-
Stor hund i vintertäcke vid hållplatsen
Du tittade efter bussen. Jag höll reda på det som hänt vid stolpen.
Vi stannar på en plats där du verkar vilja bli kvar. Det finns en bänk, en stolpe och gott om fotspår i snön vid kanten. Du ser längs vägen medan jag börjar undersöka det som ligger närmast tassarna. Här har andra stått före oss. Någon har gått runt stolpen och någon har fortsatt åt ett annat håll. Jag följer en liten bit med nosen innan jag vänder tillbaka till dig. Du har inte flyttat dig. Vi ska tydligen inte fortsätta gå bara för att det finns en väg framför oss.
Du rättar till täcket över min sida och låter handen stanna en kort stund innan du ser längs gatan igen. Jag står kvar nära. Vi har gott om plats där du valt att vänta och behöver inte stå precis där andra går förbi. Det gör det lättare att undersöka utan att någon får mig mellan fötterna. Du flyttar dig lite när jag vill nosa åt andra hållet, och jag lämnar stolpen när du behöver att vi står närmare varandra en stund.
En människa kommer gående och stannar en bit bort. Jag tittar upp efter rörelsen och ser sedan ner igen. Hon har andra skor än du och står med något i handen som du också brukar titta på när vi väntar. Ni ser åt samma håll ibland. Jag ser mest på marken mellan oss. Där finns sådant som inte syns från er höjd, åtminstone inte på det sätt jag får reda på det när nosen kommer nära. Jag tycker att vi har hamnat på en ganska innehållsrik plats för att bara stå stilla på.
Efter en stund kommer ett större fordon längs vägen. Du följer det med blicken och jag lyfter huvudet när ljudet blir tydligare. Vi står kvar på vår plats. Det stannar längre fram och andra människor börjar röra sig åt det hållet, men du lägger handen nära min sida och väntar. Jag ser upp på dig. Det var visst inte det vi skulle följa med. Vi kan låta allt det där hända utan att behöva gå dit, och efter en stund finns det mer plats framför oss igen.
Jag går tillbaka till snön vid stolpen. Det är inte riktigt samma sak att undersöka ett ställe en andra gång. Först ville jag veta vad som fanns där, nu kan jag följa lite längre åt sidan utan att behöva börja om med allting. Du står nära och håller reda på vägen under tiden. Jag hinner både nosa och se efter var dina skor är. När jag kommer intill får jag en hand vid kinden, och vi står så en stund medan det hörs steg på andra sidan om oss.
Du brukar ibland se ut som om väntan inte är något som räknas. Blicken går mellan vägen och det du har i handen och du flyttar vikten från ena foten till den andra. Jag har inget emot att vi blir kvar en liten stund till, så länge jag får plats att stå bra hos dig. Det finns ljud att följa och människor som kommer förbi. Jag behöver inte gå fram till dem för att märka att de varit här. Någon tittar på mig och ler, och jag viftar lite utan att lämna din sida.
När du sätter dig på bänken går jag fram mellan dina skor och stannar framför knäna. Nu finns ansiktet närmare att titta på. Du sträcker fram handen och jag nosar mot fingrarna innan du lägger dem längs sidan av huvudet. Vi får en ganska trevlig stund mitt i allt det där som du ännu väntar på. Du ser fortfarande efter längs vägen ibland, men handen försvinner inte genast varje gång du vrider huvudet. Jag kan stå kvar och känna var du är medan du håller koll på det andra.
Sedan reser du dig. Den rörelsen känner jag igen och flyttar mig så att du får plats med fötterna. Nu kommer ett nytt stort ljud närmare, men den här gången står du inte kvar med handen stilla vid sidan. Du gör dig färdig att gå. Jag ser efter och följer med när du börjar röra dig, fortfarande en bit från kanten tills det är dags att komma närmare. Vi väntar på att andra ska få gå undan först. Sedan finns det en öppning där vi kan fortsätta tillsammans.
Jag får gå in med dig nära. Du ger mig tid att hitta plats för tassarna innan vi fortsätter längre in. Det luktar annorlunda här än ute vid snön, och det finns många fötter att hålla reda på. Vi stannar där du kan låta mig lägga mig på golvet vid dina ben. Jag ser på medan du ordnar dig och väljer sedan en plats där jag inte ligger i vägen. Du håller handen nära en stund tills jag fått ner huvudet och slutat titta efter varje liten rörelse.
Nu flyttar sig världen utanför utan att jag behöver gå. Jag hör röster och känner hur du sitter kvar nära mig. Du ser ner efter en stund och jag möter blicken innan huvudet får komma ner igen. Vi kom tydligen fram till det du väntade på. Jag fick en del gjort vid hållplatsen under tiden, så jag behöver inte försöka hinna med allt som händer här inne också. Det räcker ganska bra att ligga nära dina skor och lyfta örat när något nytt låter alldeles intill.
Nästa gång vi stannar vid stolpen får du gärna titta efter bussen igen. Jag kan hålla reda på snön, marken och fotspåren medan du gör det. Vi använder kanske väntan till olika saker, men jag tycker inte att stunden var tom. Du gav mig plats att undersöka och lät mig stå nära när det blev mer rörelse omkring oss. Sedan hittade vi en väg vidare när det var vår tur. Jag var redan ganska nöjd med sällskapet innan det stora fordonet stannade och dörren öppnades framför oss.