-
Fåglarna på tv:n
Du satte på fåglarna på tv:n. Jag ville bara se vart de tog vägen.
Jag ligger på mattan när det börjar röra sig borta på tv:n. Först lyfter jag bara öronen. Sedan hörs ett läte som får mig att sätta mig upp. Där står en fågel, större än någon av dem som brukar landa utanför fönstret. Den vrider på huvudet och går ett par steg över gräset. Jag tittar på dig. Du sitter kvar med benen utsträckta och verkar inte tycka att vi har fått något särskilt märkvärdigt besök.
Jag reser mig och går närmare, men stannar på mattan framför möbeln. Fågeln finns kvar. När jag flyttar huvudet åt sidan händer det ingenting med den, så jag sätter mig och väntar. Du tittar också dit, fast du verkar ha betydligt lättare att sitta bekvämt under tiden. Jag ser från dig till rutan igen. Om vi båda har upptäckt samma sak vore det kanske bra att börja prata om vad vi tänker göra åt den.
Då breder fågeln ut vingarna. Jag drar huvudet bakåt och hinner ge ifrån mig ett kort ljud innan den lyfter. Nu försvinner den åt sidan, alldeles för fort för att jag ska kunna följa med blicken hela vägen. Jag blir stående och tittar mot kanten där den försvann. Där finns bara väggen och något som har hängt där så länge jag kan minnas. Jag flyttar en tass framåt, men du säger mitt namn och visar tillbaka mot mattan.
Jag vänder mig mot dig. Du har fått ett litet leende i ansiktet, och när jag lägger huvudet på sned kommer ett skratt också. Jag stannar där jag är. Det verkar finnas något med den här fågeln som du har hunnit förstå före mig. Du säger något och gör plats vid dina fötter. Jag kommer ett par steg närmare, men håller fortfarande ena örat vänt mot ljudet. Om den kommer tillbaka vill jag gärna märka det i tid.
Du tar upp fjärrkontrollen från soffan och trycker med tummen. Ljudet blir svagare. Fågeln kommer tillbaka på rutan, men nu är det lättare att stå kvar och titta utan att behöva räta på hela kroppen varje gång den låter. Du ser på mig och sedan på tv:n. Jag sätter mig vid din fot. Härifrån går det att hålla reda på er båda, och jag har inte lika bråttom fram längre.
När du vänder dig mot mig väntar du tills jag också ser på dig. Du brukar vilja ha min uppmärksamhet när vi ska göra något, men den här gången kommer ingen ny uppgift. Du låter handen vila mot min nacke en liten stund och sedan går den tillbaka till ditt knä. Jag blir kvar hos dig. Det är ganska skönt att få komma fram med sin undran utan att genast behöva göra någonting av den.
Det är ett märkligt sätt att ha fåglar hemma på. Du har inte öppnat någon dörr, och ändå går det nu flera över samma gröna fläck. En försvinner och en annan kommer fram, fast ingen av dem verkar intresserad av att se vilka som bor här. Jag följer en som rör sig långsamt. När den stannar gör jag det också, med huvudet stilla och nosen riktad åt samma håll. Du lägger ifrån dig fjärrkontrollen igen och lutar dig tillbaka.
Jag vet inte vad du väntar på när du sitter så här. Själv väntar jag mest på nästa rörelse. Det kan gå en ganska lång stund då fågeln bara står och vänder på huvudet. Då hinner jag titta på dig också. Du är fortfarande upptagen av rutan. Jag har sett dig somna framför den vid andra tillfällen, men tydligen har de här fåglarna något som du gärna vill vara vaken för. Jag tänker stanna och se om jag kan upptäcka det.
Efter en stund gör du plats på filten bredvid dig i soffan. Du klappar på den och jag kliver upp, vänder mig om och lägger frambenen till rätta. Härifrån kan jag fortfarande se fågeln. Jag behöver bara lyfta huvudet lite när någonting händer på rutan. Du flyttar armen så att jag får bättre plats och sedan sitter vi nära en stund. Det är ganska trevligt att få följa samma märkliga besök från varsin del av filten.
Plötsligt blir bilden stilla. Fågeln har ena benet lyft och tänker tydligen behålla det där. Jag höjer huvudet. Den rör inte på sig, hur länge jag än väntar. Du reser dig och går ut i köket med fjärrkontrollen kvar på soffan. Jag blir liggande ett ögonblick till och ser på fågeln. Sedan vänder jag huvudet mot dörren där du försvann. Du är åtminstone någon som brukar komma tillbaka när det börjar skramla där inne.
Jag följer med till köksdörren och står där medan du fyller ditt glas. När du vänder dig om får jag en hand över huvudet. Jag kommer nära och stannar medan du stryker mig, sedan går vi tillbaka till vardagsrummet tillsammans. Fågeln står fortfarande på samma ben. Det borde vara ganska tröttsamt vid det här laget, men du sätter dig utan att se det minsta bekymrad ut och får den att börja gå igen.
Nu hörs ett annat fågelläte, från fönstret bakom oss. Jag vänder huvudet dit. Det kommer en gång till, och jag reser mig för att titta genom den nedre delen av glaset. En liten fågel sitter ute i trädet. När jag flyttar mig för att se bättre hoppar den vidare till en annan gren. Du följer min blick och sitter kvar medan jag tittar färdigt. Det blev mycket att hålla reda på i ett rum där jag nyss hade tänkt ligga och vila.
Till sist kommer jag tillbaka till mattan och lägger mig närmare dig än förut. Du tittar på tv:n igen. Jag lägger hakan ned men behåller öronen åt olika håll en stund. Den stora fågeln kan du få följa ett tag till. Jag vet var du sitter om något nytt händer, och jag har redan visat dig att det finns fåglar åt fler håll än det du verkar ha bestämt dig för att titta åt. Om du reser dig igen följer jag nog med. Det var ganska trevligt att få sällskap i köket också.