-
Bruks 2027: skogspinnar i spåret
En pinne med bark kan ligga nära andra pinnar, i samma färger som marken omkring den. Från 2027 får också de lägre bruksprovsklasserna sådana spårföremål i stället för föremål av bearbetat virke. Elitklassen har redan använt materialet. För hunden är uppgiften fortfarande att finna föremålen som hör till det aktuella personspåret. För föraren förändras en av de saker man kan ha vant sig vid att känna igen när hunden stannar till.
Ändringen är fastställd i bruksreglerna för 2027–2031. Föremålen ska vara enhetliga, inte avbarkade delar av gren eller stam, ungefär 10–12 centimeter långa och 2–2,5 centimeter tjocka. Slutföremålet är tre gånger så långt som de vanliga föremålen. Märkningen visar vilket spår de tillhör och vilket datum de lagts. En naturlig yta innebär alltså fortfarande en tydligt reglerad uppgift, inte att vilken lös pinne som helst räknas som fynd.
Det är spårläggarens föremål som ska hittas
Spårläggaren ska hantera föremålen under utläggningen så att de får vittring. De får varken gömmas eller placeras så iögonenfallande att de blir en ren synuppgift. Hundens arbete behöver därför förstås i förhållande till spåret och föremålen som hör till det. Materialbytet gör det särskilt relevant att föraren vet hur hunden redovisar ett fynd och kan följa upp det utan att bara leta efter en välbekant träbit på marken.
I appellklass får föremålen apporteras eller påvisas. Föraren behöver känna det egna ekipagets sätt att lösa den delen. Om hunden stannar upp kan det finnas mer att se än om människan genast får syn på en pinne. Var upphörde förflyttningen, hur visades fyndet och vad hände när föraren kom fram? Ett lugnt mottagande av informationen från hunden blir viktigt när föremålet lätt smälter in i omgivningen för människans öga.
Slutföremålet har en särskild betydelse för resultatet. I appellklass krävs minst två av tre föremål, och slutpinnen måste vara ett av dem. Två tidiga fynd räcker alltså inte om det sista saknas. Det är därför värt att förstå redovisningen av hela spåret, inte bara glädjas åt varje enskilt föremål och sedan upptäcka först i protokollet att ett avgörande fynd fattades.
En tidigare vinkel är en annan ändring
För spårhundsgruppens spår får första vinkeln från 2027 komma efter cirka 60 meters spårsträcka i stället för tidigast omkring 100. Det flyttar inte automatiskt det första föremålet till samma plats. I lägre till elitklass kvarstår att föremål inte ska läggas före omkring 100 meters spårning och inte närmare en vinkel än cirka tio meter. Spårläggaren behöver alltså kontrollera två olika saker, vinkelns placering och föremålets placering.
Appellspåret följer sitt särskilda upplägg med föremål på de första sträckorna och vid slutet. Patrullhundsgruppen har också egna materialregler. Föraren som byter klass eller läser om flera bruksgrenar behöver därför vara noggrann med vilka uppgifter som hör till den egna starten. En ändring av spårhundsgruppens allmänna bestämmelser ska inte göra alla andra spårbeskrivningar likadana i en sammanfattning.
Förberedelsen inför materialbytet kan börja i en enkel genomgång av det som redan fungerar. Förstår hunden föremålsuppgiften även när ytan och formen varierar inom reglernas ramar? Kan föraren ta emot en markering eller apportering utan att först behöva se föremålet själv? Det är mer användbara frågor än att bara lägga till nya pinnar i utrustningspåsen. När ekipaget sedan lämnar skogen ska fynden gå att redovisa, men själva samarbetet på vägen dit behöver också få finnas med i det man tar med sig hem.
-
Pallplats i Tierp, men ingen spårmästare för Uppland
David Sundqvist och Tango kom trea på elitspårtävlingen hos Tierps Brukshundklubb den 15 juni. De var också bäst placerade av Upplands ekipage i den publicerade resultatlistan. Ändå fick distriktet ingen mästare. Förklaringen finns i kravet på certifikatpoäng: att placera sig främst bland distriktets deltagare räckte inte. Det är en sådan nyhet där en extra titt på villkoren gör stor skillnad för hur man förstår både prispallen och den titel som inte delades ut.
Carina Nordin och Calle vann tävlingen på 589 poäng och fick certifikat. Stig Stangvik och Opi blev tvåa med 511,5 poäng och godkänt resultat. Båda ekipagen tävlade utanför Uppland. David och Tango fick 498 poäng, medan Eva Nylander och Sztorma kom fyra med 494. Båda Upplandsekipagen blev godkända. Distriktets rapport, publicerad samma eftermiddag, konstaterar att de inte nådde certifikatpoäng och att någon DM-vinnare därför inte kunde utses.
Tre krav måste klaras samtidigt
I reglerna som gäller för elitklass spår 2025 krävs minst 520 poäng totalt för certifikatpoäng. Dessutom måste hunden nå minst 189 poäng i lydnadsmomenten och 240 i huvudmomentet. Alla tre gränserna ska klaras. Ett tänkt ekipage med 530 totalt men bara 188 i lydnaden skulle därför missa certifikatpoängen. Poäng från ett starkare spår kan alltså inte kompensera för att lydnaden ligger under sin särskilda gräns. För godkänt resultat är kraven lägre: 325 poäng totalt, varav minst 190 i specialmomenten.
I Tierp låg de två redovisade Upplandsekipagen redan med sina totalsummor under gränsen 520. David och Tango saknade 22 poäng till just den totalgränsen, Eva och Sztorma 26. Vi behöver därför inte gissa om enskilda delmoment för att förstå beskedet om DM-titeln. Resultatnotisen ger inga sådana delpoäng, och den berättar inte heller vilket moment som var svårast för varje hund. Den förklaringen skulle kräva de fullständiga protokollen.
Certifikatpoäng och certifikat är olika saker
Certifikatpoäng anger att ett resultat klarar de fastställda poängkraven. Ett utdelat bruksprovscertifikat är en ytterligare merit, där reglerna också tar hänsyn till placeringen och i vissa fall avståndet till vinnaren eller en högre poängsumma. I Tierps notis står det cert vid Carinas och Calles seger. För att förstå varför Uppland blev utan mästare är det däremot redan kravet på certifikatpoäng som är avgörande. De två begreppen behöver hållas isär när man läser resultat.
Jag förstår att en pallplats och ett uteblivet mästerskapstecken kan kännas motsägelsefulla för den som följer tävlingen hemifrån. Men ett distriktsmästerskap kan både rangordna de egna ekipagen och ställa ett krav på nivån som vinnaren ska nå. Det blir lättare att ta till sig om villkoret förklaras med dagens verkliga siffror. Här fanns godkända resultat och en tredjeplats att redovisa, samtidigt som gränsen för titeln inte nåddes.
För hunden och föraren återstår sedan frågan om vad de vill arbeta vidare med tillsammans. Då behövs mer än ordet godkänd eller en slutplacering. Delpoängen kan hjälpa till att välja vad nästa träning ska handla om, medan bemötandet efter tävlingen avgör hur lätt det känns att börja igen. Jag vill att det ska finnas utrymme för både noggrannhet och omtanke där. Man ska kunna förklara varför en titel uteblir och ändå möta ekipaget med respekt för arbetet som faktiskt har genomförts.
-
Spårframgångar i Knivsta och Uppsala
Det blev flera fina resultat för Upplands hundekipage när Knivsta Brukshundklubb arrangerade spårtävling den 1 september 2024. Heidi Hammarling och Blackneck’s D’Riva, Knivsta BK, vann lägre klass med 551 poäng. I högre klass blev Bodil Olsson och Aussie Actions Red Xotic Xl -Cola, Uppsala BK, etta med 521,25 poäng. Båda ekipagen blev uppflyttade enligt klubbens resultatrapport, som publicerades dagen efter tävlingen.
I lägre klass kom Marie Dahlerus med Blackneck’s D’Eive, Knivsta BK, tvåa på 481 poäng. Trea blev Catharin Jansson med Ringlets Paisley, Tyresö BK, på 449,75 poäng. Även de blev uppflyttade. I högre klass gick andraplatsen till Anna Ivaska med Sugarwind’s Cookie Rookie, Knivsta BK, på 518 poäng. De blev också uppflyttade. Per-Eric Carlborg och Bohlsta Trollets Bagheera, Knivsta BK, kom trea med 483,5 poäng.
Det är roligt att få uppmärksamma sådana framgångar nära oss. En placering och ett poängtal berättar hur provet slutade, men för den som tränar kan ett resultat bära på mycket mer. Det kan finnas en övning som länge har varit svår, en ny miljö att våga starta i eller en förhoppning om att träningen ska hålla också när det gäller. Vilken betydelse dagen hade för varje deltagare känner bara ekipagen själva till.
Just därför vill jag vara försiktig med att fylla resultatlistan med känslor åt dem som står där. Vi kan gratulera till det som faktiskt är redovisat och samtidigt ge plats åt tanken att varje hund och förare har sin egen väg. En uppflyttning kan vara något man har längtat efter. För någon annan kan ett genomfört prov vara ett viktigt steg även när placeringen blev en annan än den man hoppats på.
Spårarbete väcker också en fin fråga om förtroende. Hunden arbetar med sin nos, medan människan behöver lära sig att läsa hunden och ge den utrymme att arbeta. Det är lätt att vilja hjälpa när man själv är osäker. I träningen får vi fundera över när hjälpen gör uppgiften begripligare och när vår egen brådska kommer emellan. Där finns ett samarbete som är värt omsorg långt innan en tävlingsdag kommer in i bilden.
Den som blir inspirerad av en resultatlista behöver därför få börja där den egna hunden befinner sig. Att se duktiga ekipage kan ge lust att prova, och den lusten mår bra av rimliga förväntningar. En kort uppgift som hunden får möjlighet att förstå kan vara en god början. Man behöver också våga fråga någon kunnig om hjälp och berätta vad som faktiskt känns svårt, i stället för att försöka dölja det.
Det gäller även oss som står bredvid och följer träningen. Ett vänligt bemötande gör skillnad när någon är ny eller nervös. Vi kan glädjas åt den som lyckas utan att göra den andres besvikelse mindre värd. Ett ekipage som haft en motig dag behöver kunna komma tillbaka till klubben med känslan av att fortfarande höra till. Hunden följer med samma människa hem, oavsett vilken rad de fick i resultatlistan.
Klubbens rapport innehåller också ett tack till funktionärerna. Det tacket vill jag gärna stanna vid. För att en förare ska kunna starta behöver andra människor ta ansvar för arrangemanget. Deras insats ger fler möjlighet att använda sin träning i ett gemensamt sammanhang. Att tacka, hjälpa till när man kan och visa hänsyn till dem som arbetar hör också till en bra tävlingsdag.
Vi gratulerar de placerade ekipagen från Knivsta, Uppsala och Tyresö. Särskilt roligt är det att flera får fortsätta till nästa klass. Förhoppningen är att framgångarna också ska väcka nyfikenhet hos någon som ännu bara funderar på att börja. Det finns mycket att upptäcka när hundens nos får en uppgift och människan ger sig tid att lära tillsammans med den.