-
Hunden hittar människan bakom björken
Du gömde dig bakom trädet. Jag hade redan börjat följa efter med nosen.
Dina skor syns fortfarande på andra sidan björken. Resten av dig verkar ha försvunnit, åtminstone om jag låter bli att titta för noga. Vi är ute i den inhägnade trädgården och du har just sagt ordet som brukar betyda att jag får leta. Jag står vid gräskanten med nosen vänd åt ditt håll. Du har gjort ett ganska dåligt arbete med att försvinna, men jag tänker ändå ta uppgiften på allvar.
Först går jag till platsen där du nyss stod. Där stannar jag och nosar ordentligt innan jag fortsätter. Du är mycket tyst nu. Det är nästan det märkligaste med hela leken, eftersom du annars ofta har något att säga när vi gör saker tillsammans. Jag går runt en liten buske och får syn på ena skon igen. Sedan kommer jag närmare med huvudet lågt, tills du till sist är precis framför min nos.
Där var du. Du böjer dig ner och hälsar som om du också tycker att det var ett lyckat återseende. Jag trycker mig nära och får båda dina händer kring bröstet en kort stund. Sedan kommer leksaken fram från bakom ryggen. Den delen hade jag inte sett. Jag tar den och viftar så ivrigt att kroppen följer med åt båda håll. Det var väl värt att leta ordentligt, också när jag anade hur det skulle sluta.
Vi går tillbaka tillsammans innan du gör ett nytt försök. Någon stannar hos mig medan du flyttar dig en liten bit bort. Jag följer dina steg tills du kommer bakom trädet och blir stilla. Nu känner jag igen ordningen. När jag får börja vill jag gärna komma iväg direkt, men en lukt vid marken får mig att stanna. Jag undersöker den, lyfter nosen och söker sedan vidare åt ditt håll.
Du ropar inte fram mig så fort jag tar en liten omväg. Jag får hinna märka att du finns nära på ett annat sätt än genom att hela tiden ha ögonen på dig. När jag rundar stammen står du där med ansiktet vänt mot mig. Jag känner hur kroppen blir ivrig redan innan jag når handen. Det är något särskilt med att få upptäcka dig och sedan få visa att jag har gjort det.
Den här gången stannar vi nära björken efter leken. Du sitter i gräset och jag står intill med leksaken. Jag har lite jord på nosen och du borstar bort ett löv från knät. Det verkar inte behövas något större gömställe eller en längre väg för att du ska tycka att vi har haft roligt. Jag kan bära runt min leksak en stund medan du fortfarande sitter där jag hittade dig.
När du reser dig följer jag efter. Du går mot huset och jag springer ett par steg åt sidan för att undersöka busken igen. Sedan kommer jag tillbaka och lägger leksaken framför din fot. Du tar upp den och vi gör en kort lek till, alldeles öppet den här gången. Jag tycker om att det roliga fortsätter hos dig även efter att själva letandet är färdigt och ingen längre försöker vara osynlig.
Björken står kvar när vi går in. Från dörren ser jag den vita stammen och platsen där dina skor stack fram. Nästa gång du smyger åt det hållet kommer jag nog att bli uppmärksam redan innan du hunnit gömma dig. Du får gärna försöka ändå. Jag vill fortfarande få gå den lilla vägen fram, hitta dig och komma så nära att din hand kan möta nosen. Det är den delen av leken jag helst vill göra om.