sätt att signalera göras begriplig före tävlingen. Det är rimligare att undersöka vad hunden faktiskt har lärt sig än att först vid provet bli missnöjd när armen måste vara stilla. Regelkunskap behöver ibland börja med att människan ser sina egna små hjälper.

Beröring eller riven bom i hoppet ger två betygsenheters avdrag i den senare boken. Med koefficient fyra motsvarar det åtta poäng. Fel hinder, uteblivet hopp eller fel apport ger däremot underkänt moment. Skillnaderna hjälper föraren att förstå både resultatet och hundens arbete. Ett enda bomfel kan göra ont i poängräkningen utan att allt annat försvinner. Två öppna hinder är den nya konstruktionen; den sammanhängande förståelsen från rundning till avlämning är fortfarande det ekipaget behöver bära tillsammans.