• En brun hund står på en stor vardagsrumsmatta framför en knäböjande vuxen med en öppen hand.
    Citat och kloka ord

    Hunden övar backa i vardagsrummet

    ”Ett steg bakåt kan också vara något att bli glad över.”

    Jag står på mattan och ser på dig. Du har godis i fickan och det brukar betyda att vi ska hitta på något tillsammans. Först sätter jag mig. Det var tydligen inte det du tänkte i dag, för du visar lugnt att jag kan resa mig igen. Jag kommer upp på tassarna och väntar. Du ler och har fortfarande gott om utrymme framför mig. Jag ser mig omkring efter något som kan hjälpa oss vidare. Mattan ligger kvar. Fåtöljen står där den brukar. Det verkar vara jag som behöver komma på nästa sak.

    Du vill att jag ska lära mig att ta ett litet steg bakåt. Jag vet förstås inte det ännu. Därför försöker jag med sådant som har fungerat förut. Jag tittar på din hand, flyttar lite på huvudet och råkar nästan sätta mig igen. Du blir kvar där du står och låter mig tänka. Det tycker jag om. När jag är osäker på vad vi håller på med behöver jag få undersöka saken utan att samtidigt försöka förstå varför du plötsligt rör dig mycket närmare.

    Så flyttar jag ena tassen en liten bit bakåt när jag ändrar ställning. Du ger genast det där korta, välbekanta beskedet som betyder att något blev rätt, och sedan kommer godiset. Jag tar emot det och tittar upp. Där hände något som du tyckte om. Jag står fortfarande framför dig, men vi har visst fått tag i en början. Du låter mig komma fram en bit innan vi provar igen. Jag behöver inte bli stående och fundera över om belöningen gällde att hålla hela kroppen alldeles stilla.

    Nästa gång lyfter jag en framtass åt dig. Du har brukat uppskatta den saken. Nu låter du handen vila och väntar tills tassen är nere igen. Du ser vänlig ut, men jag börjar ana att det finns fler sorters övningar än de vi redan kan. Det är faktiskt lite orättvist att du vet vad vi letar efter innan vi börjar. Jag får pussla med det som händer mellan din blick, mina rörelser och godiset i fickan. Då hjälper det om du är snabb att tala om när jag hittar en liten bit.

    Mattan är tillräckligt stor för att jag ska kunna flytta fötterna utan att hamna på det hala golvet. Bakom mig finns fri plats. Du har lagt undan bollen som annars brukar ligga i vägen. Det märkte jag först mest för att jag gärna ville ha den. Nu kan jag ta mitt lilla steg och ha tassarna kvar på ett stadigt underlag. Jag behöver inte börja med att reda ut något som rullar undan eller glider när jag försöker. Vi har redan tillräckligt mycket att fundera på, du och jag.

    Jag flyttar mig bakåt igen och du berättar genast att det blev rätt. Den här gången ser jag hur du nästan blir lite för glad. Handen är på väg upp som om du hade tänkt fråga efter något mer, men du hejdar dig och ger mig godiset där jag står. Bra. Jag höll precis på att förstå den här delen. Om du hade fortsatt med tre nya önskningar innan jag hunnit tugga färdigt hade jag nog behövt börja om med hela utredningen.

    Du brukar kunna gå åt flera håll utan att behöva tänka särskilt mycket på det. Du kliver bakåt när du öppnar en dörr och åt sidan när något ligger i vägen. När vi tränar ser en rörelse däremot plötsligt annorlunda ut. Då ska jag försöka upptäcka att just den går att göra när du ber mig. Jag kan ha rört mig så många gånger förr och ändå behöva tid att förstå övningen. Det är en skillnad som är lätt att missa från din sida av godisfickan.

    Vi tar en liten paus. Du lägger bort godiset en stund och jag går fram till min leksak. Jag bär den ett varv genom rummet innan jag kommer tillbaka. Du behöver inte passa på att lägga in fler övningar bara för att jag råkar stå nära. Vi kan ha det trevligt ändå. Jag står med leksaken i munnen medan du stryker mig på sidan, och sedan lägger jag den vid mattkanten. Nu är jag nyfiken på vad vi gjorde förut och ser upp på dig igen.

    Vi provar en kort stund till. Den lilla rörelsen bakåt kommer lättare den här gången. Du belönar den och låter det räcka där. Jag får gå med dig till köket och ser hur du lägger undan träningssakerna. Det finns fortfarande godis kvar, så jag undersöker fickan med blicken en extra gång. Men du verkar nöjd med det vi hann. Jag kan tycka om den känslan även om jag gärna hade tagit emot en bit till. Vi slutade medan jag fortfarande ville vara med.

    Du kanske har sett en hund som kan gå flera steg bakåt och göra det som om hela kroppen följde ett färdigt litet spår. Jag kan inte det än. I dag upptäckte vi en tass, en rörelse och ett sätt för dig att säga att just där hände något bra. Det var ganska mycket att få ordning på under vår korta stund på mattan. Jag hoppas att du kommer ihåg det nästa gång du ser någon som har hunnit längre. Jag vill gärna lära mig mer med dig. Börja där jag förstår, så har vi någonstans att fortsätta tillsammans.