Spårframgångar i Knivsta och Uppsala
Det blev flera fina resultat för Upplands hundekipage när Knivsta Brukshundklubb arrangerade spårtävling den 1 september 2024. Heidi Hammarling och Blackneck’s D’Riva, Knivsta BK, vann lägre klass med 551 poäng. I högre klass blev Bodil Olsson och Aussie Actions Red Xotic Xl -Cola, Uppsala BK, etta med 521,25 poäng. Båda ekipagen blev uppflyttade enligt klubbens resultatrapport, som publicerades dagen efter tävlingen.
I lägre klass kom Marie Dahlerus med Blackneck’s D’Eive, Knivsta BK, tvåa på 481 poäng. Trea blev Catharin Jansson med Ringlets Paisley, Tyresö BK, på 449,75 poäng. Även de blev uppflyttade. I högre klass gick andraplatsen till Anna Ivaska med Sugarwind’s Cookie Rookie, Knivsta BK, på 518 poäng. De blev också uppflyttade. Per-Eric Carlborg och Bohlsta Trollets Bagheera, Knivsta BK, kom trea med 483,5 poäng.
Det är roligt att få uppmärksamma sådana framgångar nära oss. En placering och ett poängtal berättar hur provet slutade, men för den som tränar kan ett resultat bära på mycket mer. Det kan finnas en övning som länge har varit svår, en ny miljö att våga starta i eller en förhoppning om att träningen ska hålla också när det gäller. Vilken betydelse dagen hade för varje deltagare känner bara ekipagen själva till.
Just därför vill jag vara försiktig med att fylla resultatlistan med känslor åt dem som står där. Vi kan gratulera till det som faktiskt är redovisat och samtidigt ge plats åt tanken att varje hund och förare har sin egen väg. En uppflyttning kan vara något man har längtat efter. För någon annan kan ett genomfört prov vara ett viktigt steg även när placeringen blev en annan än den man hoppats på.
Spårarbete väcker också en fin fråga om förtroende. Hunden arbetar med sin nos, medan människan behöver lära sig att läsa hunden och ge den utrymme att arbeta. Det är lätt att vilja hjälpa när man själv är osäker. I träningen får vi fundera över när hjälpen gör uppgiften begripligare och när vår egen brådska kommer emellan. Där finns ett samarbete som är värt omsorg långt innan en tävlingsdag kommer in i bilden.
Den som blir inspirerad av en resultatlista behöver därför få börja där den egna hunden befinner sig. Att se duktiga ekipage kan ge lust att prova, och den lusten mår bra av rimliga förväntningar. En kort uppgift som hunden får möjlighet att förstå kan vara en god början. Man behöver också våga fråga någon kunnig om hjälp och berätta vad som faktiskt känns svårt, i stället för att försöka dölja det.
Det gäller även oss som står bredvid och följer träningen. Ett vänligt bemötande gör skillnad när någon är ny eller nervös. Vi kan glädjas åt den som lyckas utan att göra den andres besvikelse mindre värd. Ett ekipage som haft en motig dag behöver kunna komma tillbaka till klubben med känslan av att fortfarande höra till. Hunden följer med samma människa hem, oavsett vilken rad de fick i resultatlistan.
Klubbens rapport innehåller också ett tack till funktionärerna. Det tacket vill jag gärna stanna vid. För att en förare ska kunna starta behöver andra människor ta ansvar för arrangemanget. Deras insats ger fler möjlighet att använda sin träning i ett gemensamt sammanhang. Att tacka, hjälpa till när man kan och visa hänsyn till dem som arbetar hör också till en bra tävlingsdag.
Vi gratulerar de placerade ekipagen från Knivsta, Uppsala och Tyresö. Särskilt roligt är det att flera får fortsätta till nästa klass. Förhoppningen är att framgångarna också ska väcka nyfikenhet hos någon som ännu bara funderar på att börja. Det finns mycket att upptäcka när hundens nos får en uppgift och människan ger sig tid att lära tillsammans med den.