-
Hundens första promenad med dig
Jag kan gå bredvid dig innan jag riktigt vet vem du är.
Du står vid dörren med mitt koppel i handen. Jag har sett dig gå mellan rummen och hört din röst flera gånger sedan jag kom, men vi har inte gått ut tillsammans ännu. När du böjer dig ner följer jag handen med blicken. Den rör sig lite annorlunda än handen jag är van vid. Du stannar upp och låter mig komma närmare innan du fortsätter. Jag nosar på fingrarna. Sedan står jag kvar medan du ordnar det sista och reser dig igen.
På andra sidan dörren finns fler saker att reda ut. Jag stannar på tröskeln medan du kliver åt sidan. Luften kommer emot mig med lukter som inte hör till den plats jag nyss har börjat undersöka inomhus. Du går inte vidare genast. Jag får sätta ner framtassarna ute och sedan flytta resten av kroppen efter. När jag har kommit ut vrider jag huvudet mot dörren en gång till. Den finns fortfarande bakom oss. Det är bra att ha sett var vi började.
Du tar några steg längs gången. Jag följer efter och håller nosen lågt. Här har någon annan gått, men jag vet inte vart deras väg tog vägen. Det finns en kruka vid kanten och en häck som döljer sådant jag hör på andra sidan. Jag stannar för att undersöka en fläck nära marken. Du blir stående längre fram med kroppen lite vänd mot mig. Kopplet gör det möjligt att hålla på en stund. Jag behöver inte börja dra för att få reda på vad som finns där.
När jag kommer fram till din sida ser du ner och säger något vänligt. Handen rör sig lite mot fickan men stannar sedan. Jag har inte hunnit intressera mig särskilt mycket för det som finns i den. Just nu är det benen framför mig och vägen ut genom öppningen som tar plats. Du verkar förstå att vi kan fortsätta ändå. Jag behöver inte först svara på allt du erbjuder för att få gå med dig på den här första lilla turen.
Vid hörnet svänger jag åt ett håll medan du är på väg åt det andra. Vi stannar båda två. Jag står kvar och ser längs gången jag hade tänkt välja. Du flyttar dig närmare utan att komma ända in över mig. Sedan visar du lugnt vart du är på väg. Jag ser tillbaka mot dig, tar ett steg och kommer efter. Det blev visst din väg den här gången. Jag får undersöka marken längs den också, och snart finns något där som gör att jag glömmer hörnet en stund.
Du går inte som den människa jag har gått med förut. Dina steg är lite längre och du håller handen på en annan höjd. Jag behöver ibland ändra farten för att hitta platsen som fungerar bredvid ditt ben. När jag kommer för nära flyttar du armen så att kopplet inte hamnar under mig. Sedan fortsätter vi. Det finns sådant vi kan lära om varandra medan vi går, utan att du behöver sätta mig stilla och göra en stor uppgift av varje liten sak som blir sned.
En människa kommer emot oss längre fram och ser ner på mig. Jag lyfter huvudet men går inte fram. Du stannar så att det finns plats mellan oss. Det blir några ord över mitt huvud, sedan fortsätter hon sin väg. Ingen hand kommer plötsligt ner över ansiktet på mig. Jag följer henne med blicken och vänder mig därefter mot dig. Du står fortfarande kvar där jag lämnade dig, med samma koppel i handen och samma lugna röst när vi börjar gå igen.
Vi kommer till en bit gräs där du låter mig välja riktning inom det utrymme vi har. Jag börjar vid kanten, går fram och tillbaka ett par gånger och stannar sedan med nosen nära en sten. Du ser dig omkring medan jag håller på. Det gör inte så mycket att vi är upptagna med olika saker just där. Jag kan höra när du flyttar en fot och se ditt ben om jag lyfter huvudet. Vi har inte tappat bort varandra för att du låter mig vara färdig med min undersökning.
Efter en stund kommer jag tillbaka till dig av mig själv. Jag vet inte riktigt vad jag tänker göra där förrän jag står nära. Du låter handen hänga stilla så att jag kan nosa på den utan att genast bli klappad. Jag nuddar fingrarna och dröjer kvar. Sedan vrider jag huvudet åt sidan igen. Det blev en kort stund, men du låter den vara just så lång. Vi behöver inte fortsätta hälsningen tills någon av oss måste flytta undan för att den ska få ett slut.
Du börjar gå tillbaka mot samma håll som vi kom ifrån. Jag känner igen ett par av platserna nu. Vid hörnet stannar jag till, men den här gången svänger vi åt det håll jag nyss kom ifrån med dig. Gången ser lite annorlunda ut när vi går den tillbaka. Jag hittar ändå krukan och häcken, och vid en av fläckarna behöver jag stanna igen. Du väntar utan att försöka övertala mig om att den redan är färdigundersökt. Det kanske den var förut, men nu kommer jag från andra hållet.
När huset blir synligt saktar jag in. Du fortsätter inte ända fram till dörren medan jag står kvar längre ner på gången. I stället stannar du nära och låter mig se färdigt. Där är tröskeln vi gick över. Jag känner igen lukten när vi kommer närmare och går fram för att nosa vid kanten. Du öppnar först när jag har kommit intill. Den här gången går jag in med hela kroppen utan samma paus mellan framtassarna och bakbenen. Jag vet lite mer om vart jag är på väg nu.
Du tar av kopplet och låter mig fortsätta in innan du börjar med dina skor. Jag går några steg, stannar och ser tillbaka. Du är fortfarande i hallen. Vi har gått vår första promenad och kommit tillbaka genom samma dörr. Jag känner inte alla dina rörelser ännu och vet inte hur nästa dag kommer att se ut. Men när jag stannade på vägen väntade du. När jag kom nära fick jag gå undan igen. Jag går fram till hallöppningen en gång till och står där tills du lyfter blicken. Nu vet jag åtminstone hur det känns att ha dig i andra änden av kopplet.