-
Väck inte den hund som sover.
Jag ligger kvar när du reser dig. Det är ovanligt nog för att du ska se tillbaka. Annars brukar jag vara uppe innan du hunnit bestämma vart du ska, redo att ta reda på om du behöver sällskap. Nu lyfter jag bara ena ögonlocket. Du får gärna gå efter din kopp. Jag tänker försöka ligga riktigt skönt en stund till.
Den nya leksaken har fått följa med till filten. Jag har lagt den nära nosen, så att jag vet var jag har den när det blir dags igen. Det var roligt när du satt på golvet med mig. Jag tyckte särskilt om att du glömde bort vad du höll på med och började skratta. Men jag behöver få bli färdig med den stunden. Leksaken kan vänta här utan att det roliga försvinner.
Runt omkring fortsätter juldagen. Du pratar med någon och en stol flyttas vid bordet. Jag har valt min plats en bit därifrån, där jag fortfarande kan höra er. Det finns ett särskilt välbehag i att få ligga nära nog för att höra till och ändå ha plats omkring kroppen. Jag kan släppa det ni gör en stund. Ni finns kvar utan att jag behöver hålla reda på varje rörelse.
När jag kommer springande ser du så tydligt vad du betyder för mig. Jag gör knappast någon hemlighet av min glädje. Här på filten märks mindre av allt det där. Ändå har jag lagt mig inom hörhåll för din röst. Det kan vara mitt sätt att hålla dig sällskap just nu, med allt mindre behov av att få veta vad du ska göra härnäst.
Du kommer tillbaka och blir stående en stund. Jag ser handen röra sig mot mig innan du hejdar den. Ibland brukar jag lyfta huvudet och hjälpa dig hitta rätt. Nu låter jag kinden ligga kvar. Det är så lite jag orkar meddela just då, men du märker det. När handen dras tillbaka kan jag sjunka ner igen utan att först behöva vakna ordentligt.
Någon vill gärna hälsa. Jag hör den vänliga rösten och känner igen att ni talar om mig. Du säger att vi kan hälsa senare. Det gör mig gott att få höra dig vara vänlig mot den andra personen och samtidigt lämna plats för mig att vila. Jag behöver inte resa mig för att reda ut vad som förväntas. Du har redan lagt märke till hur jag har det.
Om jag råkar snarka får du väl berätta om det när jag vaknat. Jag kommer nog att ha svårt att lämna några upplysningar själv. Just nu har jag fullt upp med att låta huvudet bli tungt. Ena örat ligger lite vikt och den fina filten har fått en ordentlig knöl. Du hade lagt den så slätt. Jag har gjort några små förbättringar efter eget behov.
Det finns mycket vi kan göra sedan. Jag kan komma med leksaken igen eller ställa mig framför dig och se om du vill gå ut. Då får du möta en hund som har fått vila färdigt. Jag tycker om när nästa möte får börja så, med min egen lust att söka upp dig. Det behöver inte skyndas fram medan ögonen fortfarande vill stänga sig.
Du sätter dig med koppen en bit bort. Jag hör hur du fortsätter samtalet, lugnt och alldeles tillräckligt nära. När du ser åt mitt håll behöver jag inte lyfta huvudet den här gången. Jag drar bara in tassen närmare bröstet och låter ögonen slutas. Vi är fortfarande tillsammans. Du kan få ha din stund, och jag kan få somna mitt i vår.