En regndag på våra villkor
Jag följer gärna med i regnet. Spara en torr handduk åt mig.
Det regnar mot dörren. Du öppnar och vi står en stund sida vid sida och ser på saken. Jag sticker ut nosen, får en droppe på den och tar tillbaka huvudet. Du frågar om vi verkligen behöver gå just nu. Det var ju du som tog fram skorna. Men ja, en stund behöver jag komma ut, även om vädret verkar ha egna planer för oss.
Först går jag nära huset. Där slår regnet mindre hårt och det luktar starkt från marken. Du drar upp luvan. Jag nosar längs kanten och hinner glömma dropparna en stund, tills en av dem letar sig in vid örat. Då ruskar jag på huvudet. Du backar för sent. Det är trevligt med sällskap, men vi får tydligen dela lite mer än promenaden i dag.
Vi går till den öppnare platsen vid hörnet. Där vänder vinden och jag stannar. Regnet kommer rakt mot ansiktet. Du pekar bort mot vår vanliga väg, men jag har redan vänt kroppen åt sidan. Vi kan komma ut utan att gå genom precis allt som vädret vill utsätta oss för. Jag behöver din hjälp att se den skillnaden när du får fart i benen.
Du följer min rörelse in mot träden. Här blir det lugnare. Jag hittar en fläck att nosa vid, och du kan få tag om luvan igen. Vi börjar gå i samma takt. Det går att vara nyfiken också en sådan här dag, om jag får lite tid att hitta fram till det som är roligt under allt det blöta.
Du står stilla under träden medan jag undersöker marken. Jag behöver inte dra för att få behålla stunden, och du försöker inte locka mig vidare innan jag är färdig. Då blir det lättare att gå med dig när vi väl vänder hemåt. Jag har fått göra något eget också. Det blöta vädret behöver inte ta ifrån oss allt det jag tycker om med att vara ute tillsammans.
När jag har gjort det jag behöver vänder jag mig mot vägen hem. Du ser det och följer med. Det känns bra att få svar på den rörelsen. Jag vill gärna komma tillbaka till vår dörr medan kroppen fortfarande tycker att det här var en rätt rimlig idé. Vi kan göra annat tillsammans där inne när vi väl har fått ordning på pälsen och dina genomblöta ärmar.
Handduken ligger framme när vi kommer in. Jag försöker genast ta ett hörn i munnen. Du skrattar, håller stilla och låter mig nosa tills jag släpper taget. Sedan får du torka över ryggen. Jag kliver närmare när det blir varmt och torrt under tyget. Du har en fri hand att lägga mot bröstet, och jag kan stå kvar utan att känna mig fångad i allt det som prasslar runt kroppen.
Du får ta en tass i taget. Jag står på mattan medan vattnet från din jacka droppar bredvid. Vi ser nog inte särskilt lyckade ut. Ändå finns det något gott i att komma in tillsammans och märka att du har tänkt på det som jag ska behöva efteråt. Jag slipper gå runt med blöta ben medan du letar i skåpen.
Sedan lägger jag mig på min torra plats. Du byter strumpor och sätter dig med något varmt i händerna. Jag hör regnet genom fönstret men behöver inte ha det mot nosen längre. När du tittar ner sträcker jag ut mig en aning till. Vi kom ut, vi kom hem och handduken var där den skulle. Just den här dagen räckte det långt.