-
Den andra tassen
Jag gav dig den andra tassen. Du tog emot den lika vänligt.
Du höll fram handen och väntade. Jag visste att det fanns något roligt att göra med den, för du hade satt dig på golvet och vänt dig mot mig. Jag kom fram, satte mig en liten bit snett och lade upp en tass. Den hamnade fint i din hand. Ändå såg du lite förvånad ut.
Du tittade på tassen och sedan på mig. Jag tittade tillbaka. Här satt vi med ett fullt användbart resultat mellan oss, tyckte jag. Du hade en hand, jag hade en tass och de hade hittat varandra utan större bekymmer. Du skrattade till, sade något vänligt och lät mig sätta ner den igen. Jag var genast beredd att göra om det.
Nästa gång flyttade du handen lite åt sidan. Jag lutade mig efter och lyfte samma tass som nyss. Den hade ju fungerat alldeles utmärkt. Du tog emot den den här gången också. Sedan lät du din hand vila i knät en stund. Jag passade på att nosa på ärmen. Det kunde finnas fler ledtrådar där, även om jag inte hittade några som hade med tassar att göra.
Utanför det öppna fönstret hördes någon flytta en stol på balkongen bredvid. Jag vände öronen åt det hållet. Du väntade tills jag såg på dig igen. Ingen hand följde efter mitt huvud och ingen försökte fånga min tass medan jag var upptagen med ljudet. När det blev stilla kunde jag återvända till det vi höll på med.
Du hade ändrat hur du satt. Nu fanns handen närmare min andra framtass. Jag behövde bara flytta vikten lite för att nå fram. Tassen lyfte och landade i din hand. Ditt ansikte blev ljust och du sade det där korta ordet som brukar betyda att du tyckte om det jag gjorde. Jag fick en liten belöning och stod sedan kvar med blicken på dig.
Det var skönt att du lät mig försöka igen. Jag hade kommit fram till dig med det jag kunde, och när du tog emot tassen ville jag gärna stanna kvar. Din röst var lika vänlig även när du såg förvånad ut. Jag kunde sätta ner tassen och prova på nytt utan att bli osäker på om du fortfarande ville ha mig nära. När du flyttade handen blev det lättare att svara. Glädjen i att få vara med hade funnits där hela tiden.
Du tog en kort paus. Jag gick fram till vattenskålen och drack. När jag kom tillbaka hade du lagt händerna i knät och jag satte mig framför dig igen. Du log innan du höll fram handen. Nu provade jag den andra tassen direkt. Du hann knappt bli färdig med ditt ord. Jag såg hur du fick hålla tillbaka skrattet medan du tog emot den.
Den här gången satt du kvar på samma sätt. Vi gjorde om den lilla leken ett par gånger, och jag kom gärna fram varje gång. Sedan kliade jag mig hastigt vid halsbandet och gick bort till mattans kant. Du lät händerna sjunka ner. När jag lade mig på sidan kom ingen ny fråga efter mig. Jag fick sträcka ut benen och titta på dig därifrån.
Du stannade också på golvet. Efter en stund gled din fot nära min tass, och jag lade den över din strumpa. Du tittade ner och log. Nu hade du inte bett om någonting alls. Jag flyttade inte undan den, och du satt kvar medan jag lade huvudet på mattan. Vilken tass det var verkade inte längre behöva redas ut. Den låg bra där den låg.