• En hund ligger på en filt i en bur i bilens bagageutrymme, med bakluckan öppen.
    Citat och kloka ord

    Hunden väntar i bilburen

    Du packar väskan. Jag har redan packat mig själv.

    Jag är redan inne i buren när du kommer med väskan. Bilen står parkerad i skuggan med bakluckan öppen, och du stannar precis intill mig. Här inne ligger min filt med den välbekanta kanten mot nosen. Jag sätter mig långt fram och följer dina händer. Du verkar fortfarande ha mycket kvar att ordna. Själv tycker jag att den viktigaste delen av packningen redan är på plats.

    Först kommer skålen. Sedan flaskan, påsen och leksaken som jag genast sträcker halsen efter. Du lägger den utom räckhåll och tittar på mig. Jag sitter ju faktiskt här och hjälper till genom att hålla reda på allt. När du flyttar en rem lyfter jag ena tassen, som om det skulle få resten att bli färdigt lite snabbare. Det har inte fungerat hittills, men försöket kostar mig väldigt lite.

    Du säger några vänliga ord medan du gör plats för väskan. Jag känner igen tonfallet från andra gånger vi har åkt iväg tillsammans. Det finns mycket att tycka om i den början: lukten av filten, ditt ansikte nära öppningen och ljudet när du ställer skålen där den inte ska skramla. Jag vet ännu inte var vi kommer att stanna. Men jag har förstått att den här gången ska jag följa med dig.

    Det finns andra morgnar då du tar en väska och går utan mig. Då står jag vid dörren och ser efter, innan jag återvänder till min plats. Här blir ordningen en annan. Du har hämtat mitt koppel, låtit mig följa med ut och visat mig var jag ska vara. Jag behöver inte försöka ta reda på min del av planerna genom att gå i vägen för dina skor. Min plats är redan medräknad.

    Någon går förbi en bit från bilen. Jag tittar dit och flyttar kroppen framåt, men du står kvar och möter mig med handen nära öppningen. Jag vänder nosen mot dig i stället. Du låter mig hitta tillbaka till filten innan du fortsätter med packningen. Det blir lättare att vänta när jag vet vad jag väntar på och när du finns så nära att jag kan söka din blick.

    Till sist verkar du vara nöjd med väskan. Du ser in till mig, ordnar kanten på filten och stänger burdörren ordentligt. Jag vrider mig runt och lägger mig med huvudet vänt framåt. Sedan stängs bakluckan och strax hör jag dig komma till din plats. Jag lyssnar efter de välbekanta ljuden och följer din röst. Nu är vi båda inne och resan kan börja.

    När bilen stannar efter färden hör jag röster som jag inte känner igen. Jag reser mig när du öppnar bakluckan, men du gör i ordning kopplet innan burdörren öppnas. Först får jag stå kvar och nosa ut genom öppningen. Det luktar skog och främmande mark. Du väntar på min uppmärksamhet och hjälper mig sedan lugnt ut. Tassarna hittar underlaget och hela kroppen vill undersöka vad vi har kommit till.

    Vi går bort från bilen tillsammans. Du har väskan över axeln och jag stannar vid den första grästuvan. Nu får den ta sin tid. Det som såg ut som en massa långsam packning där hemma har blivit en ny plats där du och jag kan vara en stund. Jag tittar upp när du flyttar väskan till andra sidan. Leksaken är fortfarande med, ser jag. Du har faktiskt gjort ett ganska bra arbete med resten av packningen också.