Lydnad 2027: stegen i fria följet
Framåt har många hundar gått tusentals gånger vid sin förares sida. Två steg bakåt kan ändå få samspelet att kännas oväntat nytt. Föraren flyttar sig åt ett håll som hunden kanske inte väntar sig, och det finns bara några få steg att hitta positionen på innan det är halt igen. Inför 2027 ändras de korta stegförflyttningarna i lydnadens fria följ. Förändringen är liten i meter räknat men tydlig i vad ekipaget måste kunna göra tillsammans.
I klass 1 ska hunden från halt följa två eller tre steg framåt och bakåt. Det ersätter den äldre momentbeskrivningens vändningar på stället. I klass 2 ersätts de uttryckliga sidostegen åt höger och vänster av två till tre steg framåt och bakåt. Klass 2 har dessutom kvar en längre rak förflyttning baklänges, fem till åtta steg eller omkring två till tre meter. Den korta starten från halt och den längre ryggningen är därmed två delar att hålla isär.
Hunden ska följa rörelsen, inte vänta kvar
Det här är ingen kvarstannandeövning där föraren lämnar sin sittande hund. Båda förflyttar sig med bibehållen relation vid vänster sida. När föraren stannar ska hunden åter sitta i sin position. Fotkommando får ges vid stegförflyttningen enligt de allmänna anvisningarna. Den nya uppgiften blir begriplig först om hunden förstår att samma arbetsposition gäller även när rörelsen är kort eller går bakåt. Människans riktning förändras, men inte vilken sida hunden hör hemma på.
Det kan vara lockande att rätta ett snett steg genom att själv börja gå annorlunda runt hunden. Då behöver föraren se vad som faktiskt händer: följer hunden förarens rörelse, eller anpassar människan varje steg för att dölja en osäker position? Ett par korta förflyttningar gör sådana små anpassningar synliga. De ger också ett konkret underlag för fortsatt arbete, i stället för det ganska hopplösa beskedet att hela fria följet måste bli bättre.
Placeringen ska vara parallell, med hundens huvud eller bog i höjd med förarens ben. Att hunden är nära räcker inte om den lutar sig mot föraren eller hindrar rörelsen. Det gäller i synnerhet bakåt, när människan också behöver veta var fötterna hamnar. Regelboken anger att klass 2:s baklängesdel bör ske på plan och säker yta och tillåter ett försiktigare sätt att gå bakåt. Föraren ska kunna utföra uppgiften med faktisk kontroll över sina steg.
Helheten rymmer mer än den nya detaljen
Fria följet har koefficient fyra i båda klasserna. Klass 1 innehåller fortfarande vanlig marsch med vändningar och halter samt språngmarsch med högervändning. Klass 2 innehåller dessutom långsam marsch. Den anvisade långsamma marschen ska inte blandas ihop med att ekipaget går för långsamt där normal gång eller språng begärs. För liten skillnad mellan vanlig marsch och språng ger två till tre betygsenheters avdrag. Även tempot måste alltså vara läsbart.
Den längre baklängesdelen i klass 2 är samtidigt inte tänkt att ensam sluka hela betyget för en mindre brist. Beskrivningen anger att ett sämre baklängesfölj inte bör ge mer än en till två enheters avdrag av den anledningen. En hund som lämnar föraren, eller under större delen följer på mer än en halv meters avstånd, hamnar däremot vid underkännande. Föraren behöver skilja en avgränsad svaghet från ett följande som inte håller ihop.
Efter ett prov kan just de korta stegen vara lätta att fastna vid, eftersom ett fel där syns så tydligt. Men hundens arbete behöver betraktas i hela mönstret: starter, tempo, vändningar, kontakt och halter. Regeländringen ger något bestämt att uppdatera, inte ett skäl att underkänna allt som redan fungerar mellan hund och människa. Två väl förstådda steg bakåt kan vara precis det framsteg ekipaget behövde, även om färdriktningen på papperet ser en smula motsägelsefull ut.