• En svartvit hund ligger på gräset med en blå dragleksak framför tassarna, bredvid en vuxen som har handen vid godisväskan.
    Citat och kloka ord

    Hunden väljer belöning på gräsplanen

    ”Jag såg den blå dragleksaken. Du tittade på godispåsen.”

    Du tar fram en godisbit och jag kommer fram för att undersöka den. Den luktar gott. Jag tar emot den, tuggar färdigt och vänder genast blicken mot väskan igen. Där ligger något blått med ett handtag som jag känner mycket väl. Du följer min blick och skrattar. Vi har tydligen båda kommit till den inhägnade gräsplanen med förhoppningar om en trevlig stund. Dina låg i godispåsen. Mina sticker upp ur väskans ytterfack och ser mycket angelägna ut att få komma därifrån.

    Det är en sval kväll och gräset är skönt under tassarna. Du har tagit med våra vanliga saker och vi har gott om plats. Först går vi runt lite så att jag får undersöka området. Det finns dofter kvar där någon annan varit tidigare. Jag behöver få reda på sådant innan jag riktigt kan ägna mig åt det du packat. Du följer med en stund och väntar tills jag ser upp. Nu kan vi börja hitta på något tillsammans. Vi har redan fått en ganska bra början genom att komma överens om just den saken.

    Du visar den blå leksaken och jag blir genast mer livlig i stegen. Den har ett mjukt band som är lätt att få tag i. Du håller den lågt, så att jag kan ha tassarna kvar på marken när jag griper. Vi leker en kort stund med lugna rörelser som passar mig. Du behöver inte få mig att flyga genom luften för att det ska bli roligt. Det räcker långt att du finns i andra änden och verkar lika förtjust i det här märkliga blå föremålet som jag är.

    När leken tar paus erbjuder du en godisbit. Jag tar den gärna och låter leksaken komma ner till din sida. Då har vi hittat två saker som kan vara trevliga under samma kväll. Det betyder inte att de alltid gör samma nytta i varje ögonblick. Jag kan uppskatta maten och ändå längta efter att få ta tag i bandet igen när vi gör något där kroppen får vara mer på väg. Jag tycker om att du blir nyfiken på vad jag uppskattar i olika stunder.

    Vi går några steg tillsammans över gräset. Jag följer dig, du berättar att det blev bra och sedan kommer leksaken fram. Där blev det lätt för mig att förstå vad som hörde ihop. Vi hann göra vår lilla sak innan leken började. Du försöker inte visa leksaken framför nosen under varje steg för att hålla mig kvar. Jag får upptäcka att det kan bli något roligt med dig när jag följer med och lyssnar. Det gör mig angelägen om att se vad du tänker hitta på härnäst.

    En annan stund vill du att vi ska stå stilla lite lugnare tillsammans. Då kommer den lilla matbiten när jag har hittat en bekväm plats nära dig. Jag behöver inte genast kasta mig in i en lek för att få veta att något blev rätt. Det är faktiskt skönt. Din hand kan ge mig ett snabbt, vänligt besked med något gott, och sedan kan vi fortsätta där vi stod. Jag har inte samma sorts önskan varje gång vi möts på gräset. Du verkar ha lagt märke till det nu.

    Ibland stannar jag med blicken ute i kanten av planen. Du ser efter vad som fångat mig och låter oss ta en paus. Där finns en doft som jag inte var färdig med. Du följer med dit, och en stund är det just det som gör vår kväll intressant. Jag behöver inte välja en gång för alla mellan att tycka om godis, leksaker och nosande. Det finns plats för flera saker hos samma hund. Ni människor kan också längta efter olika sorters trevligheter utan att någon behöver kalla det besvärligt.

    När vi kommer tillbaka till övningen ser du efter hur jag är med. Jag söker din blick och står kvar nära dig. Du provar något enkelt och ger mig en belöning som jag glatt tar emot. Om jag hade blivit kvar med nosen i gräset hade vi behövt tänka på hur vi skulle göra det lättare. Att hålla fram mer av samma sak är inte alltid hela svaret. I kväll hjälper det att vår uppgift är liten, att vi får pauser och att du faktiskt leker med mig när leksaken kommer fram.

    För det är något särskilt med skillnaden mellan att få en sak och att få göra något med dig. Du kan räcka över bandet och tänka att nu har du belönat färdigt. Men jag står gärna kvar och väntar på att din hand ska hitta den andra änden. När du gör det börjar svansen röra sig på ett helt annat sätt. Vi har kanske samma leksak framför oss, men det är sällskapet i leken jag har saknat. Du upptäcker det och börjar skratta åt min envisa lilla inbjudan.

    Vi slutar innan kvällen har blivit ett långt förhör om vad jag tycker om. Jag får leka en sista kort stund, dricka vatten och följa med till väskan. Du lägger ner den blå leksaken och sparar resten av godiset till en annan gång. Vi har inte behövt göra slut på något för att få en bra stund tillsammans. Jag går bredvid dig mot grinden med lättare steg än när vi kom. Nu känner jag igen lite mer av hur vi kan förstå varandra här ute.

    Jag hoppas att du behåller den nyfikenheten nästa gång du packar. Du får gärna ha idéer om vad som ska bli roligt. Jag vill också få visa vad jag faktiskt uppskattar när vi väl står där. Du behöver inte kunna läsa alla mina tankar i förväg. Ibland räcker det att följa blicken från godispåsen till det blå handtaget i väskan och upptäcka att vi fortfarande har en trevlig sak kvar att göra tillsammans.