-
Hunden och smörgåsen i köket
Jag satt vid din smörgås. Det var tydligen inte samma sak som att vakta den.
Du ställer tallriken på köksstolen medan du letar efter något på bordet. Jag sitter redan där nere och följer handen med blicken. Det hade jag gjort även om du bara hade burit en strumpa. Men nu ligger det en smörgås på tallriken, och den kommer så nära att jag känner doften utan att ens behöva resa mig. Du hittar det du söker, säger något vänligt till mig och går ut i hallen.
Jag viftar med svansen och ser efter dig. Sedan ser jag på stolen igen. Där står tallriken kvar, precis vid kanten. Jag har ätit min egen mat för en stund sedan, men det verkar inte ha någon större betydelse för nosen. Den vill ändå närmare. Jag sträcker lite på halsen. Framtassarna står kvar på golvet, och jag kan redan se hela smörgåsen. Du brukar ställa dina saker mycket högre upp.
När jag hör dig i hallen vänder jag huvudet åt det hållet. Du pratar med någon som jag inte kan se. Det kan ta en stund när det börjar så. Jag går några steg mot dörröppningen, lyssnar och kommer tillbaka till stolen. Ingen har flyttat tallriken. Jag nosar längs kanten tills ena örat nuddar den. Sedan får jag tag i smörgåsen. Det gick betydligt lättare än att få ut bollen under soffan.
Jag hinner äta färdigt innan du kommer tillbaka. När stegen hörs reser jag mig och går fram för att möta dig. Du stannar vid stolen. Jag fortsätter vifta på svansen, för det är fortfarande trevligt att du är här igen. Du tittar på tallriken, på golvet och sedan på mig. Jag nosar på din hand. Den luktar fortfarande av det som nyss låg på tallriken. Det luktar smörgås om oss båda nu.
Du böjer dig ner och plockar upp en smula ur pälsen på mitt bröst. Sedan kommer ett ljud som börjar som en suck och slutar som ett skratt. Jag följer med dig när du bär tallriken till bänken. Där ställer du den långt in. Jag sätter mig på golvet igen. Det är samma kök och samma stol, men nu finns det plötsligt mycket mindre inom räckhåll. Jag tittar från stolen upp mot bänken en gång till.
Medan du gör en ny smörgås går jag och hämtar min leksak. Den är lätt att bära, och när jag kommer tillbaka tar du tag i andra änden en liten stund. Jag håller kvar tills du öppnar handen. Sedan lägger jag mig på mattan vid dörren med leksaken mellan tassarna. Därifrån kan jag se när du sätter dig vid bordet. Jag hör dig äta, men jag har redan något att göra med munnen.
När du har ätit färdigt kommer du förbi och stryker mig över ryggen. Jag rullar lite åt sidan så att handen kan fortsätta. Du blir kvar en stund. Sedan säger du mitt namn med den där rösten som brukar betyda att vi ska göra något tillsammans. Jag är uppe innan du hunnit ut i hallen. Leksaken får följa med några steg innan jag släpper den för att se vilket koppel du tar.
På vägen till dörren går jag förbi köksstolen igen. Tallriken står kvar uppe på bänken, utom räckhåll. Du ser vart jag tittar och lyfter ena ögonbrynet. Jag går vidare till hallmattan och väntar medan du får på dig skorna. När dörren öppnas har jag fullt upp med luften utifrån. Du får hålla i dina smörgåsar själv en annan gång också. Jag kan gärna hålla dig sällskap medan du gör det.