• En person i vinterkläder håller om en svart och brun hund med slutna ögon i en snöig skog.
    Citat och kloka ord

    Hunden är människans sjätte sinne.

    Citat: Friedrich Hebbel.

    Jag väntar vänd mot kröken fast vår väg går åt andra hållet. Du har redan hunnit ställa in dig på att fortsätta och ser tillbaka på mig. Där borta är det fortfarande tomt mellan träden. Jag står ändå kvar. Öronen riktas framåt och svansen gör en liten rörelse innan resten av mig riktigt har bestämt sig. Någon kommer. Jag vill gärna få veta vem.

    Det hörs steg mot snön. Ett uppehåll, några steg till, och ett sätt att röra sig som får mig att lyfta huvudet högre. Jag har ännu ingen människa framför mig att hälsa på. Ändå börjar väntan kännas rolig. Du tittar åt samma håll som jag och sedan ner på mig igen. Det är svårt att stå alldeles still när det redan finns så mycket att se fram emot.

    Du kan få syn på saker som jag går förbi med nosen nere. Nu får du stå en stund i min förväntan. För dig ligger vägen tom. För mig är den på väg att få sällskap. Jag kan inte peka ut allt som fått mig att vända mig om, men jag kan visa att något har betydelse för mig. När du stannar blir det möjligt att dela det med dig innan du själv har upptäckt vad det är.

    Jag tycker om när du blir nyfiken på det jag märker. Då får jag vara mer än den som följer med dit du har tänkt gå. Vi kan upptäcka något tillsammans som ingen av oss hade bestämt i förväg. Du behöver inte genast förstå varför jag väntar här. Det räcker långt att du ser mig stå och lyssna och ger den stunden lite utrymme.

    Nu hörs stegen närmare. Jag flyttar framtassarna och råkar ställa mig nästan på tvären framför dig. Svansen arbetar betydligt fortare än det ser ut att behövas på en så stillsam promenad. Du flyttar undan foten lite och skrattar. Jag ordnar till mig, åtminstone tillräckligt för att du ska få plats bredvid. Sedan fortsätter jag att vara mycket upptagen av den tomma kröken.

    Så kommer en person vi har träffat förut fram mellan träden. Jag känner igen rösten när hälsningen kommer och vill gärna svara med hela kroppen. Du blir också glad och låter mig gå fram en liten bit med dig. Personen stannar och hälsar. Det som nyss bara fanns i min uppmärksamhet har nu blivit en stund för oss alla. Du är med i glädjen som jag gick och väntade på.

    Medan ni pratar står jag och låter doften bli bekant igen. Jag behöver inte fånga varje ord för att höra till mötet. Du har också hunnit känna igen någon, och nu står vi nära samma människa på våra olika sätt. Det gör mig glad att få vara kvar där med dig. Jag kom hit genom min egen nyfikenhet och fick sällskap i den.

    Jag märker förstås inte allt. Jag kan bli så upptagen av den jag vill hälsa på att du får hjälpa mig att lämna plats på vägen. Du ser att någon mer behöver komma förbi och flyttar dig lugnt med mig. Det är skönt att ha dig där också. Jag behöver inte bära hela världen i nosen och öronen för att få dela det jag faktiskt har lagt märke till.

    Till sist går vi vidare åt vårt håll. Jag ser efter personen en gång till och söker mig sedan tillbaka till din sida. Du tittar ner och möter min blick innan vi fortsätter. Jag vill gärna få upptäcka nästa lilla sak också, och ha dig med när det händer. Den här gången hann du stå bredvid mig en stund medan glädjen ännu var på väg.