-
Hunden i flytväst vid den uppdragna kanoten
Du har packat för ett äventyr. Jag börjar med att undersöka strandkanten.
Kanoten ligger uppdragen på stranden när vi kommer fram. Du ställer ner väskan och ser ut över vattnet. Jag ser först på väskan, sedan på kanoten och till sist på platsen alldeles framför mina tassar. Där finns en pinne som någon annan verkar ha haft före mig. Det är mycket att undersöka redan här. Vi behöver knappast skynda oss att lämna stranden för att det ska bli en intressant dag.
Du tar fram flytvästen och jag kommer nära. Den känns annorlunda än selen jag brukar ha på promenaden. Jag står kvar medan du ordnar den, tar ett par steg och stannar för att se efter vad som följer med över ryggen. Du låter mig röra mig en liten stund bredvid dig. Jag går fram till vattenskålen, dricker och tittar sedan tillbaka mot kanoten. Västen finns kvar, men jag har också annat att tänka på nu.
Du verkar ha en ganska bestämd tanke om vad vi ska göra. Jag känner igen ivern i dina rörelser när du plockar fram paddeln. Själv är jag mer upptagen av hur vattnet rör sig vid strandkanten. Jag går nära och känner lukten, men vänder tillbaka när en liten våg når fram till gruset. Du följer med utan att dra mig längre ut. Då hinner jag också bli nyfiken igen.
Vi stannar vid kanoten medan den fortfarande ligger stadigt på land. Jag nosar längs kanten och sträcker huvudet in över den. Här luktar det annorlunda än i bilen. Du lägger min filt på den plats du har gjort i ordning och håller kanoten stilla medan jag undersöker mer. Jag får gå tillbaka till din sida när jag vill. Det är lättare att vara nyfiken när jag vet att vägen tillbaka också finns kvar.
När jag kliver närmare öppningen möter jag din hand. Du visar var du vill ha mig och hjälper mig lugnt till rätta. Jag står först och tittar ut över kanten. Sedan sätter jag mig, med filten under tassarna och dig alldeles intill. Det är visst här du hade tänkt att jag skulle vara. Från den platsen ser strandkanten redan lite annorlunda ut, fast vi ännu inte har lämnat den.
Du sätter dig bredvid en stund utan att genast börja med nästa sak. Jag kan se efter paddeln, lukta på din ärm och vända mig åt båda håll. När jag hittar en bekvämare plats låter du mig ordna kroppen färdigt. Du har förberett mycket för den här utflykten. Jag tycker om när du också har plats för sådant som inte går att lägga i väskan i förväg, som tiden det tar för mig att komma till ro.
Efter en stund hjälper du mig ut igen och vi tar en liten sväng längs stranden. Jag hittar pinnen men lämnar den när vi går vidare. Nu känner jag igen både kanoten och platsen där vi har lagt våra saker. Jag kan titta upp på dig medan du går, i stället för att behöva undersöka allt på en gång. När vi vänder tillbaka följer jag med utan att stanna vid varje steg.
Vattnet ligger fortfarande framför oss och paddeln väntar vid väskan. Du böjer dig ner och ser efter att allt sitter som det ska på mig. Jag står nära med nosen vid din hand. Dagen har redan hunnit innehålla något nytt för oss båda, trots att du ännu inte har tagit ett enda paddeltag. När du vänder dig mot kanoten igen är jag med och tittar. Nu vet jag lite bättre vad du har gjort plats för där inne.