-
Hunden vid soptunnan på hjul
Du lät mig titta på soptunnan en stund. Sedan kunde vi gå förbi tillsammans.
Vi har precis kommit ut när du stannar vid den stora tunnan. Jag känner igen platsen där den brukar stå. Det som händer sedan är jag mindre beredd på. Du tar tag upptill, lutar den bakåt och börjar gå med hela saken efter dig. Nu rör den sig över marken och låter på ett sätt som den inte gjorde nyss. Jag stannar med huvudet vänt åt sidan. Du hinner ett par steg innan du märker att jag inte följer med på samma sätt som när vi gick mot dörren.
Då stannar du också. Tunnan kommer ner på marken och blir tyst. Jag står kvar en bit bort med kroppen vänd så att jag kan se både dig och det som nyss rörde sig. Du går inte genast fram med den igen. Det är bra, för jag behöver få ordning på var den tog vägen när den slutade låta. Den står ju där med dig, men den ser annorlunda ut när den inte rullar. Jag tittar en stund innan nosen får något annat att göra nära mina tassar.
Du sänker handen och säger något till mig. Jag ser på dig och tar ett steg åt ditt håll, men stannar innan jag kommit nära tunnan. Det får tydligen räcka just då. Du kommer en liten bit mot mig i stället och står där medan jag tittar igen. Jag tycker om att du inte behöver få mig att bestämma mig fortare för att du själv vet vad det är. Du hade redan händerna på den när jag fick syn på att den kunde följa efter dig. Vi började inte riktigt med samma uppfattning om saken.
Efter en stund går du åt sidan, längre från tunnan. Jag följer med dit. Härifrån kan jag se hjulen bättre och behöver inte stå nära det stora locket för att få reda på varifrån ljudet kom. Du väntar medan jag nosar på marken och tittar upp igen. Det rör sig inte nu. Du har släppt taget om tunnan och står hos mig med handen ledig. Då är det lättare att komma nära dig utan att samtidigt behöva komma nära allt det andra som du just haft med dig.
Jag går fram till din sida och får stå där en stund. Du stryker mig lätt över kinden utan att försöka vrida huvudet åt något särskilt håll. Jag får titta när jag vill och vända mig bort när jag fått nog för ögonblicket. Det finns en doft vid kanten som är lättare att undersöka än hjulen, så jag börjar där. Sedan ser jag upp igen. Tunnan står kvar på samma plats. Den har inte försökt följa efter någon medan vi varit upptagna av annat.
Du tar en väg som ger oss en större båge runt den. Jag följer med och tittar bakåt när vi kommit förbi. Det går tydligen att passera utan att gå alldeles intill. På andra sidan finns samma gångväg som jag brukar vilja undersöka, och jag sätter ner nosen där. Du står nära medan jag blir färdig. Vi har redan kommit vidare från det första stoppet, fast du inte fick mig att gå rakt fram över den plats jag först tänkte undvika.
När vi vänder tillbaka står tunnan fortfarande stilla. Nu kommer jag från ett annat håll och ser den tidigare. Jag saktar ner men stannar inte lika långt bort. Du låter mig välja avståndet medan du står en bit åt sidan. Jag går fram några steg, tittar och nosar sedan mot marken igen. Det räcker för mig just då. Jag behöver inte lägga nosen mot själva saken för att ha fått reda på mer än när jag först hörde hjulen börja röra sig bakom dina ben.
Du har fortfarande något kvar att göra med den. Jag ser det när du vänder dig åt dess håll, men du går inte dit med mig tätt intill hjulen. Vi får först mer plats. Sedan flyttar du den en kort bit medan jag kan stå på avstånd och se vad som händer. Ljudet kommer tillbaka. Jag lyfter huvudet och följer rörelsen. När du stannar blir det tyst igen, och jag ser efter var du placerat den innan jag vänder mig mot dig. Du står kvar och väntar tills jag tittat färdigt.
Det kanske går lättare nästa gång. Eller också behöver jag stanna igen om du kommer från ett annat håll eller locket råkar låta mer. Jag kan inte lova hur allt kommer att kännas innan det händer. Men jag har sett att du märker när jag stannar. Du fortsätter inte bara att gå och väntar dig att jag ska hinna få ordning på resten medan jag försöker följa efter. Det gjorde skillnad i dag, när något jag kände igen på sin plats plötsligt började röra sig och låta över hela vägen.
Till slut lämnar vi tunnan där den ska stå och går vidare tillsammans. Jag har annat att undersöka nu. Gräset vid hörnet luktar intressant och någon har gått förbi medan vi höll på. Du får stanna en gång till, men den här gången vet du ganska väl vad jag gör med nosen. Handen hänger lugnt vid sidan medan jag blir färdig. Sedan ser jag upp och vi fortsätter. Det blev en vanlig promenad av den här stunden också, fast början behövde få ta lite mer tid än du kanske tänkt.
Jag tror inte att du behöver förstå precis hur stort något känns från min höjd för att vara ett bra sällskap när det händer. I dag såg du att jag stannade och gav mig plats att titta. Du lät mig komma närmare utan att behöva komma hela vägen fram och hittade en väg där vi kunde passera tillsammans. Nästa gång hjulen hörs kan jag behöva se efter igen. Då är det skönt att redan känna till att din hand kan stanna hos mig medan resten av världen får stå stilla en liten stund.