• En gyllenbrun hund står på hallmattan och tittar glatt upp mot en vuxen vid den öppna ytterdörren.
    Citat och kloka ord

    Hundens glada hälsning i hallen

    Du sa att du bara varit borta en stund. Jag hade sparat en hel hälsning åt dig.

    Jag hör något utanför och lyfter huvudet. Först ligger jag kvar för att lyssna efter fortsättningen. Det rör sig nära dörren, sedan blir det tyst och sedan kommer det där lilla ljudet som brukar betyda att någon gör något med låset. Nu står jag upp. Jag går ut i hallen och väntar en bit från dörren så att du får plats att öppna. När den börjar röra sig ser jag skorna först och resten av dig en stund senare. Där är du ju.

    Du säger mitt namn innan du hunnit komma in ordentligt. Jag viftar och flyttar mig lite åt sidan så att du får kliva över tröskeln utan att behöva gå genom mig. Sedan kommer jag nära. Nosen får mycket att göra vid handen som nyss hållit i det som ska in. Du har lukt med dig från annat än våra rum. Jag undersöker ärmen och ser upp mot ansiktet. Du ser glad ut redan innan du ställt ifrån dig det du bär, så den delen av hälsningen har tydligen kommit fram.

    Jag hör dig säga något om att det inte var så länge sedan. Det kan mycket väl vara sant på det sätt du räknar. Jag har legat på min plats, flyttat mig en gång och lyssnat efter sådant som hörts i huset. Nu står du här och jag vill gärna vara nära en stund. Jag ser inte riktigt vad den korta tiden skulle ha med storleken på hälsningen att göra. Du hade väl också kunnat bli glad för något fast du inte hade behövt vänta särskilt länge på det.

    Du behöver få av dig skorna först. Jag står kvar intill medan du ställer undan dem och tar ett litet steg tillbaka när knäet kommer nära. Sedan kan vi mötas utan att någon riskerar att tappa balansen. Du böjer dig lite och låter handen komma ner till min höjd. Jag sträcker fram huvudet och får den där stunden vid kinden som jag gärna stannar i. Det verkar inte behövas någon present i påsen för att det här ska vara en bra hemkomst. Du har redan kommit med båda händerna och ansiktet jag väntade på.

    När du reser dig följer jag med in i nästa rum. Jag går nästan bredvid ditt knä och ser efter vad du tänker göra av allt du tagit med. Du ställer ner det på en plats där jag kan nosa på utsidan innan du flyttar det vidare. Sedan kommer handen ner igen. Du har inte glömt mig bara för att du börjat ordna med annat. Jag tycker att det är trevligt att få upptäcka det flera gånger under de första minuterna, även när jag egentligen redan borde ha förstått det.

    Jag går och hämtar min leksak. Den har legat på samma ställe hela tiden och är fortfarande lätt att hitta. När jag kommer tillbaka håller du på med något som kräver båda händerna. Jag ställer mig där du kan se mig och väntar med den i munnen. Du tittar upp, ler och säger något om vad jag hittat. Sedan blir du färdig med ditt och sätter dig på huk. Jag går närmare och räcker fram det jag bär. Nu har jag också haft med mig något till den här hälsningen.

    Vi leker inte särskilt länge. Det behöver vi inte. Det räcker att du får tag i ena delen och är med en liten stund innan jag får bära den vidare igen. Jag tar ett varv runt dig och kommer tillbaka. Du stryker handen över sidan när jag passerar och jag stannar till, fortfarande med leksaken kvar. Det finns flera sätt att hälsa färdigt på. Ibland går det lite fort och ibland hittar jag någon ny liten sak att visa innan jag kan lägga ner huvudet och tycka att vi fått ordning på att du är hemma.

    Du går tillbaka till hallen och jag följer efter. Det var visst något mer som skulle hängas upp. Jag står vid öppningen medan du ordnar det och vänder mig sedan när du börjar komma åt mitt håll. Nu vet jag att vi ska in igen, så jag går före en liten bit. Du ser road ut över att jag tittar bakåt för att kontrollera att du följer med. Det är en vana som är lätt att ha kvar när någon alldeles nyss har kommit tillbaka genom en dörr.

    När du sätter dig väljer jag en plats nära. Jag lägger ner leksaken och nosar mot din hand en gång till innan jag ordnar tassarna under mig. Du behöver inte hålla på med mig hela tiden nu. Jag kan höra hur du rör dig, känna var du är och lyfta huvudet när något blir intressant. Det är en annan sorts närhet än den vi hade mitt i hallen. Där behövde vi komma fram till varandra. Här har vi redan gjort det och kan få vara lite mer stilla en stund.

    Du ser ner på mig efter ett tag och säger något mjukt. Jag viftar där jag ligger. Huvudet får stanna på plats, men jag vill ändå visa att jag hörde. Du låter handen komma nära och jag sträcker nosen mot den utan att resa mig. Sedan fortsätter vi med vårt. Du gör det du tänkte göra när du kom hem, och jag blir kvar med leksaken inom räckhåll. Den ligger faktiskt ganska bra där även när ingen håller i den andra änden.

    Nästa gång du säger att du bara varit borta en stund kanske jag står i hallen med en lika stor hälsning ändå. Vi får se hur det blir när jag hör skorna på andra sidan. Jag kan inte lova att börja mäta glädjen efter den tid du tycker har gått. Men jag kan flytta mig så att du får komma in, vänta medan du ställer ner det du bär och sedan komma nära när handen blir ledig. Resten brukar vi få ordning på tillsammans, någonstans mellan dörren och platsen där du till slut sätter dig.