Ellen och Didra tog guld – juniorernas medaljer har flera berättelser
Ellen Fredholm och Didra är världsmästare i U12 Medium. Sveriges Hundungdom berättar den 29 juli om juniorlandslagets framgångar på Junior Agility Open i Mannheim. Didra är en irish softcoated wheaten terrier, och tillsammans med Ellen tog hon guld i den sammanlagda individuella tävlingen. Sverige fick också två brons. Men när man öppnar arrangörens resultatlistor finns en skillnad som är värd att förklara: bronset till Hilda Geterud och Reign och bronset till mediumlaget gäller agilityloppen, inte de sammanlagda resultaten.
Det gör inte glädjen mindre. Däremot gör det bilden av mästerskapet mer rättvis. En kort medaljnyhet kan få det att låta som om alla placeringar kommer från samma sorts sluttabell. Här finns både enskilda lopp och kombinationen av agility och hopp. Resultatportalen redovisar dem var för sig. För en ung förare kan ett särskilt lyckat lopp vara en stor framgång även när ett annat lopp inte går vägen. Den prestationen förtjänar att beskrivas som det den faktiskt är.
Guldet räknades över två lopp
I tabellen Kombi U12 Medium står Ellen och Didra överst. Bakom dem följer Maria Adan Collado med Bubal och Maddie Dadds med Brio. Kombi är den sammanräknade listan, där resultaten från agilityloppet och hopploppet förs ihop. Att förstå vilken lista man läser hjälper också den som följer tävlingen hemifrån: en placering i ett lopp behöver inte vara samma sak som placeringen när båda har räknats samman.
Hilda och border collien Reign står som trea i Agility U12 Large. I den sammanlagda tabellen är de däremot diskvalificerade. Även det svenska mediumlaget har en tredjeplats i agilitydelen och en diskvalificering sammanlagt. Laget bestod av Linnea Roemmelt med Sara, Felicia Borg med Sockan, Havanna Matsson med Karlsson samt Ellen med Didra. Sara och Sockan är perro de agua español och Karlsson är shetland sheepdog. I samma svenska lag samsades alltså flera olika hundraser.
Ett bra lopp får fortsätta vara bra
Just skillnaden mellan ett fint lopp och ett svårare totalresultat vill jag stanna vid. När vi berättar om unga ekipage behöver det finnas plats för båda sakerna. Det är lätt att bli så upptagen av sista raden i resultatlistan att en tidigare prestation nästan suddas bort. Men ett bronslopp har fortfarande genomförts. Föraren och hunden har fortfarande löst den uppgiften tillsammans. Man behöver inte låtsas att hela tävlingen gick perfekt för att kunna vara stolt över det som gick bra.
Det är också något att ta med sig till den vanliga klubbträningen. En ungdom som kommer tillbaka efter ett misstag behöver få hjälp att förstå vad som hände och hur nästa försök kan bli tydligare. Hunden behöver möta en förare som fortfarande vill samarbeta. Jag hoppas att vuxna runt unga tävlande hjälper till att hålla den balansen: låt ambitionen finnas, men gör inte en felaktig sväng till ett omdöme om hela ekipaget. Det går att vara noggrann och varm på samma gång.
Ellen och Didras guld är en stor svensk framgång. Hildas och Reigns bronslopp och mediumlagets tredjeplats visar andra delar av samma mästerskap. Jag tycker om att nyheten rymmer både en sammanlagd vinnare och ekipage som lyckas i en särskild del av tävlingen. Det ger fler unga hundförare något att känna igen sig i. Man kan sikta högt, glädjas åt en medalj och samtidigt veta att det finns mer att lära. Det är en ganska fin grund att fortsätta från tillsammans med sin hund.