-
Hundens promenad på bryggan
Vi hade varsin flytväst. Vi gick mitt på bryggan och stannade för att titta.
Jag stannade innan tassarna kom ut på träet. Framför oss fortsatte vägen över vattnet i stället för längs marken. Det luktade annorlunda där plankorna började. Du stod kvar vid min sida med kopplet i handen och väntade medan jag sträckte fram nosen. Jag kunde se ut över den blanka ytan utan att först behöva bestämma mig för resten av bryggan.
Min flytväst satt redan på. Vi hade provat den hemma och jag hade fått gå omkring med den innan den följde med hit. Du hade knäppt din egen också. Jag brydde mig mest om att du fortfarande gick att känna igen genom allt tyget. Handen som kom ner vid min sida var densamma som på gångvägen, och när du böjde dig lite fick jag nosa på den innan vi fortsatte.
En framtass kom ut på den första plankan. Jag kände efter, flyttade vikten och tog sedan ett steg till. Du gick bredvid utan att dra mig framåt. Bakom oss fanns marken kvar. Jag såg tillbaka en gång innan jag fortsatte. Vi behövde inte komma längst ut för att ha börjat med något nytt den här dagen.
Det hördes små ljud underifrån. Vattnet slog mot något som jag inte kunde se, och längre bort rörde sig en lina vid en båt. Jag stannade mitt på den breda delen och lyssnade. Du stannade också, nära nog för att jag skulle kunna söka din blick. Jag fick tid att hitta skillnaden mellan ljud som fortsatte på samma sätt och sådant som kom helt plötsligt.
Sedan satte du dig en bit från kanten. Jag stod bredvid och tittade runt innan jag kom närmare din sida. Du hade kopplet i handen hela tiden. Det satt inte fast i någon stolpe som jag kunde råka dra iväg från. Jag kunde flytta mig inom vår lilla plats medan du höll reda på avståndet till kanten och på vad som hände bakom oss.
Härifrån var utsikten ny för mig. Vattnet rörde sig, fast det inte gick några steg över det. Något glittrade till och försvann när jag flyttade huvudet. Jag tittade länge innan nosen åter blev intresserad av själva bryggan. Det fanns mycket att upptäcka på träet också, sådant som hade följt med andra fötter och sedan stannat kvar mellan plankorna.
Du sträckte fram handen när jag såg upp och jag kom fram till ditt knä. Flytvästen prasslade lite när jag satte mig. Du rättade inte till min plats för att få mig att se åt ett visst håll. Jag kunde sitta nära och titta dit jag ville. En stund låg din hand över min sida, sedan fick den vila i ditt knä medan vi lyssnade på det som fanns runt omkring oss.
Jag vet inte alltid vad du tänkt att en utflykt ska innehålla. Du packar väskor och tar fram saker som verkar höra ihop för dig. För mig börjar det när vi kommer någonstans där jag behöver undersöka hur marken känns och vart vi kan gå. Ibland har jag kommit till en helt ny plats långt innan du tycker att själva utflykten har börjat.
Den här gången lät du vår stund på bryggan få vara en del av det vi gjorde. Du tittade inte otåligt mot båtarna och försökte få mig att gå snabbare. Vi skulle inte iväg med någon av dem i dag. Jag fick upptäcka vattnet härifrån, med tassarna kvar på samma underlag som dina fötter. Det fanns ingen anledning att göra mer för att bevisa att vi hade kommit fram.
En båt passerade längre bort. Jag följde rörelsen med blicken tills den blev mindre. Efter en stund förändrades ljudet nära bryggan och jag reste mig. Du lade handen vid min sida och stannade hos mig medan vi tittade. Jag kunde stå kvar en stund och sedan vända nosen mot ditt ben. Du hade inte flyttat dig när världen runt oss rörde sig lite mer än förut.
Vi gick tillbaka mot land innan jag behövde bli trött på den nya platsen. Du reste dig långsamt, gav mig utrymme och följde mig längs samma plankor som vi hade kommit över. Jag stannade till vid övergången och nosade på kanten igen. Nu visste jag åtminstone hur den kändes under tassarna. På andra sidan fanns grus och en gräsremsa som jag gärna ville undersöka.
Du tog fram vatten åt mig när vi kommit till en lugn plats på land. Jag drack ur min skål och gick sedan ett varv i kopplet medan du lade undan den. Flytvästen fick sitta kvar tills vi hade lämnat vattnet bakom oss. När du sedan tog av den stod jag stilla och väntade på att remmarna skulle bli fria innan jag klev ur.
Efteråt fick jag sträcka på kroppen och skaka mig, trots att jag inte hade badat. Du skrattade åt rörelsen och samlade ihop västen i handen. Jag nosade på den innan vi började gå. Den luktade fortfarande mest som hemma, men nu fanns det något från bryggan kvar också. Jag följde dig längs gångvägen med nosen riktad mot allt som växte vid kanten.
När jag tittade tillbaka syntes vattnet mellan träden. Jag hade inte hoppat i, åkt båt eller gjort något som behövde bli större för att räknas. Jag hade gått ut på ett nytt underlag, hört nya ljud och hittat en plats intill dig där jag kunde stanna och se mig omkring. Du hade suttit kvar medan jag tog reda på det. Det räckte gott att bära med sig från den här utflykten.