• En svartvitbrun hund tittar mot en liten bit röd paprika som hålls i en hand.
    Citat och kloka ord

    Hundars lustiga smaker

    Du tog fram hundgodiset. Jag väntar på den lilla paprikabiten.

    Du står vid skärbrädan och tror att jag har kommit för att undersöka påsen med hundgodis. Det är ett rimligt antagande. Den brukar vara intressant. Men i dag har jag redan sett det röda som du håller på att skära, och min blick följer kniven och handen med stor noggrannhet. När du visar en godisbit nosar jag artigt. Sedan tittar jag tillbaka mot paprikan. Du ser nästan lite förolämpad ut. Påsen var ju inköpt för min skull. Grönsaken råkade bara vara till din middag.

    Vi hundar kan ställa till det för era föreställningar om vad vi ska tycka om. En av oss står gärna nära när blåbären kommer fram. En annan uppskattar en liten äppelbit och lyssnar uppmärksamt redan vid första knastret. Någon vill hellre ha päron, medan nästa tar emot samma lilla bit, lägger ner den och går därifrån. Det sistnämnda beskedet kan vara ganska tydligt, även om det inte följer era vanliga regler för hur man uppför sig när någon bjuder.

    Blåbärsälskaren kan göra ett litet bär till en stor händelse. Du har plockat fram ett smakprov som försvinner nästan innan handen hunnit ner, och därefter granskas den tomma handflatan en extra gång. Det skulle ju kunna finnas ett till. Den mer tveksamma hunden undersöker samma erbjudande länge, som om det behövde jämföras med något som serverades förra sommaren. Ni kan kalla oss kräsna. Vi tycker att det måste finnas utrymme för olika bedömningar i en fråga av den här betydelsen.

    Äpplet har sitt eget ljud. Du har knappt tagit första tuggan innan någon av oss tittar upp. Sedan sitter vi där och följer varje rörelse, medan du försöker minnas om vi verkligen var så intresserade förra gången. Det är inte säkert. Då kanske biten hamnade på golvet och blev liggande tills du plockade upp den. I dag kan den vara det bästa som finns. Ni människor byter också uppfattning om vad ni är sugna på, men ni brukar åtminstone slippa få gårdagens omdöme uppläst varje gång.

    Päronet kan få ett helt annat mottagande. Det finns hundar som gärna tar emot en liten bit men sedan ser mycket förvånade ut över att den inte knastrar som äpplet. Andra uppskattar just den mjukare känslan. Ni kan stå bredvid med två nästan likadana erbjudanden och få helt olika svar. Det är ganska roligt att bli upptäckt på det sättet, som den hund man faktiskt är. Jag behöver inte tycka om det som fick grannens hund att nästan kliva ur selen av förväntan.

    Och så jordgubbarna. Någon tar emot sin lilla bit med sådan försiktighet att du knappt märker när den lämnar handen. Någon annan behöver först nosa, vända huvudet och komma tillbaka för en ny undersökning. Du kanske har föreställt dig en hjärtlig sommarscen och står med ditt erbjudande medan vi överväger saken. Låt oss få tänka färdigt. Även en mycket vacker jordgubbe kan få ett nej av en hund som just då hade hoppats på något helt annat.

    Actimel kan också dra till sig intresserade nosar när den kommer ur kylskåpet. En hund kan bli mycket uppmärksam på en liten flaska utan att ha läst ett enda ord på den. Men att vilja smaka och att tåla något är olika saker. Mjölkbaserade drycker kan ge vissa hundar magbesvär, och olika Actimelsorter har olika innehåll. Där behöver du bedöma både ingredienserna och vad just din hund tål. Den längtansfulla blicken får aldrig ensam avgöra vad som hamnar hos oss, hur övertygande vi än framför den.

    Vill du låta hunden lära känna lämpliga frukter och grönsaker är det klokt att börja försiktigt redan under valptiden. Ett mycket litet smakprov får vara något att undersöka i lugn och ro, utan att ersätta valpens vanliga, fullvärdiga mat. En vuxen hund med fasta matvanor kan vara svårare att vänja vid något nytt och behöva mer tid och tålamod. Den kan fortfarande upptäcka nya favoriter, men det finns ett värde i att låta nyfikenheten få plats tidigt. Vi kan lära känna dofter och konsistenser samtidigt som du ser vad magen klarar och vad som faktiskt uppskattas.

    Här behöver ditt nej betyda något begripligt. Om varje intresse för det du håller i möts av ett nej, samtidigt som en bit av samma sak ibland dyker upp i min skål, blir själva situationen svår att förstå. Visa vad som gäller. Låt ett erbjudet litet smakprov följas av ett tydligt varsågod, och träna lugnt på att lämna sådant vi inte ska ta. Sött är inte i sig samma sak som farligt. Ett tillåtet litet bär och något olämpligt behöver få olika besked från dig.

    Vindruvor och russin hör till det som ska hållas undan. De kan orsaka allvarliga njurskador hos hund, även om hunden själv gärna skulle vilja smaka. De används aldrig som provsmakning eller träningsmaterial. Misstänker du att hunden har ätit vindruvor eller russin ska du kontakta veterinär omedelbart, utan att invänta symtom. Vi kan träna på att låta bli ofarliga saker, medan du håller det farliga utom räckhåll. Den arbetsfördelningen är betydligt tryggare än att lägga hela ansvaret på vår självbehärskning.

    De tillåtna smakproven behöver också ordnas för den hund som ska få dem. Små, lämpliga bitar, äpple och päron utan kärnhus och mild, okryddad paprika utan stjälk och frön. Något nytt börjar i liten mängd, så att du kan se hur det fungerar. En hund med allergi, känslig mage eller ordinerad kost kan behöva andra val tillsammans med veterinären. Det finns ingen skyldighet att uppskatta hela grönsaksdisken. Smakproven är små extrasaker kring maten, inte en anledning att göra om varje måltid till en överraskning.

    Tillbaka vid skärbrädan har du till sist förstått mitt ganska diskreta förslag. Den lilla paprikabiten kommer fram i din hand och jag får vänta tills du erbjuder den. Sedan knastrar det mellan tänderna. Du skrattar och tittar på den fortfarande ganska välfyllda godispåsen. Den behöver inte ta det personligt. Nästa gång kan den mycket väl vara förstahandsvalet igen. Just i dag har jag bara hjälpt dig att upptäcka ännu en sak om ditt sällskap i köket. Det verkar finnas mer på min meny än du hade räknat med.