-
Du luktar någon annan
Du har hälsat på någon annan. Jag vill också höra berättelsen.
Du har knappt hunnit genom dörren innan jag märker det. Först blir jag glad på det vanliga sättet, med hela kroppen på väg mot dig. Sedan når nosen din hand och jag hejdar mig. Här finns mer än du. Jag följer doften över fingrarna, runt handleden och en bit upp på ärmen. Du skrattar och säger att jag väl känner igen dig. Självklart gör jag det. Det är resten jag håller på att ta reda på.
Du har hälsat på en annan hund. Det märks tydligast på den ena handen, så jag stannar där en stund. Du försöker ta av dig jackan och får vänta tills jag flyttat nosen. Jag undersöker nedre delen av ärmen också, noggrant och med huvudet lite på sned. Du verkar tro att du kom hem med samma händer som du gick ut med. Från min höjd finns det anledning att gå igenom den saken en gång till.
När du väl fått av dig jackan sätter du dig på bänken i hallen. Det gör arbetet lättare. Jag kan stå nära utan att du behöver böja dig åt flera håll och ser nu att det finns något på byxbenet också. Du berättar medan jag nosar. Jag förstår inte hela historien, men jag tycker om att du stannade kvar och lät den få ta en liten stund. Jag behöver inte skynda genom hälsningen bara för att du redan vet var du har varit.
Ibland kommer du hem med nästan bara lukten av oss själva. Andra gånger finns där regn, främmande skor och sådant som får mig att undersöka väskan också. Jag följer med på många av dina vägar, men inte alla. Då kan det finnas mycket att upptäcka när du kommer tillbaka. Jag har inga bilder från det som hände medan jag var hemma. Däremot har du tagit med dig något som min nos kan stanna vid.
Du håller fram handen lite tydligare och säger något om en väldigt glad hund. Jag tar ett nytt varv runt fingrarna. Sedan lyfter jag huvudet och möter dig med min egen nos. Du får gärna hälsa på andra. Just nu vill jag att du också ser mig, mitt i allt det intressanta som följde med hem. Du kliar mig där halsen möter bröstet, och jag flyttar mig närmare tills du skrattar åt hur tung jag plötsligt lyckas bli mot ditt knä.
Efter en stund har jag fått veta det jag kan om handen. Jag går vidare till skorna medan du sitter kvar. Där finns andra saker att undersöka, och jag behöver inte ha samma fart genom allting. Det är skönt när min nyfikenhet får märkas utan att du viftar undan huvudet som om jag vore i vägen för själva hemkomsten. Jag är ju också en del av den. Jag har bara ett annat sätt att fråga hur du har haft det.
Sedan reser du dig för att gå in i köket. Jag följer med, men nu kan jag gå bredvid utan att försöka nå handen hela tiden. Den hänger där den brukar och har hunnit få lite av min lukt på sig också. Du ställer ifrån dig väskan och frågar om vi ska gå ut en stund. Jag går genast tillbaka mot kroken. Det kan finnas mer att undersöka där ute, även efter en ovanligt innehållsrik stund i hallen.
När du fäster kopplet kommer fingrarna nära nosen igen. Jag tar en sista liten kontroll innan jag vänder mig mot dörren. Du ler som om du visste att det skulle bli så. Vi är färdiga med min genomgång för den här gången. Jag har fått hälsa på dig, upptäcka något nytt och stå nära en stund. Nu kan vi gå ut och komma hem med lukter från samma väg i stället.