• Tre pristagare på pallen framför en röd klubbstuga vid Upplands lydnadsmästerskap 2026
    Tänkvärda hundnytt

    Upplands tävlingssommar 2026

    Två Bro-Håbo-förare högst upp på pallen och en Uppsala-förare på tredje plats. När Upplandsdistriktet den 13 september 2026 berättade om årets distriktsmästerskap i lydnad var det Malin Karlsson som tog guldet, Therese Lagerborg silvret och Erika Johansson bronset. Mästerskapet hade avgjorts hos Enköpings Brukshundklubb den 30 augusti. Resultaten blev en lokal hållpunkt efter en sommar då distriktet också hade många kvalificerade ekipage till Hund-SM.

    Distriktets korta DM-redovisning anger förarnas namn och klubbar. Den ger inga hundnamn eller poängsummor, och de uppgifterna får därför inte fyllas i utifrån gissningar eller äldre resultat. Det är ändå ett resultat som förtjänar ett varmt grattis. Ett distriktsmästerskap skapar ett sammanhang där människor från olika lokalklubbar möts kring samma sport och får pröva det samarbete de har arbetat med hemma.

    Trettio kvalificerade ekipage

    Inför Hund-SM i Olofström den 29 juli–2 augusti meddelade Upplandsdistriktet att trettio ekipage hade kvalificerat sig. Beskedet publicerades den 22 juli och uppdaterades den 27 juli. Fjorton ekipage fanns inom rallylydnad och tolv inom lydnad. Därutöver angavs ett i IGP, ett i spår och två i skydd. En reserv i spår redovisades separat.

    Det är en redovisning av kvalificering inför mästerskapet, inte en slutlig resultatlista. Den visar alltså inte att alla de kvalificerade också kom till start eller hur deras tävlingar slutade. Men den säger något konkret om bredden i distriktets tävlingsverksamhet. Rallylydnad och lydnad stod tillsammans för tjugosex av de trettio kvalificerade ekipagen i sammanställningen, samtidigt som flera andra grenar fanns representerade.

    För den som tränar med ett sådant mål handlar förberedelserna om mer än att få ett enskilt moment att fungera. Flera uppgifter behöver kunna följa på varandra och hunden ska förstå människans signaler även när omgivningen är annorlunda. Det är en anledning till att träning på andra platser och möten med andra ekipage kan vara värdefulla. Framsteg behöver få handla om förståelse och trygghet också när poäng finns med i bilden.

    Klubben behövs mellan mästerskapen

    Distriktsmästerskapet i Enköping kom knappt en månad efter Hund-SM. De två tävlingarna hör till olika sammanhang. En DM-medalj ska därför få vara en prestation i sin egen rätt, utan att beskrivas som en tröst för något annat. Den som vill sätta ett mål nära den egna klubben behöver också tävlingar att längta till, träna inför och lära sig av.

    Det blir särskilt tydligt för en ny tävlande. Vägen till en första start kan innehålla många små frågor: var man väntar, när man ska vara klar och hur det går till när tävlingsledaren tar över kommenderingen. Den som känner anläggningen kan tycka att svaren är självklara. För den som står där med sin hund för första gången kan ett lugnt svar avgöra om det känns möjligt att komma tillbaka.

    Samtidigt behöver hunden få slippa bära människans hela förväntan. Ett missförstånd under en start är information att arbeta vidare med. Det ger inte hunden någon skuld för en utebliven placering. En träningskamrat som hjälper föraren att se vad hon faktiskt gjorde, i stället för att bara säga att hunden borde ha vetat, kan göra stor skillnad för nästa träningspass.

    När vi ser tillbaka på Upplands tävlingssommar 2026 finns därför både många SM-kvalificeringar och tre namngivna DM-medaljörer att glädjas åt. Bakom nästa säsong väntar samma viktiga vardag igen: människor som ordnar träning, delar kunskap och ger plats åt varandras ambitioner. Det är där en hund får chans att fortsätta förstå sin människa, långt efter att applåderna vid prisutdelningen har tystnat.

  • Schema med hund, förare, två svängar och inkallning i lydnad klass 3
    Tänkvärda hundnytt

    Lydnad 2025: sena stopp i klass 3

    Hunden hör signalen, fortsätter några steg och stannar sedan. Föraren kan känna besvikelsen innan momentet ens har hunnit fortsätta: var det där redan en nolla? I klass 3:s positionsmoment blev beskrivningen av sena stopp mer nyanserad i 2025 års regelutgåva. Den skiljer mellan ett försenat stopp, en felaktig position och en position som helt missas. För den som försöker förstå ett resultat från den perioden är skillnaden mer användbar än det allmänna beskedet att hunden borde ha stannat snabbare.

    Det här är en tillbakablick på moment 3.4, inte en nyhet som börjar 2027. Den internationella utgåvan avsåg januari 2025. Sveriges formella godkännande gällde från den 1 december 2025 till slutet av 2026; beslutet noterade att reglerna redan hade publicerats och använts. Regelbokens årtal och det svenska godkännandedatumet ska därför hållas isär när ändringen dateras.

    Ett sent stopp kan fortfarande följas av en uppgift

    Momentet innehåller två positioner bland stå, sitt och ligg. Domaren bestämmer ordningen och vilken del som följs av inkallning. Föraren fortsätter enligt det anvisade mönstret medan hunden ska bli kvar. I den äldre svenska boken från 2022 ledde mer än en kroppslängds förflyttning vid positionen till att inkallningen därifrån inte kunde göras och momentet underkändes. Den senare utgåvan beskriver särskilda fall där ett sent stopp ändå lämnar utrymme för betyg.

    Om hunden rör sig mer än en kroppslängd vid första positionen men sedan utför en bra andra position och inkallning är taket sex. Stannar den vid första positionen efter tre kroppslängder, med bra andra position och inkallning, är taket fem. Fortsätter den utan stopp inom tre kroppslängder, eller hamnar så att inkallningen inte kan genomföras på ett rimligt avstånd, underkänns momentet. Det är alltså både hundens faktiska stopp och möjligheten till fortsättning som behöver beskrivas.

    Föraren får därmed anledning att inte mentalt lämna uppgiften vid första missen. Det kan finnas en bedömd fortsättning att genomföra. Samtidigt är fem och sex högsta möjliga betyg i de angivna fallen, inte utlovade resultat. Ytterligare brister kan sänka betyget. Ett ordnat fortsatt arbete kan visa vad hunden faktiskt kan, även när idealutförandet inte längre är möjligt. Besvikelsen behöver inte bestämma hur resten av momentet blir hanterat.

    Fel position är en annan fråga än för lång väg

    En hund som stannar i fel ställning, exempelvis sitter i stället för står, har gjort ett annat fel än den som går för långt. Om inkallningen och andra positionen är korrekta anger den senare boken högst sju. Lämnar hunden sin position och springer till föraren före inkallningssignalen underkänns momentet. De fallen kan kännas lika frustrerande från förarens plats, men berättar olika saker om hur hunden förstått stopp, position och väntan.

    Även förarens rörelse ingår i bilden. Tempot ska hållas genom lämnandet. Om människan har saktat in varje gång positionen tränats kan just den förändringen ha blivit en viktig ledtråd för hunden. När föraren sedan går vidare i samma tempo på provet blir uppgiften annorlunda för ekipaget. Det är en möjlig sak att undersöka i ett tydligt exempel, inte en förklaring som automatiskt ska läggas på varje hund som stannar sent.

    Att gå tillbaka till rätt regelutgåva är därför också ett sätt att vara rättvis mot prestationen. Ett äldre resultat ska inte läsas med en lös tumregel från ett annat år. Föraren behöver se var signalen kom, hur långt hunden gick och vilka delar som därefter faktiskt fungerade. Då får ett sent stopp ett sammanhang och en avgränsad betydelse. Det blir möjligt att förstå vad som behöver bli tydligare, utan att göra en hel hunds kunnande till ett enda missat ögonblick.

  • Schema med startpunkt, tiometerslinje och tre apporter i lydnad klass 3
    Tänkvärda hundnytt

    Lydnad 2025: stoppet före apporten

    Tre apporter ligger framför hunden, men uppgiften börjar med att inte hämta någon av dem. Först ska hunden springa ut, passera en tänkt linje och stanna på förarens signal. Sedan kommer beskedet om vilken apport som ska tas. I klass 3:s moment 3.7 är det lätt att fastna vid själva föremålsvalet och missa hur mycket stoppets plats betyder. I 2025 års regelutgåva ändrades och förtydligades flera bedömningsfall kring just den övergången.

    Förändringarna hör till klass 3:s tidigare internationella anpassning. FCI:s utgåva avsåg januari 2025. Det svenska formella godkännandet omfattade den 1 december 2025 till den 31 december 2026, med noteringen att den uppdaterade texten redan användes. Artikeln beskriver den revideringen och jämför med 2022 års svenska bok. Den ska inte läsas som att tre apporter införs först 2027.

    Två linjer ger stoppet ett område

    Starten ligger cirka tjugo meter från mittenapporten. De tre föremålen står på rad med omkring fem meters mellanrum. Halvvägs finns en tänkt linje som är utmärkt för föraren och domaren. Hunden ska komma förbi den innan stoppkommandot ges och sedan stå mellan tiometerslinjen och mittenapporten. Föraren behöver alltså både skicka ut hunden tillräckligt långt och få stopp på den innan den passerar apporternas linje. Det finns en början och ett slut på det avsedda området.

    Om föraren stoppar för tidigt och hunden måste dirigeras vidare förbi tiometerslinjen är taket åtta i 2025 års text. Den äldre boken angav högst sju för omdirigeringen förbi linjen. Stannar hunden självmant är taket däremot fortfarande sju. Skillnaden gör människans eget besked viktigt i efteranalysen. En hund som följde en för tidig signal ska inte beskrivas som om den på eget initiativ hade avbrutit utvägen.

    Den senare boken anger också högst sju när hunden behöver ungefär tre kroppslängder för att stanna. Den äldre beskrivningen hade ett neddrag på tre till fyra enheter vid mer än tre kroppslängder. Formuleringarna är inte utbytbara. Om hunden inte stannar alls underkänns momentet. Passerar den apportlinjen innan den fått apporteringskommando blir det också underkänt, exempelvis efter ett för sent stopp. Var tassarna hamnade i förhållande till rätt linje har därför konkret betydelse.

    Föraren behöver kunna vänta på sitt eget besked

    Efter stoppet går omkring tre sekunder innan föraren får veta vilken apport som ska hämtas. Hunden ska vara kvar tills den kommenderas vidare. Föraren kan alltså inte planera hela sidodirigeringen genom att i förväg bestämma vilket föremål hunden ska gå mot. Båda behöver hålla nästa del öppen. En hund som redan låser sig mot en viss apport kan ha svårare att följa det verkliga beskedet, oavsett hur bra själva utvägen såg ut.

    Även vägen till föremålet får en utvecklad beskrivning i 2025 års bok. En nära och målmedveten väg är idealet, men en båge bakom apporten vid upptaget underkänner inte automatiskt momentet. Storleken på bågen påverkar avdraget. Fel apport i munnen är däremot underkännande. Det hjälper föraren att skilja en onödigt vid väg till rätt föremål från ett faktiskt felval. Båda behöver förbättras, men de är inte samma uppgift.

    Det kan vara mycket att ta in när man just sett sin hund missa efter en lång tids förberedelse. Då hjälper det att gå tillbaka till ordningen: utväg, tillåtet stoppområde, kvarstannande, besked och väg till apporten. Ett fel i en övergång behöver inte göra varje annan del värdelös. Regeländringen ger fler precisa sätt att beskriva det som skedde. För hund och förare är den stora vinsten att nästa förberedelse kan handla om den verkliga osäkerheten, i stället för ännu ett helt moment med samma oklara förväntningar.

  • Uppställning med koner, två öppna hinder och två apporter för lydnad klass 3
    Tänkvärda hundnytt

    Lydnad 2025: två öppna hinder

    En gammal skiss kan se tillräckligt välbekant ut för att ingen ska granska hindren närmare. Konerna står där borta, apporterna ligger på varsin sida och hundens väg verkar stämma. Men i klass 3:s moment 3.8 ändrades hinderkombinationen i 2025 års regelutgåva. Den äldre svenska boken beskrev ett täckt och ett öppet hinder. Den senare anger två hinder med bom. Den som byggt vidare efter den gamla bilden kan därför ha förberett en annan synbild än den hunden möter på provet.

    Det här hör till 2025 års revidering, inte till ett nytt införande 2027. Den internationella utgåvan avsåg januari 2025. Sverige godkände formellt den uppdaterade texten för den 1 december 2025 till slutet av 2026 och noterade att den redan hade använts. Årtalen förklarar varför olika böcker och skisser kan ha funnits i omlopp under samma period.

    Två likadana hinder gör inte valet fritt

    Grunduppgiften har flera led. Hunden springer ut mellan hindren, rundar konerna och stannar i den position domaren valt. Först när hunden har stannat får föraren veta vilken apport som ska hämtas och vilket motsvarande hinder hunden ska hoppa över på hemvägen. Det är därför mer än två separata hoppmöjligheter. Hunden måste kunna lyssna på sidobeskedet efter en gemensam utväg, trots att båda apporterna och hindren redan finns i synfältet.

    Hindren står omkring fem meter från varandra och konerna cirka femton meter bortom hinderlinjen. Föraren väljer start fem till sju meter framför hindren, med apporterna sex meter bakom dem. De grundavstånden fanns även tidigare. Förändringen ska därför inte beskrivas som om hela uppställningen har fått nya mått. Hinderhöjden i den senare klass 3-boken är ungefär hundens mankhöjd, högst sextio centimeter. Klassens bestämmelse ska inte ersättas med en lägre maxhöjd från en annan klass av vana.

    För hunden blir två öppna hinder en annan bild än en öppen och en täckt konstruktion. Föraren behöver därför veta att uppgiften är förstådd även med den kombinationen. Samtidigt finns sidovalet kvar. Att hindren ser likadana ut innebär inte att hunden får ta det som ligger bäst till efter ett eget vägval. Den lottade apporten och det motsvarande hindret hör ihop. Det är förarens signal som ska göra nästa väg begriplig.

    Handen får inte följa med varje ord

    Den senare texten preciserar också vilka handtecken som får användas. En hand får komplettera rösten vid dirigering till apporten och vid omdirigering. Vid stoppet kan en eller två händer användas tillsammans med röstkommandot. Vid själva hoppkommandot är handtecken förbjudet. Det kräver att föraren skiljer signalerna åt även när flera delar kommer tätt och den egna kroppen gärna fortsätter att visa samma väg.

    En vanemässig armrörelse kan vara svår för människan att märka men viktig i hundens inlärda bild. Om hunden har följt den rörelsen behöver en förändring i förarens sätt att signalera göras begriplig före tävlingen. Det är rimligare att undersöka vad hunden faktiskt har lärt sig än att först vid provet bli missnöjd när armen måste vara stilla. Regelkunskap behöver ibland börja med att människan ser sina egna små hjälper.

    Beröring eller riven bom i hoppet ger två betygsenheters avdrag i den senare boken. Med koefficient fyra motsvarar det åtta poäng. Fel hinder, uteblivet hopp eller fel apport ger däremot underkänt moment. Skillnaderna hjälper föraren att förstå både resultatet och hundens arbete. Ett enda bomfel kan göra ont i poängräkningen utan att allt annat försvinner. Två öppna hinder är den nya konstruktionen; den sammanhängande förståelsen från rundning till avlämning är fortfarande det ekipaget behöver bära tillsammans.

  • Ritning av ett öppet lydnadshinder med lös bom och måttangivelser
    Tänkvärda hundnytt

    Lydnad 2027: Hopp apport i klass 1

    Hunden ser sin förare gå bort, lägga ned apporten och fortsätta över till andra sidan hindret. Sedan gäller det att vänta på signalen som sätter hela vägen i rörelse. Hopp apport i lydnadens klass 1 förenar kvarstannande, upptag, hopp och avlämning. Från den 1 januari 2027 ska hindret vara öppet i stället för täckt. Föraren får också ett tydligt val av avstånd på mottagarsidan. Det ändrar förutsättningarna i en uppgift som annars kan se välbekant ut.

    Ekipaget börjar cirka åtta meter från hindret. Föraren lämnar hunden sittande och lägger på anvisning träapporten ungefär tre meter framför den. På andra sidan väljer föraren att stanna två till fyra meter från hindret och gör självständigt helt om halt. Tidigare angavs vändningen på tävlingsledarens anvisning. Här behöver föraren alltså känna till sitt eget ansvar för vändningen, samtidigt som övriga delar genomförs enligt momentets anvisningar.

    Hundens väg slutar vid människan

    Avståndsvalet på två till fyra meter kan tyckas vara en liten frihet. Men det avgör hur mycket väg hunden har kvar efter hoppet innan den ska ordna sin sittande avlämning. Föraren behöver fundera över hela kedjan när placeringen väljs. Hunden ska hinna ta upp apporten, bära den över hindret och komma in i rätt position. Det handlar inte om att hitta en enda perfekt meter för alla hundar, utan om att använda det tillåtna utrymmet med kännedom om det egna ekipaget.

    Det öppna hindret ger en annan bild än den täckta konstruktionen. Hunden kan se mer av vägen genom och bakom hindret, men ska fortfarande hoppa det med apporten i munnen. Höjden följer mankhöjden avrundad till närmaste fem centimeter och får vara högst femtio centimeter. Ändringen av hindertyp gör inte automatiskt hundens gamla förståelse tillräcklig. Föraren behöver veta att även den nya konstruktionen har blivit en begriplig del av uppgiften.

    En tillåten träapport används och föraren väljer storlek. Egen godkänd apport får lämnas till tävlingsledaren före första momentet om den inte är söndertuggad; annars tillhandahåller arrangören apport. Hunden får för ett ögonblick behöva leta efter den utan avdrag om den arbetar aktivt. Det är en hjälpsam skillnad att känna till. Ett kort sökande är inte samma sak som att hunden har övergett uppgiften eller behöver lockas vidare för varje led.

    Se vilket led som faktiskt brast

    Hämtar hunden apporten men går förbi hindret kan momentet få högst fem, om resten är korrekt. Hoppar den men apporterar inte blir det underkänt. Minsta beröring av hindret i hoppet ger högst åtta, medan stöd mot eller vält hinder underkänner. Därför behöver föraren efteråt kunna beskriva händelsen mer precist än att hoppapporten gick dåligt. Hundens väg, dess grepp och själva hoppet ger olika information.

    Väntan i början bedöms också. Ett positionsbyte eller en förflyttning mindre än en kroppslängd ger högst åtta. Mer än en kroppslängd från startpunkten underkänner momentet. I slutet ska hunden sitta vid avlämningen och föraren kunna ta emot utan att flytta fötterna. Avlämning framför eller vid sidan är tillåten, men vid en ingång framför återstår sedan förflyttningen till vänster sida. Momentet är inte färdigt bara för att apporten nått människans hand.

    Det kan kännas extra tungt att förlora poäng alldeles på slutet när hunden gjort ett fint upptag och hopp. Samtidigt kan just den avgränsningen hjälpa föraren att se framåt: vad höll, och vad behöver bli tydligare? Den nya hindertypen och det egna avståndsvalet ska in i förberedelsen. Hundens redan fungerande delar ska också få synas. Ett protokoll blir mer användbart när det hjälper människan att förstå kedjan, i stället för att sudda ut allt bakom en enda miss.

  • Ritning av en ruta med tre meter mellan konernas mittpunkter
    Tänkvärda hundnytt

    Lydnad 2027: händerna och rutan

    På avstånd kan en liten handrörelse bära ett stort besked. Hunden är ute vid rutan, föraren står kvar och ska hjälpa den att förstå om den ska ändra riktning, stanna eller lägga sig. Inför 2027 förtydligas handtecknen i lydnadens rutmoment i klass 1 och klass 2. En hand får användas för omdirigering till rutan. Vid kommandona stanna och ligg får en eller två händer användas. Det är signalens uppgift som avgör vilken möjlighet föraren har.

    Skillnaden är lätt att missa om ändringen bara beskrivs som att två händer blivit tillåtna. Den gäller inte all dirigering. Ska hunden omdirigeras mot rutan är det fortfarande en hand. Stoppet och läggandet har den andra möjligheten. De tillåtna handtecknen kompletterar muntliga kommandon och ska för högsta betyg vara korta och samtidiga med orden. Föraren behöver därför veta vilken del av beskedet händerna faktiskt används till, i stället för att improvisera större rörelser när hunden är långt bort.

    En tydlig signal behöver en tydlig uppgift

    I båda klasserna väljer föraren före starten mellan att först ställa hunden i rutan och därefter lägga den, eller att lägga direkt. Ett valt stående ska vara tydligt och stabilt innan liggkommandot kommer. Två tätt staplade ord ersätter inte den positionen. För hunden behöver det första beskedet få en egen innebörd. Föraren behöver samtidigt se skillnaden mellan att hunden verkligen har stannat och att den bara är på väg genom en rörelse när nästa signal redan ges.

    Klass 1 har femton meter till rutan. När hunden ligger går föraren på anvisning fram och ställer sig bredvid, och efter nästa anvisning kommenderas utgångsposition. Klass 2 har cirka tjugotre meter och en annan fortsättning: föraren går ett anvisat mönster nära rutan och kallar sedan in under fortsatt marsch. Samma slags handsignal förekommer alltså i två uppgifter som slutar olika. Hundens kvarstannande behöver hålla tills den aktuella klassens nästa besked kommer.

    Hela hundens kropp ska vara inne i rutan, med undantag för svansen. Den kan inte räknas som korrekt placerad enbart för att huvudet och större delen av kroppen hamnat innanför. Samtidigt ger en ingång från sidan eller bakifrån ett annat slags fel än att lägga sig utanför: där anges en halv till en betygsenhets avdrag. Föraren behöver kunna urskilja om problemet låg i vägen, slutpositionen eller förståelsen av signalen. De kräver olika eftertanke.

    Händerna får tala, fötterna ska stå kvar

    En tillåten handrörelse ger inte rätt att följa med ett steg när kommandot ges. Steg i någon riktning samtidigt med kommandot underkänner momentet. Att visa eller rikta in hunden mot rutan före starten är också underkännande. Det är en konkret gräns mellan den tillåtna signalen och en extra hjälp. När föraren känner ett starkt behov att flytta hela kroppen behöver den impulsen hanteras innan det blir tävlingsdag.

    Även tidpunkten för hundens positionsbyte spelar roll. I klass 1 ger ändrad position innan föraren kommit fram högst sex. I klass 2 underkänns momentet om hunden sätter eller ställer sig före förarens andra vändning; efter den vändningen men före inkallningen är taket sju. Hunden kan alltså inte själv bestämma att förarens närmande betyder att uppgiften är färdig. Människans rörelser blir en del av det sammanhang hunden måste kunna arbeta kvar i.

    Förtydligandet om händerna kan göra signaleringen lättare att planera, men ersätter inte en begriplig gemensam uppgift. Föraren behöver kunna ge ett bestämt besked, se svaret och låta hunden utföra det utan att lägga till en hel kroppsrörelse. När den kommunikationen håller över femton eller tjugotre meter finns något fint i det ganska enkla: en människa står kvar, en hund förstår, och avståndet behöver inte fyllas av allt fler hjälper.

  • En svart och grå långhårig hund går intill en kvinna med röd jacka och grå väst på en gräsplan.
    Tänkvärda hundnytt

    Lydnad 2027: stegen i fria följet

    Framåt har många hundar gått tusentals gånger vid sin förares sida. Två steg bakåt kan ändå få samspelet att kännas oväntat nytt. Föraren flyttar sig åt ett håll som hunden kanske inte väntar sig, och det finns bara några få steg att hitta positionen på innan det är halt igen. Inför 2027 ändras de korta stegförflyttningarna i lydnadens fria följ. Förändringen är liten i meter räknat men tydlig i vad ekipaget måste kunna göra tillsammans.

    I klass 1 ska hunden från halt följa två eller tre steg framåt och bakåt. Det ersätter den äldre momentbeskrivningens vändningar på stället. I klass 2 ersätts de uttryckliga sidostegen åt höger och vänster av två till tre steg framåt och bakåt. Klass 2 har dessutom kvar en längre rak förflyttning baklänges, fem till åtta steg eller omkring två till tre meter. Den korta starten från halt och den längre ryggningen är därmed två delar att hålla isär.

    Hunden ska följa rörelsen, inte vänta kvar

    Det här är ingen kvarstannandeövning där föraren lämnar sin sittande hund. Båda förflyttar sig med bibehållen relation vid vänster sida. När föraren stannar ska hunden åter sitta i sin position. Fotkommando får ges vid stegförflyttningen enligt de allmänna anvisningarna. Den nya uppgiften blir begriplig först om hunden förstår att samma arbetsposition gäller även när rörelsen är kort eller går bakåt. Människans riktning förändras, men inte vilken sida hunden hör hemma på.

    Det kan vara lockande att rätta ett snett steg genom att själv börja gå annorlunda runt hunden. Då behöver föraren se vad som faktiskt händer: följer hunden förarens rörelse, eller anpassar människan varje steg för att dölja en osäker position? Ett par korta förflyttningar gör sådana små anpassningar synliga. De ger också ett konkret underlag för fortsatt arbete, i stället för det ganska hopplösa beskedet att hela fria följet måste bli bättre.

    Placeringen ska vara parallell, med hundens huvud eller bog i höjd med förarens ben. Att hunden är nära räcker inte om den lutar sig mot föraren eller hindrar rörelsen. Det gäller i synnerhet bakåt, när människan också behöver veta var fötterna hamnar. Regelboken anger att klass 2:s baklängesdel bör ske på plan och säker yta och tillåter ett försiktigare sätt att gå bakåt. Föraren ska kunna utföra uppgiften med faktisk kontroll över sina steg.

    Helheten rymmer mer än den nya detaljen

    Fria följet har koefficient fyra i båda klasserna. Klass 1 innehåller fortfarande vanlig marsch med vändningar och halter samt språngmarsch med högervändning. Klass 2 innehåller dessutom långsam marsch. Den anvisade långsamma marschen ska inte blandas ihop med att ekipaget går för långsamt där normal gång eller språng begärs. För liten skillnad mellan vanlig marsch och språng ger två till tre betygsenheters avdrag. Även tempot måste alltså vara läsbart.

    Den längre baklängesdelen i klass 2 är samtidigt inte tänkt att ensam sluka hela betyget för en mindre brist. Beskrivningen anger att ett sämre baklängesfölj inte bör ge mer än en till två enheters avdrag av den anledningen. En hund som lämnar föraren, eller under större delen följer på mer än en halv meters avstånd, hamnar däremot vid underkännande. Föraren behöver skilja en avgränsad svaghet från ett följande som inte håller ihop.

    Efter ett prov kan just de korta stegen vara lätta att fastna vid, eftersom ett fel där syns så tydligt. Men hundens arbete behöver betraktas i hela mönstret: starter, tempo, vändningar, kontakt och halter. Regeländringen ger något bestämt att uppdatera, inte ett skäl att underkänna allt som redan fungerar mellan hund och människa. Två väl förstådda steg bakåt kan vara precis det framsteg ekipaget behövde, även om färdriktningen på papperet ser en smula motsägelsefull ut.

  • En svart och grå långhårig hund går intill en kvinna med röd jacka och grå väst på en gräsplan.
    Tänkvärda hundnytt

    Lydnad 2027: skiften och steg i fjärren

    Hunden sitter, ligger och står, men har till slut kommit en bit närmare sin förare. Alla positionerna kan ha synts tydligt och ändå har fjärrdirigeringens andra uppgift brustit: att skifta på samma plats. Inför 2027 förtydligas bedömningen av mindre förflyttningar i lydnadens klass 1 och klass 2. En till fyra betygsenheter kan dras när hunden flyttar sig inom en hundlängd, beroende på sträckan. Det gör de små stegen viktiga att förstå, även när de inte leder till ett underkänt moment.

    Förflyttningar framåt, bakåt och åt sidan läggs ihop. Hunden kan alltså inte ta tillbaka ett tidigare steg i bedömningen genom att senare hamna nära sin ursprungliga plats. Tänk ett exempel där hunden flyttar sig två decimeter fram och sedan två decimeter bak. Slutpunkten kan se bra ut, men rörelserna har ändå skett. Föraren behöver följa hur skiftena genomförs, inte bara jämföra hundens plats vid början och slutet.

    Platsen är en del av varje positionsbyte

    I klass 1 lämnas hunden liggande och föraren står cirka fem meter framför. Fyra skiften följer: sitt, ligg, sitt och ligg. I klass 2 är avståndet omkring tio meter och även stå ingår i sex skiften enligt en bestämd ordning. Handtecken får komplettera rösten, men ska för högsta betyg vara korta och samtidiga med orden. Hunden behöver alltså förstå både vilken position som efterfrågas och hur den kan nås utan att hela kroppen vandrar iväg.

    Det är lätt att som förare bli upptagen av om hunden satte eller lade sig tillräckligt snabbt. Då kan en liten rörelse framåt upprepas genom hela serien utan att få samma uppmärksamhet. Den nya uttryckliga skalan visar att platsen inte är en detalj vid sidan av skiftet. Samtidigt ska tempo, distinkta positioner och förmågan att hålla dem också vägas in. Ett stelt kvarstannande utan ett tydligt svar på signalen är inte hela uppgiften heller.

    Ett tredje kommando kan hjälpa fortsättningen

    I klass 2 anges från 2027 att ett tredje kommando får ges vid en position om det hinns med före nästa skifte. Positionen räknas ändå som missad. Det är en viktig skillnad mellan att få hunden till ett användbart utgångsläge för fortsättningen och att få den föregående uppgiften godkänd. Föraren kan alltså behöva välja att skapa ordning i kedjan även när poängen för just det skiftet inte går att rädda.

    Minst fyra av klass 2:s sex skiften måste genomföras på kommando för att momentet ska kunna godkännas. En missad position ger högst sju och två ger högst fem. Klass 1 har också en möjlighet till tredje kommando med en missad position som följd. Ett skifte som lyckas först efter det andra ordet är därmed inte samma situation som ett som kräver ett tredje. Föraren behöver kunna hålla isär antalet signaler och vilket svar de faktiskt ledde till.

    Mer än en kroppslängds förflyttning underkänner momentet enligt klassernas beskrivningar. I klass 2 anges högst fem redan vid en sammanlagd kroppslängd. De mindre rörelserna behöver därför ses längs hela serien, samtidigt som den allmänna bedömningen inte försvinner bakom centimeter. Långa handtecken eller omfattande röstanvändning kan också ge avdrag. Att kompensera osäkerhet med allt större signaler gör inte automatiskt kommunikationen tydligare för hunden.

    Det kan vara frustrerande att se flera fina positionsbyten och ändå få ett lägre resultat för förflyttning. Men skillnaden går att beskriva utan att förringa hundens arbete: den svarade på positionerna, medan platsen behöver bli bättre förstådd. På samma sätt kan ett tredje kommando vara ett sätt att avsluta ett missförstånd ordnat, även när protokollet visar en miss. Förklaringen blir användbar när den hjälper föraren att se nästa verkliga uppgift, i stället för att bara ropa samma ord lite mer.

  • Figur som visar ekipagens väg till uppställningen inför lydnadens gruppmoment
    Tänkvärda hundnytt

    Lydnad 2027: vägen in till gruppmomenten

    För en hund börjar mötet med gruppen innan någon har börjat räkna minuter. Andra hundar kommer närmare, människor ställer upp och den egna föraren försöker hitta sin plats. I lydnadsreglerna för 2027 får den vägen in en uttrycklig ordning i klass 1 och klass 2: tävlingsledaren går först och ekipagen följer ett i taget med cirka fem meters mellanrum. Ändringen ger ingången en bestämd form. Den gör inte hundarnas upplevelser identiska, men ger förarna ett gemensamt förlopp att förhålla sig till.

    Momentets bedömda start meddelas när raden är uppställd och hundarna sitter i utgångsposition. Promenaden in ska därför inte blandas ihop med att själva sitt- eller liggtiden har blivit längre. Det nya behöver ändå finnas i förberedelsen. En hund som bara har tränat stillheten på en redan färdig rad har inte nödvändigtvis samma erfarenhet av att gå in bakom andra ekipage, hitta sin plats och därefter växla till väntan.

    Nära föraren i klass 1

    Klass 1 innebär fortfarande en minuts sittande med hunden i koppel. Föraren går cirka en och en halv meter bort och står vänd mot hunden. Gruppen bör ha tre till fyra hundar, med ungefär fem meter mellan ekipagen. Föraren är alltså både nära och synlig, men hunden ska ändå kunna hålla sin sittande uppgift. Kopplet ersätter inte den förståelsen och är inte ett tillstånd att påverka hunden genom att dra den till rätt position.

    Hunden får röra huvudet och visa intresse för ett ljud eller en störning. Den behöver inte se livlös ut för att arbeta korrekt. Rastlöshet, viktförflyttningar och andra rörelser kan däremot sänka betyget. Stående eller liggande underkänner sittmomentet. Föraren behöver kunna se skillnaden mellan en hund som orienterar sig och en hund som inte kommer till ro. Ett huvud som vrids berättar mindre än hela kroppens sätt att vara kvar i uppgiften.

    Längre väntan och fler övergångar i klass 2

    Klass 2 har två minuters platsliggande med föraren synlig omkring femton meter bort. Hundarna läggs en i taget och sätts upp i omvänd ordning, så att hunden som läggs först sätts sist. Under liggtiden kan en person gå mellan dem. När tiden gått återvänder förarna, passerar hundarna och stannar cirka tre meter bakom innan de på anvisning går till sidan. För hunden är uppgiften alltså kvar även när människan kommer tillbaka och passerar.

    Det gör tidpunkten för ett positionsbyte viktig. En hund som sitter eller står när förarna tagit plats på avstånd underkänns. Sker det först när de står bakom kan betygstaket vara fem, förutsatt att hunden inte också förflyttat sig. Även här behöver berättelsen efteråt vara precis. Två hundar som båda satte sig kan ha gjort det i olika delar av förloppet och därför få olika bedömning. En lösryckt bild av den sittande hunden räcker inte.

    Har hunden lagt eller satt sig för tidigt ska den bli kvar i den positionen. Att först sätta upp en hund som lagt sig före sitt kommando och sedan lägga den på nytt underkänner klass 2-momentet. Den välmenande rättningen kan alltså göra situationen sämre i protokollet. Föraren måste kunna hålla reda på sin egen anvisning utan att börja korrigera fram en ny start. Även röststyrkan har betydelse för grannhundarna; alltför höga kommandon kan ge kraftigt avdrag.

    Gruppmomentet innehåller ett särskilt ansvar eftersom den egna hanteringen sker nära andras hundar. En ordnad ingång löser inte allt, men gör början tydligare. Föraren behöver sedan bära med sig samma eftertanke genom väntan och återkomsten: följa sin anvisning, förstå när uppgiften slutar och se vad hunden visar. Stillheten på raden är en färdighet som byggs av både hundens förståelse och människornas sätt att skapa ordning omkring den.

  • Skiss med tre tillåtna vägar runt en grupp koner tio meter från startpunkten.
    Tänkvärda hundnytt

    Lydnad 2027: konerna i klass 1

    Det är lätt att lägga märke till hundens väg runt konerna och missa vad som hände före sändandet. Såg hunden en människa gå ut med dem? Följde den rörelsen med blicken och fick på det sättet målet utpekat? Inför 2027 ändras just den förberedelsen i lydnadens klass 1. Konerna ska stå på plats innan föraren kommer till startpunkten, och hunden ska inte se utplaceringen. Den äldre boken angav att ekipaget skulle kunna se den. Det är en liten scen före starten som får en annan betydelse.

    Själva uppgiften består: hunden ska från utgångsposition skickas runt en grupp med tre till sex koner cirka tio meter bort och återvända till vänster sida. Momentet är alltså inte nytt i klass 1. Det nya ligger bland annat i hur målet presenteras. För en hund som redan hittar kongruppen oberoende av en funktionärs rörelse kan skillnaden vara liten. För en hund som använder utplaceringen som sin främsta ledtråd blir det något verkligt att förbereda.

    Vad har hunden egentligen lärt sig att följa?

    Det är en fråga till föraren, inte en anklagelse mot hunden. I träning kan människor omedvetet göra början av en uppgift mycket lätt att känna igen: samma person går samma väg och lägger ut samma saker. När tävlingen sedan tar bort den scenen kan hundens osäkerhet komma som en överraskning. Regeländringen gör det angeläget att se vilka ledtrådar som bär arbetet. Att hunden sprungit fint vid många tillfällen bevisar inte ensamt att just kongruppen blivit det tydliga målet.

    Föraren får inte rikta in eller vidröra hunden vid startpunkten för att ordna den sista biten. Det kan underkänna momentet. Förberedelsen behöver därför finnas i hundens förståelse innan ekipaget står där. Hunden ska kunna hitta uppgiften och följa förarens signal inom de ramar som faktiskt tillåts. Det ger en tydligare ansvarsfördelning än att börja hjälpa först när hunden tvekar i skarpt läge.

    Återvägen får ett tydligare fokus

    Den nya boken visar flera lika godtagbara vägval runt konerna. Medsols och motsols är tillåtna, och rimlig symmetri eftersträvas. Avståndet runt gruppen bör inte bli för snävt; ungefär femtio till hundra centimeter anges med hänsyn till ras och tempo. Samtidigt förklaras att hunden på återvägen önskvärt håller fokus mot mittenlinjen eller föraren. Att tydligt rikta uppmärksamheten åt sidan är inte idealet. Ett mindre sidofokus anges ge en halv till en betygsenhets avdrag, ett mycket stort en till två.

    Det är en beskrivning av arbetets riktning, inte ett krav att föraren ska jaga varje liten ögonrörelse. Hunden ska genomföra en rundning och komma tillbaka med en sammanhängande väg. Den skillnaden spelar roll för hur prestationen diskuteras efteråt. En vid båge kan behöva ses i relation till hundens storlek och fart; en hund som börjar rikta hela återgången åt annat håll visar något annat. En begriplig bedömning behöver se förloppet, inte bara en stillbild.

    Momentet har koefficient tre och kan ge trettio poäng. Boken innehåller också motstridiga formuleringar om utebliven rundning: betygstak vid vissa vändningar och omdirigeringar står samtidigt som vändning före konerna och utebliven rundning listas under underkännande. Den oklarheten behöver SBK reda ut. Här ska ingen egen vald tolkning göras till ett säkert besked för föraren.

    Den praktiska nyheten är ändå tydlig nog att börja förstå: hunden ska kunna arbeta mot ett redan utställt mål. Det flyttar uppmärksamheten från funktionärens promenad till hundens egen förmåga att uppfatta uppgiften. När den kan lämna sidan, runda och komma tillbaka utan den extra vägvisaren blir det synligt vad ekipaget faktiskt har byggt tillsammans. Där finns mer att glädjas åt än en kon som står kvar på rätt plats.