• En brun hund i sele och koppel står vid tassavtryck i den fuktiga sanden nära små vågor.
    Citat och kloka ord

    Hund i koppel vid tasspår i sanden

    ”Vågen tog mitt tassavtryck. Vi hade ändå varit där tillsammans.”

    Jag lyfter tassen och upptäcker att den har lämnat något kvar. Där jag nyss stod finns en liten fördjupning i den fuktiga sanden. Jag nosar på den. Du stannar bredvid mig och tittar också ner. Sedan tar jag ett steg till och gör ett nytt märke. Det verkar nästan misstänkt enkelt. Du sätter din fot intill mina spår och visar hur den också har lämnat ett avtryck. Ditt är betydligt större. Jag tycker att mina har fått till formen bättre, men låter dig behålla din glädje över det du åstadkommit.

    Vi har gått ner till stranden medan det fortfarande är svalt. Du har valt en plats där jag får följa med, och jag går i koppel bredvid dig. På den torra delen sjunker tassarna ner mer. Närmare vattnet är sanden fastare och mina spår syns tydligt. Jag provar några steg mellan de två ytorna medan du följer med. Det är mycket som händer alldeles under mig. Nosen vill också vara med och undersöka, så det går ganska långsamt framåt för den del av sällskapet som går upprätt.

    Du sätter dig på huk en bit från vattnet och ser tillbaka längs stranden. Där finns våra spår. Dina går ganska rakt. Mina gör små svängar, stannar upp och vänder tillbaka mot en plats som tydligen behövde undersökas en gång till. Jag minns den platsen nu när jag ser den. Där fanns en liten grop och något som doftade intressant i kanten. Du behövde inte göra samma undersökning för att komma vidare. Det syns rätt bra i sanden att vi har varit ute på lite olika ärenden under samma promenad.

    Jag går fram till dig och ställer mig med framtassarna bredvid ditt knä. Du stryker mig över bröstet och skrattar när jag försöker se vad du har i handen. Telefonen. Jag blir genast lite mindre intresserad. Du verkar däremot ha hittat något mycket fint på marken som behöver bli en bild. Jag följer din blick till våra avtryck och ställer mig lite närmare. Då hamnar ena tassen mitt i det som du hade tänkt fotografera. Det var olyckligt. Jag hade just blivit erbjuden en ganska trevlig plats här bredvid dig.

    Du flyttar telefonen, jag flyttar huvudet. Du försöker hitta en annan vinkel, jag undrar om vi ska fortsätta gå. Så småningom skrattar du till och sänker handen. Vi har hållit på en stund med att försöka fånga något som jag tydligen gör omöjligt genom att fortfarande finnas i närheten. Du stoppar undan telefonen och kliar mig varsamt på bröstet igen. Det beslutet tycker jag om. Nu går det lättare att begripa varför vi båda sitter här och ser ganska nöjda ut över lite sand.

    En liten våg rullar längre upp än den förra. Vattnet når de spår som ligger närmast kanten och när det drar sig tillbaka ser sanden annorlunda ut. Ett av mina avtryck har blivit otydligt. Du tittar på platsen där det nyss var. Jag tittar också, fast mest på det lilla skum som försvinner med vattnet. Sedan kommer nästa våg och förändrar marken igen. Jag tar ett steg åt ditt håll och gör ännu ett tassavtryck. Om det var just ett sådant du saknade kan jag tydligen hjälpa till.

    Du blir sittande en stund. Jag lutar mig lätt mot ditt ben och ser ut över vattnet. Det är skönt när du inte genast behöver göra något av det som händer. Vi kan titta på samma plats utan att bevara den precis som den såg ut för en minut sedan. Det blir nya små mönster i sanden. Jag hör vattnet röra sig och någon som går en bit bort. Du håller ordning på kopplet så att jag har min plats nära dig. Här kan vi vara en stund innan vi går vidare.

    När du reser dig får jag sand på din sko genom att sätta ner en tass lite för nära. Du borstar bort det och ser på mig som om vi hade kunnat räkna ut den saken redan när vi gick hemifrån. Jag skakar på mig. Nu hamnar det lite på andra sidan också. Du skrattar och gör plats så att jag kan stå färdigt. Det är möjligt att du kommer att hitta små minnen av den här promenaden på hallgolvet senare. Jag ska försöka hjälpa dig att hålla reda på var de kommer ifrån genom att följa med in.

    Vi går tillbaka en liten bit från vattenkanten. Jag behöver inte leta upp exakt samma dofter igen. Något längre upp får fånga nosens intresse och du stannar en stund när jag undersöker det. Bakom oss ligger spåren kvar på vissa ställen. På andra har vattnet redan gjort marken slät. Du ser dig om en sista gång innan vi lämnar stranden. Jag väntar bredvid din sko och tittar upp när du vänder dig mot mig. Nu är vi färdiga här för den här gången.

    Jag vet inte om du fick någon bild som du kommer att spara. Du kanske visar den lilla rad av tassar som hann bli kvar i telefonen. Du kanske bara minns hur jag satte foten mitt i alltihop och sedan gjorde ett nytt avtryck när det första försvann. För mig var det en bra morgon. Jag fick undersöka sanden, stå nära dig och följa med hem när vi var klara. Vågen fick platsen där jag hade stått. Jag fick en stund med dig som inte behövde bli perfekt för att vara värd att ha varit med om.