• En gyllenbrun hund nosar i en hög av gula och bruna löv på en grön gräsmatta.
    Citat och kloka ord

    Hunden i den nykrattade lövhögen

    Du samlade löven på ett ställe. Det gjorde det mycket lättare för mig att hitta dem.

    Jag kommer ut när du redan har börjat. Du står med båda händerna om något långt och drar det över gräset. Det låter torrt och prassligt, och framför fötterna flyttar sig sådant som nyss låg utspritt över marken. Jag stannar en bit bort för att titta. Du fortsätter åt samma håll några gånger och får med dig fler löv för varje drag. Sedan blir du stående och ser ner på det du gjort. Jag går närmare för att få reda på vad vi har samlat ihop.

    Det luktar gräs under och löv ovanpå. Jag sticker fram nosen vid kanten och får ett av de översta bladen att flytta sig. Då prasslar det igen, fast du står stilla. Det var intressant. Jag tar ett steg till, och nu flyttar sig hela kanten framför tassen. Du säger något till mig och jag tittar upp med nosen fortfarande nära högen. Jag vet inte om du menar att jag ska se efter hur fint det blivit eller om det finns en annan del av arbetet jag ännu inte förstått.

    Du backar undan med det långa redskapet så att jag får mer plats. Jag tar den platsen. Först går jag tvärs över den låga högen, sedan vänder jag tillbaka. Det låter under varje tass, och några löv följer med benen en liten bit innan de ramlar ner igen. Du ser på mig utan att börja röra dig framåt. Jag stannar mitt i allt och tittar upp. Där står du med ansiktet lite snett, som om du försöker bestämma vilket slags ljud du ska göra åt den här saken.

    Det blir ett skratt. Jag känner igen det direkt och tar en liten sväng runt dig innan jag kommer tillbaka till löven. Nu är de betydligt mindre samlade än när jag först fick syn på dem. Det gör dem inte mindre intressanta från min höjd. Det finns en kant som ligger kvar, ett blad som fastnat nära min tass och en hel del som hamnat på nytt gräs. Jag undersöker det sista stället extra noga. Du ställer undan redskapet en stund och kommer fram med tomma händer.

    Jag står kvar när du plockar bort ett löv som fastnat mot pälsen. Sedan tittar jag på fingrarna för att se var det tog vägen. Du släpper ner det på marken och jag följer efter med blicken. Det ligger alldeles stilla nu. Märkligt att det kan vara så mycket mer att göra med samma sak bara för att den låg tillsammans med många andra nyss. Du stryker mig över sidan och går sedan tillbaka till det du höll på med innan jag kom ut.

    Jag följer en bit men stannar när du börjar röra på redskapet igen. Där behöver jag inte stå precis framför. Du arbetar längre bort och jag får nosa vid kanten av det som blev kvar. Det finns gott om plats för oss båda på gräset, även om vi inte använder den på samma sätt. Du verkar gärna vilja ha mer grönt synligt mellan fötterna. Jag tycker att det prassliga har en del fördelar. Framför allt är det lätt att märka att något händer även när man inte springer särskilt fort.

    Efter en stund kommer du tillbaka med en ny liten samling. Du lägger den nära den första och stannar sedan. Jag ser från dig till marken. Det kan mycket väl vara en fortsättning på det vi gjorde nyss, men jag väntar ett ögonblick för att se hur du tänkt dig. Du kliver undan och böjer dig lite mot mig med handen låg. Då går jag fram. Den här gången hamnar löven mer åt ena sidan när jag passerar, och du får ett blad på skon utan att själv ha behövt gå igenom högen.

    Det verkar roa dig igen. Du sitter på huk nu och låter mig komma nära innan du reser dig. Jag känner lukten av händerna som varit nere vid marken och undersöker ena knät också. Du hade kunnat se ganska upptagen ut hela den här stunden. Det gör du ofta när du försöker flytta något från ett ställe till ett annat och gärna vill bli färdig. Nu stannar du en stund mitt i det. Jag passar på att stå tätt intill medan det finns en hand ledig.

    Sedan fortsätter du, och jag hittar annat att göra en bit bort. Vid buskarna finns spår av någon som rört sig där tidigare. Jag nosar längs marken medan ljudet av ditt arbete kommer och går bakom mig. Ibland tittar jag tillbaka för att se hur långt du hunnit. Du har fått ihop det mesta igen. Jag går inte raka vägen dit den här gången. Det finns en annan plats på gräset där jag kan lägga mig och fortfarande se vad du gör med allt det vi just gått igenom.

    Du får ordning på löven till slut. Det tar nog lite längre tid än du tänkte när du gick ut, men du ser inte ut som om den extra stunden har gjort dig särskilt illa. När du går förbi stannar du och låter handen komma ner till mig. Jag vänder upp huvudet och får en stund vid kinden innan du fortsätter. Nu är det mindre som prasslar mellan oss. Jag ligger kvar och följer dig med ögonen tills du ställer undan det sista och börjar gå mot dörren.

    Jag reser mig för att följa med. På vägen ligger ett enda löv kvar som vänder sig lite i vinden. Jag stannar, ser på det och går sedan vidare till dig. Vi kan lämna just det där till en annan gång. Jag tror inte att vi fick exakt samma sak gjord där ute, men vi hade i alla fall en stund tillsammans som du skrattade åt flera gånger. Om du vill ordna en sådan plats åt mig igen vet du hur man börjar. Du verkar vara väldigt bra på att få ihop sådant som prasslar.