• En svart hund ligger på en filt bredvid ett dukat midsommarbord i en trädgård.
    Citat och kloka ord

    Svart hund på filten vid midsommarbordet

    Du dukar för många. Jag tittar efter var du tänker sitta.

    Stolen kommer ut genom dörren med benen först. Jag flyttar mig innan du hunnit säga något, men följer sedan efter för att se var den ska stå. Det är den tredje stolen du bär ut. På gräset har du dragit ihop borden och över dem ligger en duk som nästan når ner till min nos. Här brukar vi kunna gå rakt fram. Nu får jag välja en annan väg förbi.

    Du berättar att det är midsommarafton i morgon medan du ställer ner en korg. Ordet säger mig inte särskilt mycket, men jag känner igen hur du gör när fler människor ska komma. Du går mellan huset och trädgården med saker i händerna. Ibland kommer du förbi mig utan att stanna. Jag står vid gången, fullt beredd att följa med på nästa vända också.

    Till sist går jag så nära att du behöver stanna. Du sätter ner det du bär och låter handen vila en stund på min sida. Jag står kvar, och du har blicken på mig i stället för på bordet. Det är inte mycket som händer under den stunden. Ändå kan jag sedan gå bort och nosa vid häcken medan du fortsätter. Jag hade behövt få fatt i dig mitt bland allt som kom ut genom dörren.

    När jag kommer tillbaka har min filt fått en plats en bit från stolsbenen. Jag går fram och undersöker den. Därifrån ser jag bordets ena kortsida och dörren till huset. Det finns utrymme att resa sig utan att genast hamna mellan dina fötter. Jag provar att lägga mig, men huvudet följer med när du går bort för att hämta något. Du kommer tillbaka samma väg. Då lägger jag ner hakan en stund.

    Du sätter dig på stolen närmast min plats. För första gången sedan förberedelserna började är du på samma ställe mer än några ögonblick. Jag reser mig och kommer fram till ditt knä. Du stryker mig över bröstet, och jag lutar mig intill innan jag går tillbaka till filten. Nu vet jag hur det känns att ha dig där. Det blir lättare att ligga kvar när du sedan reser dig för att rätta till duken.

    En stol skrapar till bakom bordet och jag lyfter huvudet igen. Du ser på mig och låter den stå medan jag tittar färdigt. Sedan flyttar du den sista biten. Jag följer rörelsen men stannar på filten. Den här platsen är fortfarande vår trädgård, fast den håller på att få andra vägar och fler saker i sig. Jag behöver få upptäcka förändringen i den takt den kommer, inte först när allt redan är fullt av ben och röster.

    Du gör en liten paus och tar fram min leksak. Jag är uppe innan du hunnit sätta dig på huk. Vi leker på gräset en bit från bordet, och när du släpper taget springer jag en sväng med den i munnen. Duken rör sig i ögonvrån, men nu har jag något mer angeläget att bära tillbaka till dig. Du har fortfarande plats för vår lek, trots att det verkar finnas väldigt mycket att ordna inför i morgon.

    Sedan blir vi sittande nära filten. Du ser mot bordet, jag ser mot handen som ligger i ditt knä. Snart kommer det fler stolar att sitta människor på. Några av dem kanske jag vill hälsa på direkt, andra får jag titta på en stund först. Just nu är det bara vi här. När du går in följer jag med, lämnar leksaken vid dörren och vänder tillbaka för att hämta den. Den behöver också vara på rätt plats när alla kommer.