-
Hunden på mattan i träningshallen
Jag kunde det i köket. Här luktade det visst annat.
Du öppnar dörren och vi kliver in i ett rum där jag aldrig har varit. Golvet känns annorlunda under tassarna och någon hund hörs längre bort. Jag hinner se en människa med en väska innan nosen dras ner mot mattan. Här har det gått många före mig. Du hänger av dig jackan och tar fram påsen som brukar betyda att vi ska göra något tillsammans. Jag märker den också, men just nu finns det mycket annat som inte brukar finnas i vårt kök.
När du säger mitt namn tittar jag upp en kort stund. Sedan rör sig en hund vid andra änden av rummet och blicken följer med dit. Du visar med handen som hemma. Jag ser början på rörelsen, men innan den är färdig hörs en dörr öppnas bakom oss. Jag vänder mig om. När jag ser på dig igen har handen hunnit ner. Du står kvar och väntar på något som jag tydligen inte gjorde. Det blir svårt att hinna vara med dig när så mycket börjar samtidigt.
Du försöker en gång till. Nu hör jag ditt namn på övningen, det där som har gått så bra mellan köksbordet och kylskåpet. Mina tassar står fortfarande åt fel håll. Jag kan se att du blir förvånad när jag nosar ner i mattan i stället. Där hemma brukar du skratta och säga att jag nästan börjar innan du har hunnit fråga. Här vill jag gärna hinna känna efter var jag har kommit först. Jag känner igen din röst. Resten av rummet behöver jag lite längre tid med.
Till sist stoppar du tillbaka handen i fickan och går några steg åt sidan med mig. Vi står så att jag kan se de andra utan att vara mitt i allt. Du låter kopplet hänga löst medan jag nosar på en fläck nära din sko. När jag blir färdig står du kvar. Jag lyfter huvudet och möter din blick, och den här gången har du inte hunnit börja med något nytt. Rösten kommer mjukt. Sedan får jag något ur påsen och blir kvar nära ditt ben.
Nu visar du bara den lilla början på rörelsen. Jag tar ett steg mot dig, och du ser så nöjd ut att jag genast vill se vad som kommer sedan. Du väntar tills jag tittar igen. Vi går ett par steg tillsammans och stannar. Jag känner igen hur det brukar kännas mellan oss, fast jag fortfarande hör hunden där borta. När något skramlar vänder jag ena örat dit. Du låter mig titta och möter mig när jag kommer tillbaka med blicken. Jag behöver inte hinna förbi allting i rummet för att få fortsätta.
Vi gör mindre än vi brukar göra hemma. Ändå blir jag kvar hos dig längre nu. Jag följer handen, flyttar tassarna och hinner se ditt leende när jag har gjort det du väntade på. Sedan får jag en paus. Jag dricker ur skålen medan du sitter en stund, och när du reser dig kommer jag fram igen. Jag vill gärna prova lite till. Du tar fram leksaken i stället, och då känner jag igen hela förslaget. Nu kan jag hålla i min ände medan du håller i din.
När du hämtar jackan följer jag med till kroken. Dörren öppnas igen och jag ser upp, men den här gången vet jag vart vi ska. Du stannar i hallen och kliar mig vid bröstet innan vi går ut. Jag lutar mig mot handen. Vi blev visst inte färdiga med allt du hade tänkt göra i dag. Men nu har vi stått på den där mattan tillsammans, och jag vet att du kan vänta på mig också där. På vägen hem bär jag leksaken en liten bit. Den får gärna följa med nästa gång.