-
Bruks 2027: platsliggande i koppel
Att stå kvar och se sin hund ligga bland andra hundar kan kännas länge, även när klockan bara mäter tre minuter. I appellklassens nya bruksregler för 2027 förändras uppställningen tydligt. Hundarna ska vara kopplade och föraren stå ungefär en och en halv meter framför sin hund. Tidigare var avståndet omkring femton meter och hunden okopplad. Människan kommer alltså mycket närmare, men hundens uppgift att ligga kvar och förarens ansvar att känna reglerna finns fortfarande där.
Ändringen är fastställd i regelboken för 2027–2031. Mellan hundarna ska det vara omkring sex meter, mot tidigare ungefär sju. Liggtiden är fortsatt tre minuter. Det är viktigt för förberedelsen: det kortare föraravståndet innebär inte att ett nytt moment har fått kortare varaktighet. Hunden ska kunna vara kvar i sin position genom hela den angivna tiden, med de andra ekipagen som en del av situationen.
Föraren är nära och synlig
Förarna lägger hundarna på tävlingsledarens anvisning och går sedan ungefär en koppellängd bort. Där står de vända mot och synliga för hundarna. Klockan för de tre minuterna börjar när förarna har intagit sina anvisade platser. Bedömningen börjar däremot redan vid ordern om nedläggning. Den första delen av uppställningen behöver alltså också fungera, även om tidtagningen ännu inte har kommit i gång.
Den som står nära kan lättare se små förändringar hos sin egen hund. Det kan kännas skönt att finnas där, men också väcka lust att hjälpa med ett nytt ord, en gest eller en förändrad hållning. Efter att hundarna lagts och lämnats får de enligt momentbeskrivningen inte påverkas. Närheten ska därför förberedas som en del av tävlingsuppgiften, med en förare som vet vad den ska göra medan den väntar.
Kopplet är en utrustningsregel, inte en beskrivning av hur hunden lär sig att ligga kvar. Föraren behöver fortfarande förstå vad hunden klarar i grupp och hur situationen kan förberedas med omsorg. En hund som ändrar position ger anledning att se på hela förloppet: uppställningen, avståndet, omgivningen och vad människan gjorde. Att bara konstatera att kopplet fanns på förklarar väldigt lite av det som hände.
Kortare avstånd och tydligare betygsgränser
Bedömningen skärps på två punkter. En hund som sätter sig får högst betyg sex, jämfört med tidigare åtta. En hund som ställer sig underkänns; tidigare kunde den få högst fem. Föraren behöver känna till den förändringen så att resultatet går att förstå. Den egna närvaron på kort avstånd gör alltså inte sittande eller stående till tillåtna varianter av momentet.
Koefficienten sänks samtidigt från fyra till två. Ett helt korrekt moment kan därmed ge tjugo poäng i stället för fyrtio. Det är en ändrad viktning i programmet, och ska hållas isär från hur viktig situationen kan vara för hund och förare. Att momentet ger färre poäng betyder inte att en orolig gruppsituation blir mindre angelägen att hantera genomtänkt.
Om en störning gör att gruppen måste avbrytas finns regler för vilka hundar som får fortsätta och hur återstående tid räknas. De berörda förarna behöver invänta tävlingsledningens besked. För hundarna som får återuppta momentet återstår den tid som fanns kvar vid avbrottet, inte automatiskt tre nya minuter. Det kan vara svårt att hålla reda på detta när man är upptagen av sin egen hund, vilket gör en tydlig genomgång före start värdefull.
Förberedelsen inför 2027 handlar därför om mer än att flytta föraren närmare i en gammal träningsuppställning. Ekipaget behöver få ihop nedläggning, väntan på kort avstånd och återgång. När människan känner sin egen del av uppgiften finns bättre möjlighet att vara lugn och begriplig genom de tre minuterna. Hunden ska möta samma genomtänkta omsorg även när föraren står så nära att det känns som om man nästan redan är tillbaka.
-
Höstpromenader och hundmöten i Knivsta
Två gemensamma novemberpromenader återstår i Knivsta Brukshundklubbs höstschema när vi skriver den 5 november 2026. Den 15 november går turen till Årike Fyris i Uppsala, med samling klockan 9.30 på parkeringen vid försöksgården. Klubben räknar med ungefär två timmar. Den 29 november är Morga hage planerat, också klockan 9.30, med cirka tre timmars promenad och samling i Morga, Uppsala.
Promenaderna är kostnadsfria och öppna även för den som inte är medlem. Hundarna ska vara kopplade, och klubben ser helst att deltagarna avstår från flexikoppel. Vatten och skål till hunden samt ett sittunderlägg till fikastunden finns med bland arrangörens påminnelser. Kontrollera klubbens aktuella promenadschema före avfärd. Turer kan ändras, och vid kraftig blåst ställs de in med tanke på risken för fallande träd.
För medlemmar finns också onsdagsträningar kvar under månaden. Höstprogrammet anger prova på personsök den 11 november, specialsök den 18 november och hundmötesträning den 25 november. Tiden är 19.00–20.00. Den första kvarten ägnas åt passivitet medan kvällens tema presenteras. Promenadernas öppna inbjudan och medlemskravet för onsdagsträningen är alltså olika saker att hålla reda på.
Det är fint med möjligheter att vara ute tillsammans. En promenad i grupp kan ge en ensam hundägare sällskap och ett tillfälle att lära känna människor med samma intresse. Samtidigt behöver vi kunna säga hur vi och hundarna vill ha det. Att gå tillsammans behöver inte innebära att alla hundar ska hälsa på varandra eller gå så tätt att kopplen korsas.
Det kan räcka att berätta att man vill ha lite avstånd. Den upplysningen behöver få tas emot vänligt, utan krav på en förklaring om hundens hela liv. Kanske håller ekipaget på att lära sig något, kanske behöver hunden mer utrymme just den dagen. Om gruppen kan ge plats blir det lättare för människan att fortsätta vara uppmärksam och för hunden att få en promenad som fungerar.
Vi kan också tänka på hur vi passerar andra som använder stigen. Gruppen kan behöva samla ihop sig, göra en paus eller släppa förbi någon. Den mötande ska inte behöva gå igenom en vägg av hundar och koppel. Ett hej och en tydlig lucka gör ofta situationen enklare. Vänligheten riktar sig då både till den egna gruppen och till dem som råkar komma åt andra hållet.
På hundmötesträning finns tillfälle att fråga och öva i ett planerat sammanhang. Det gör det möjligt att tala om vad man behöver hjälp med, i stället för att försöka lösa allt mitt under ett överraskande möte på trottoaren. Någon garanti för hur en bestämd hund kommer att reagera finns förstås inte. Men det är värdefullt att kunna söka stöd utan att behöva skämmas över att vardagen ibland är svår.
Fikastunden får gärna vara trevlig för hunden också. Medan människorna pratar kan hunden behöva vatten, en torr plats att stå eller ligga på och utrymme från de andra. Vi som gärna förlänger ett samtal med ännu en kopp får hålla ett öga på sällskapet i kopplet. En hund som vill vidare brukar inte bry sig om att kaffet fortfarande är varmt.
Det bästa med en gemensam tur kan vara att komma hem med en känsla av att ha fått vara med på sina egna villkor. Där har vi människor ett ansvar för stämningen. Vi kan fråga innan vi närmar oss, hjälpa till att ordna avstånd och låta någon gå i en annan takt. Då får både naturen och umgänget större möjlighet att bli det man längtade efter när man gav sig iväg.
-
När rösten blev för skarp
”När det blev fel kan vi börja om lite mjukare.”
Det skarpa i din röst kommer plötsligt. Jag släpper det jag hade i munnen och stannar mitt i rörelsen. Du går fram för att ta upp saken från golvet. Jag backar undan, fast du redan har sänkt rösten. Kroppen har hunnit svara innan jag vet vad som händer efteråt.
Du säger mitt namn och klappar på benet. Vanligtvis går jag dit. Nu tittar jag på handen och blir kvar. Du verkar vilja få tillbaka den vanliga stunden direkt, men jag är fortfarande upptagen av den som nyss blev för stor. Det är svårt att både gå fram och hålla mig undan på samma gång.
Då slutar du kalla. Du plockar undan från golvet, ställer stolen på plats och sätter dig en bit ifrån. Ingen följer efter mig. Jag kan se var du har händerna och höra hur du andas. Det är inte mycket som händer, men för mig gör det skillnad att nästa rörelse inte redan är på väg mot min kropp.
Jag går till vattnet. Där dricker jag lite längre än jag behöver och står sedan kvar med nosen över kanten. Du säger något lågt från stolen. Jag känner igen orden dåligt, men rösten går att lyssna på igen. Den begär ingenting av mig just nu. Jag kan vända ett öra åt ditt håll utan att också behöva börja gå.
Det som blev svårt behöver få ta den tid det tar. Jag kan inte lägga bort känslan för att du ångrar tonen, även om jag gärna vill ha dig nära. Jag märker din vilja att göra det bättre när du låter mig behålla avståndet en stund och fortsätter röra dig på ett sätt som jag kan följa.
Stolsbenet skrapar till när du behöver flytta dig. Jag lyfter genast huvudet. Du stannar i rörelsen och låter mig se vad som händer innan du fortsätter. Sedan blir det lugnt igen. Jag står kvar den här gången. Det är i sådana små händelser jag börjar märka att vi har lämnat den skarpa stunden bakom oss. Jag behöver få upptäcka det med kroppen också, genom fler rörelser som går att följa och en röst som förblir densamma.
Efter ett tag går jag förbi stolen. Du sitter stilla. Jag stannar vid sidan och luktar på byxbenet innan jag går vidare. Det blir ingen stor återförening. Bara ett kort besök som får sluta där jag vill. När du låter mig gå utan att fånga upp mig vågar jag återvända en liten stund senare.
Den gången lägger jag mig en bit från din fot. Du säger mitt namn mjukt, men låter handen vara kvar. Jag sänker huvudet. Det är skönt att slippa välja mellan att ta emot en klapp och att stanna nära. Vi får vara i samma rum medan jag hittar tillbaka till hur det brukar kännas här.
Senare blir du tydligare med vad som får ligga framme och vad du behöver flytta undan. Jag kan gå runt utan att hamna i samma trassel igen. Du möter mig med din vanliga röst när jag kommer förbi köket. Jag stannar till och ser upp. Här kan vi få en annan början, utan att låtsas att den förra aldrig hände.
-
En med flera hundar möter en med en
Tänk dig ett hundmöte där en person kommer gående med flera hundar och ser ett annat ekipage längre fram. Redan på avstånd ber personen om lite mer plats. Den mötande har en liten hund och skulle kunna stanna vid en sidoväg en kort stund. Ändå fortsätter båda mot samma smala passage. Den lilla hunden lyfts upp, men mötet blir fortfarande ansträngt. Sådana situationer väcker en ganska enkel fråga: varför genomföra ett jobbigt hundmöte när det finns möjlighet att undvika det?
Vi behöver kunna prata om det utan att genast bestämma att någon är en dålig hundägare. Att be om avstånd kan vara ett sätt att ta ansvar innan något händer. Den som gör det har kanske redan hunnit se att passagen blir för trång. Då är det olyckligt om själva begäran uppfattas som en förolämpning, fast det egentligen handlar om att få hundarna förbi varandra med mindre bekymmer.
Vem har egentligen företräde?
På en vanlig trottoar finns ingen särskild företrädesregel som ger den med en hund större rätt än den med flera. Inte heller får den större hundgruppen automatiskt bestämma. Någon högerregel eller vänsterregel avgör inte vilket av två mötande hundekipage som ska gå först. Trafikförordningens allmänna krav på omsorg och varsamhet gäller däremot, liksom att inte hindra eller störa andra i onödan. Antalet koppel är alltså ingen egen trafikregel.
Men att något inte är en lagstadgad skyldighet betyder inte att det saknas anledning att göra det. Jag tycker att den som enkelt och säkert kan skapa utrymme bör hjälpa till. Finns en lämplig plats precis bredvid den ena personen kan det vara fullt rimligt att den stannar där medan den andra passerar. Man behöver inte gå rakt fram för att bevisa att man har lika stor rätt till trottoaren.
Det kan vara lättare att tillfälligt gå åt sidan med en hund än att vända en hel grupp på en smal yta. Det behöver vi kunna säga utan att göra det till en regel om att ensam hund alltid ska väja. Den som har en enda hund kan också ha svårt att förflytta sig. Därför behöver vi titta på platsen och lyssna på varandra. Vad fungerar faktiskt här, med de här hundarna och människorna?
Att vara ansvarig för sina egna hundar innebär också att försöka lösa situationen. Den med flera behöver samla sina hundar, hålla kopplen under kontroll och vara beredd att stanna eller vända. Men det ansvaret tar inte bort den andras möjlighet att visa hänsyn. Lagen om tillsyn över hundar och katter kräver tillsyn som förebygger skador och avsevärda olägenheter. Det gäller oavsett om man håller i ett koppel eller flera.
En tidig fråga ger tid att hjälpa till
Det är stor skillnad mellan att ropa när hundarna redan står nära varandra och att säga till medan det fortfarande finns gott om plats. Den tidiga frågan ger den mötande möjlighet att välja en annan passage, stanna en stund eller svara att det inte går att flytta sig där. Då finns chansen att ordna mötet tillsammans, innan båda har hunnit fram till den trängsta punkten.
Att gå över vägen kan vara ett alternativ när det går att göra säkert. I andra fall är en sidoväg eller en bredare del av trottoaren bättre. Ingen ska behöva kliva rakt ut bland bilar eller backa nedför en besvärlig kant. Men när en enkel lösning faktiskt finns tycker jag att vi ska använda den. Några sekunders väntan är en liten sak jämfört med ett hundmöte som blir besvärligt för alla inblandade.
Och den som ber om hjälp behöver vara begriplig. En vinkning kan missförstås. Ett kort besked om att hundarna behöver mer avstånd är lättare att uppfatta än irriterade gester. Om den andra svarar att den inte kan flytta sig får man söka en annan lösning. Om personen hjälper till hör ett tack också hemma där. Det gör skillnad att känna att man samarbetade, i stället för att någon kommenderade någon annan.
Att lyfta upp en liten hund kan vara ett sätt att hindra direktkontakt. Det kan finnas goda skäl att göra det i stunden. Men trottoaren blir inte bredare av att hunden bärs, och det avstånd som efterfrågades har inte nödvändigtvis uppstått. De andra hundarna passerar fortfarande nära. Därför går det inte att utgå från att ett upplyft djur automatiskt gör den trånga passagen till ett fungerande hundmöte.
Det är just detta som lätt glöms bort när man efteråt räknar upp vad man gjorde. Hunden kom upp i famnen, kopplet kortades eller man försökte gå snabbt förbi. Sådant kan ha varit försök att hantera situationen. Ändå är det rimligt att fråga om den över huvud taget behövde uppstå. Hade en kort paus på en annan plats kunnat ge alla mer utrymme, var det en möjlighet värd att ta.
Utseende, signaler och den enskilda hunden
För en hund som återkommande reagerar starkt just på fransk bulldogg kan ett sådant möte kräva extra avstånd. Den erfarenheten hos föraren behöver tas på allvar. Ingen behöver genomföra ännu ett svårt möte för att visa att det borde fungera. Frågan är hur man hjälper hundarna förbi varandra. Forskning om kortnosiga hundars ansiktsmuskler har visat anatomiska skillnader som kan påverka mimiken. Det är en möjlig del av förklaringen till att signaler ibland kan vara svåra att tolka.
En mindre studie av hundmöten, med trettio hundar, fann vissa skillnader i reaktioner beroende på den mötande hundens huvudform. Samtidigt fann forskarna inte den generella skillnad i kommunikationsbeteende som de hade förväntat sig. Resultaten behöver därför läsas försiktigt. De ger inte grund för att påstå att fransk bulldogg som ras provocerar andra hundar, eller att utseendet ensamt förklarar varför ett möte blir svårt. Avstånd och själva situationen behöver också finnas med i bedömningen.
Vi behöver alltså inte enas om exakt varför en hund reagerar för att kunna ge den mer plats. Den behöver inte heller hälsa på den mötande hunden. Min uppfattning är att en rimlig begäran om utrymme ska mötas med vilja att hjälpa när det går. En får vänta, en annan får passera och båda kan fortsätta sin promenad. Det är ett betydligt trevligare resultat än att hundarna får ta följderna av att vi människor inte kunde komma överens.
-
Priset ska gå att förstå hos veterinären
När hunden behöver veterinärvård vill man förstås att den ska få hjälp. Samtidigt måste det gå att förstå vad hjälpen kostar. Den som frågar om priset ska inte behöva känna att omsorgen om hunden ifrågasätts. I en nyhet den 3 november 2026 lyfter Hundstallet arbetet med tydligare veterinärpriser och berättar att organisationen är inbjuden till ett samtal på Regeringskansliet under november. Frågan berör både hundars möjlighet att få vård och människors möjlighet att fatta begripliga beslut.
Arbetet började tidigare under året. Den 23 april presenterade regeringen ett uppdrag till Konsumentverket om bättre prisinformation och förutsättningarna för en branschöverenskommelse med vårdgivarna. Det gäller bland annat att göra vanliga behandlingar lättare att jämföra. I uppdraget betonas vård av sjuka och skadade djur, exempelvis operationer, eftervård och rehabilitering. En lista över vaccinationspriser besvarar inte automatiskt frågorna som uppstår när en hund behöver annan vård.
Prisinformation behövs redan nu
Klinikerna behöver inte vänta på en framtida överenskommelse för att lämna tydliga prisuppgifter. Enligt Konsumentverkets vägledning gäller de allmänna reglerna om prisinformation även inom djursjukvården. Kan slutpriset fastställas ska det anges. Kan det inte bestämmas i förväg ska företaget förklara grunderna för beräkningen. Informationen ska vara korrekt, tydlig och möjlig att uppfatta.
Skillnaden märks när man försöker förstå ett erbjudande. Ett frånpris berättar inte vad just den egna hundens behandling kommer att kosta. Det behöver framgå vad som kan påverka slutpriset. Ett paketpris ska innehålla de obligatoriska delarna av tjänsten, och det ska vara tydligt vad som ingår och vad som kan tillkomma. Kostnader som normalt behövs för att genomföra den annonserade tjänsten får inte gömmas vid sidan av paketet.
Det är lätt att tänka sig hur svårt samtalet kan bli när man samtidigt håller reda på hunden och försöker ta in nya medicinska besked. Vilken undersökning föreslås? Vad ska den ge svar på? Vad kostar det första steget, och vilka beslut kan behöva fattas efteråt? Ett skriftligt underlag kan ge något att återvända till när tankarna går fortare än man hinner lyssna. Frågorna om kostnader behöver få plats tillsammans med förklaringen av vården.
Utredning är inte en färdig lagändring
I juli tillsattes också en särskild utredare för att undersöka om konsumenttjänstlagen bör omfatta behandling och förvaring av levande djur. I dag är dessa tjänster undantagna från lagens direkta tillämpning. Det betyder däremot inte att alla konsumentregler saknas. Kraven på prisinformation gäller, och Konsumentverket beskriver hur domstolar och Allmänna reklamationsnämnden även har använt konsumenttjänstlagen som vägledning i tvister.
Utredningen ska redovisas senast den 1 mars 2027. Även Konsumentverkets uppdrag om prisinformation har den tidsgränsen. Det är ett datum för redovisning, inte ett besked om att en ny lag börjar gälla då. Inte heller innebär uppdraget att veterinärpriserna redan är reglerade eller att en viss behandling har fått ett bestämt nationellt pris. Den fria prissättningen finns kvar.
För hundägaren är skillnaden mellan information och faktiskt skydd betydelsefull. En prissiffra hjälper bara om man kan förstå vilken vård den avser. Och möjligheten att jämföra kan se mycket olika ut inför en planerad behandling och när ett djur behöver snabb hjälp. Ansvaret för begriplig information kan därför inte läggas över på den oroliga människan i väntrummet. Det är vårdgivaren som känner sin prissättning och behöver kunna förklara den.
Hundens vårdbehov försvinner inte medan myndigheter och bransch diskuterar. Därför behöver arbetet märkas i själva mötet: tydliga besked före beslut, utrymme för frågor och respekt också när ekonomin måste diskuteras. Att vilja förstå veterinärnotan är en del av ansvaret för hunden. Den frågan ska kunna ställas utan skam.
-
Låt bädden få vara en egen plats
”Jag tycker om att vara nära dig. Ibland vill jag ändå ha min bädd för mig själv.”
Du tror nog att jag sover. Jag ligger med hakan mot kanten på bädden och hör hur du sätter ifrån dig koppen. När du går förbi öppnar jag ögonen lite. Du böjer dig ner och stryker handen över mitt huvud. Jag tycker om dig, men just nu hade jag gärna velat behålla den där tyngden som var på väg ner i kroppen.
Du stannar kvar och kliar bakom örat. Jag vrider huvudet och lägger det längre in mot filten. Du skrattar åt hur sömnig jag är och ger mig en klapp till. Det är svårt att förklara ett litet nej när den som vill vara vänlig inte riktigt letar efter det. Jag kan bara flytta mig lite och hoppas att det märks.
Sedan reser du dig. Jag lägger ner hakan igen. Det tar en stund innan öronen slutar följa dina steg. Jag vill gärna kunna vila också medan du är vaken och finns i rummet. Hemma blir större för mig när jag har en plats där jag inte behöver vara redo att hälsa varje gång någon kommer förbi.
En stund senare stannar du vid bädden igen. Den här gången säger du bara något tyst och fortsätter vidare. Handen kommer aldrig ner. Jag följer dig med ögonen tills du sätter dig, sedan sluter jag dem. Det lilla beslutet märks mer än du kanske tror. Jag får bli färdig med att sjunka ner.
Telefonen ringer och du går ut i köket för att svara. Jag hör dig prata därifrån, men kan behålla ögonen slutna. När du kommer tillbaka flyttar du undan en sko som ligger framför bädden. Sedan går du vidare. Jag behöver inte ens lyfta huvudet för att få veta att vägen ut finns kvar när jag vill använda den.
Jag söker ofta upp dig själv. Jag ställer mig vid din stol, lutar sidan mot benet eller letar mig in under handen när du sitter på soffkanten. Då vill jag ha kontakten och kan flytta mig när det räcker. Jag tycker om att vi har sådana besök, som får börja med att någon av oss faktiskt frågar den andre.
Min bädd kan få vara något annat. Där har jag bäddat med nosen, vridit filten åt ett alldeles bestämt håll och lagt kroppen så att det känns bra. Jag vill inte försvara den platsen mot dig. Jag vill bara kunna känna igen att just här brukar du låta mig få vara ifred, så att jag slipper tala allt tydligare för att få vila.
När jag vaknar senare ligger du med benen utsträckta framför stolen. Jag reser mig, sträcker på mig och går fram. Du upptäcker mig först när jag nosar på handen. Nu får den gärna röra sig. Jag trycker in skuldran mot ditt knä och står kvar medan du kliar där jag når fram till dig.
Du säger att där kom jag till slut. Jag viftar med svansen. Jag har inte varit långt borta, bara upptagen av att sova. Det känns gott att komma till dig med utvilade ben och egen lust att vara nära. När jag sedan går tillbaka till bädden följer du mig med blicken och låter mig lägga mig i fred. Den här gången somnar jag innan du hunnit dricka upp.
-
Nose Work för fler
En tävlingsdag kan börja med en fråga som inte står i programmet: kan jag ta mig fram här? För hundens människa kan svaret avgöra om det alls går att delta. Svenska Nose Work Klubben vill nu uppmärksamma arrangörer som gjort särskilt goda insatser för tillgängligheten under 2026. Uppmaningen publicerades den 16 oktober och vänder sig till personer som är aktiva och engagerade inom SNWK. Nomineringarna är öppna till den 10 januari 2027.
Arrangören ska ha genomfört minst en officiell tävling under 2026 och arbetat berömvärt med tillgänglighet. Klubben nämner information före tävlingen, bemötande och planering av tävlingsområdet som exempel. Tillgänglighetskommittén går igenom nomineringarna inför styrelsens behandling. Tre nominerade ska uppmärksammas, och vinnaren presenteras på årsmötet den 20 mars 2027. Formuläret finns på SNWK:s webbplats i nyheten om årets arrangör eller anordnare avseende tillgänglighet.
I Nose Work söker hund och förare efter bestämda dofter i olika miljöer. SNWK beskriver nosarbetet som en aktiveringsform för alla hundar, samtidigt som tävling inte behöver vara målet för varje hund. För den som vill tävla behöver även vägen fram till söket fungera. Hunden och människan ska kunna komma på plats och förbereda sig tillsammans. En inbjudan som besvarar praktiska frågor kan göra det lättare att veta om arrangemanget passar.
Tillgänglighet blir tydligare när den beskrivs konkret. Hur långt är det från parkeringen till samlingsplatsen? Finns det trappor, trösklar eller svårframkomligt underlag längs vägen? Vem kan svara på frågor före anmälan? Det här är exempel på sådant en deltagare kan behöva veta, inte en lista över krav för utmärkelsen. Det som är en obetydlig detalj för en människa kan vara avgörande för en annan. Med användbar information kan deltagaren själv bedöma sina möjligheter.
Bemötandet märks också i hur ett svar ges. Den som frågar om ett avstånd behöver kanske ett faktiskt mått, snarare än försäkran om att det nog går bra. Den som vill veta hur en passage ser ut kan ha lättare att planera med en tydlig beskrivning. Att bli lyssnad på i den frågan är en del av att känna sig välkommen. Ingen ska behöva berätta mer om sina privata förhållanden än vad hon själv vill dela för att få ett användbart svar.
Har du varit på en tävling där arrangören lyckades väl finns en möjlighet att göra den insatsen synlig. Beskriv vad som faktiskt ordnades och vilken skillnad det gjorde. En konkret iakttagelse hjälper mottagaren att förstå mer än om motiveringen bara säger att dagen var trevlig. Det går att berätta om en bra lösning utan att lämna ut en annan deltagares personliga förhållanden. Uppmärksamheten kan riktas mot arrangörens arbete och det som fler skulle kunna lära av.
Ofta är det resultaten som blir kvar efter en tävlingsdag. Någon fick sin första godkända tävling, någon annan hittade något att fortsätta träna på. Men förutsättningarna för att få vara där förtjänar också uppmärksamhet. Bakom en dag som fungerar kan det finnas ett noggrant arbete som deltagarna aldrig ser. SNWK:s utmärkelse ger tillfälle att tacka för den omsorgen och sprida goda exempel. Känner du till en arrangör som passar in i beskrivningen kan du nominera senast den 10 januari.
-
Resultaten från Ungdoms-SM i rallylydnad
Nu finns placeringarna från Ungdoms-SM i rallylydnad hos Hudiksvalls Brukshundklubb den 31 oktober 2026. I mästarklassen tog Frida Andersson från Norrköping Hundungdom både första och andra plats, med Emenems Dunder respektive Emenems Rapp. Esther Mann från Järvsö BHK fick också med sig två placeringar bland de tre främsta, i fortsättningsklassen. Det blev därmed flera fina resultat med anknytning till Gävleborg när årets ungdomsmästerskap samlade ekipage i fyra klasser.
Mästarklassens tredjeplats gick till Ebba Magnusson med Gjerulff Puerto Prinseca River, tävlande för Svenska Agilityklubben. De tre hundarna överst i den klassens resultatlista är border collie. För Frida Andersson blev det alltså två hundar före resten av fältet. Det är lätt att läsa förbi en sådan dubbelplacering, men varje hund innebär ett eget samarbete med sin förare. Här fick hon två sådana samarbeten att räcka hela vägen till listans två översta rader.
I nybörjarklassen placerade sig Frida Hallgren och labradoren Aktiviva's Foxglove D'bris, Uppsala Hundungdom, först. Tvåa blev Ester-Elise Brolin med golden retrievern Samogan's Falcon, Hudiksvalls BHK. Tilde Persson och mellanpudeln Se Upp Extra Allt, Njurunda BHK, kom trea. För arrangörsklubben blev det alltså en andraplats i denna klass. Även fjärdeplatsen stannade hos Hudiksvalls BHK genom Ingrid Blomqvist och border collien DÁnakims Notos.
Fortsättningsklassen fick en vinnare från Järvsö. Esther Mann placerades först med Hypnotic Poison Incredible Daphnis, en miniature american shepherd. Hon kom dessutom trea med cavalieren Hypnotic Poison Eternal Joy. Mellan hennes båda hundar placerade sig Meja Miller med malinoisen Swegrip Hemlis Af Camprad, Umeå BHK. Två av klassens tre främsta placeringar gick därmed till samma förare och klubb, men med två olika hundar och två olika raser.
I avancerad klass kom Clara Westman med Zelda, Umeå BHK, först. Nelly Klang med nova scotia duck tolling retrievern Rus N' Riv Precious Se Solskenstorm, Ystads BK, placerades som tvåa. Zelda redovisas i SBK Tävling som ej stambokförd hos SKK. Tillsammans med de övriga klassernas resultat visar det en bredd av hundar i ungdomarnas rallylydnad, från pudel och cavalier till retriever och vallhund. Placeringarna handlar om ekipagen i respektive klass.
Det fanns ytterligare lokala resultat att glädjas åt. Ingrid Blomqvist placerade sig fyra i mästarklassen med den finska lapphunden Fjällvallarens Glimma, också för Hudiksvalls BHK. Hon finns alltså med i resultatlistorna med två hundar i olika klasser. Frida Hallgren, som blev etta i nybörjarklassen, kom även femma i mästarklassen med Aktiviva's Daizy Of Izar. Det ger fler namn och samarbeten att följa än bara de översta raderna i varje lista.
På tävlingssidan anges sju starter i nybörjarklassen, fyra i fortsättningsklassen, två i avancerad klass och åtta i mästarklassen. Det är sammanlagt 21 listade starter, inte 21 olika förare; flera återkommer med mer än en hund. Satu Saarisilta anges som domare i samtliga fyra klasser. Den publicerade resultatvyn visar placeringar men inga poäng. Därför återger vi placeringarna utan att lägga till poängtal eller bedömningar av hur jämnt det var mellan ekipagen.
För oss i Gävleborg är det roligt att kunna följa både arrangörsklubbens ekipage och framgångarna från Järvsö tillsammans med deltagare från andra delar av landet. En ungdomstävling ger plats för olika erfarenheter: någon befinner sig i nybörjarklassen och någon annan har tagit sig vidare till mästarklassen. Resultaten är värda att uppmärksamma i sin egen rätt. Vi gratulerar de placerade ekipagen och hoppas att deltagarna får med sig lusten att fortsätta träna tillsammans med sina hundar, oavsett vilken rad de hamnade på den här gången.
Klubbens förberedda prispall på morgonen den 31 oktober 2026. Foto: Hudiksvalls Brukshundklubb.
-
Trevlig allhelgona önskar Svea Doggie Service
Vi på Svea Doggie Service önskar er en stillsam och fin allhelgonahelg. När oktober går mot sitt slut och ljusen tänds finns det ofta någon särskild att tänka på. En människa som saknas. En hund som en gång hörde till varje dag. Någon vars frånvaro fortfarande märks i sådant som andra kanske går förbi utan att lägga märke till.
Saknaden efter en hund kan finnas i en alldeles vanlig stund. Vid en stig där den brukade stanna, när ett koppel kommer fram längst in i ett skåp eller när handen för ett ögonblick söker sig mot platsen bredvid i soffan. Ibland kommer ett leende först. Minnet av den orimligt viktiga pinnen, den bestämda blicken vid matdags eller konsten att breda ut sig över nästan hela sängen. Sedan gör det ont igen. Båda delarna får höra till minnet av ett liv tillsammans.
Vi hoppas att ni som saknar någon får möta förståelse den här helgen. Kanske finns det en person att berätta för, som gärna hör samma hundhistoria en gång till. Kanske vill ni tända ett ljus, gå en välbekant runda eller låta dagen vara ganska vanlig. Man behöver inte göra på ett särskilt sätt för att någon har betytt mycket. Det som varit nära får fortsätta ha sin plats, också när det har gått lång tid.
Det kan vara fint att få höra hur någon annan minns samma vän. Kanske kommer det fram en liten egenhet som man själv nästan hade glömt, eller ett fotografi som fångar just den där blicken. En hund lämnar spår hos fler än den som höll i kopplet varje dag. Grannen, en vän eller någon i familjen kan bära på sitt eget minne. Vi hoppas att sådana berättelser får bli en stund av närhet mellan dem som fortfarande kan dela dem med varandra.
En varm tanke går också till er som försöker finnas där för någon som sörjer. Det kan vara svårt att veta vad man ska säga när man önskar att det gick att göra något bättre. Vi hoppas att ni får känna att omtanken kan nå fram också i det enkla: att höra av sig, lyssna eller erbjuda en stunds sällskap. Ett vänligt bemötande kan göra det lättare för någon att berätta hur dagen faktiskt känns, utan att behöva skynda till ett ljusare svar.
För andra är den här helgen främst en möjlighet att stanna upp och tänka på människor och djur som funnits med genom livet. Ett gammalt namn kan föra med sig en hel tid: ett hem, en familj, en väg man gick så många gånger. Vi önskar att de minnena får behandlas varsamt. Ibland vill man dela dem, ibland är de ens egna. Den gemenskap vi har haft kan fortsätta betyda mycket för hur vi ser på vänskap och på dem vi har omkring oss i dag.
Till er som har en fyrbent vän intill er just nu skickar vi också en varm hälsning. Det är fint att få dela den här dagen med en hund som rör sig i sömnen, lyfter huvudet när ni reser er eller kommer för att se vad ni har för er. De vanliga stunderna är lätta att skynda förbi medan de pågår. Vi önskar er tid för någon av dem i dag, och en helg med omtanke om både er själva och dem ni har nära.
-
Trevlig Halloween önskar Svea Doggie Service
Trevlig Halloween önskar Svea Doggie Service! Nu lyser pumporna vid dörrarna, höstlöven följer med skorna in och det kan dyka upp någon vid grinden som ser lite annorlunda ut än vanligt. Under ett lakan eller en ovanligt stor hatt finns kanske en välbekant granne. För hunden kan det ändå behövas en stund innan allt har blivit utrett. Vi hoppas att kvällen får rymma både glädje och den lilla eftertanke som gör det trevligt för alla.
Det är lätt att dras med när någon har pyntat fint eller barnen har väntat hela veckan på att få klä ut sig. Samtidigt finns det något ganska charmigt i hundens egna prioriteringar. En prasslande lövhög kan vara betydligt mer intressant än den ståtligaste pumpan, och en vanlig promenad med sin människa kan räcka långt som kvällens höjdpunkt. Det behövs inte så mycket för att en stund tillsammans ska bli fin.
En del hundar vill gärna se vilka som kommer. Andra trivs bättre en bit från dörren, där kvällen får fortsätta ungefär som den brukar. Låt det finnas plats för båda. Hunden behöver inte vara utklädd, hälsa på alla eller stå kvar framför kameran för att höra till firandet. Ibland blir det allra mysigast när någon sätter sig en stund bredvid den och låter resten av ståhejet pågå på lite avstånd.
Vi önskar att det också får finnas plats för de vänliga mötena mellan oss människor. Ett hej över grinden, någon som beundrar en hemmagjord utklädnad eller ett skratt åt en pumpa som inte riktigt blev som det var tänkt. En högtid kan ge en anledning att stanna och prata med någon som man annars bara nickar åt. Kanske får hunden en välbekant röst att lyssna till medan människorna står kvar en stund. Det kan bli ett fint minne av en alldeles enkel kväll.
Hösten har dessutom sitt eget sätt att bjuda in till gemensamma upptäckter. Löven ligger på nya ställen efter vinden och en stig som var ljus under sommaren ser annorlunda ut när skymningen kommer. Vi hoppas att ni får en stund ute tillsammans innan ni går in och gör kväll. Hunden kan vara nog så upptagen med sin undersökning medan människan tittar på ljusen i fönstren. Olika intressen kan samsas under samma promenad, och båda kan komma hem ganska nöjda med turen.
Till er som håller igång firandet för andra skickar vi också en varm hälsning. Det kan ligga mycket förväntan bakom något som för en vuxen ser ut som en liten sak. Vi hoppas att ni får dela glädjen när allt kommer till användning och sedan hinna sätta er ner tillsammans. Efter besök, skratt och en dörr som öppnats många gånger kan det kännas extra skönt när hemmet blir stilla igen. Då finns det kanske en hund som gärna tar emot lite odelad uppmärksamhet.
Till er som går en extra sväng bland höstlöven, får besök av små spöken eller bara kryper upp hemma efter en vanlig lördag: vi önskar er en varm och vänlig halloweenkväll. Med en pumpa vid dörren eller en hund som redan har somnat på sin favoritplats. Ta hand om varandra och njut av den sista oktoberkvällen på ert eget sätt.