En svart labrador kommer runt en grön buske till en person som böjer sig fram i en sommarträdgård.
Citat och kloka ord

Jag hittade dig

Du är ganska dålig på att gömma dig. Jag blir lika glad när jag hittar dig ändå.

Du försvinner bakom busken när jag står med nosen åt ett annat håll. Jag hör gruset under dina skor och vänder mig om precis när ena benet försvinner bland bladen. Sedan blir det tyst. Jag står kvar och tittar. Du brukar inte stå där när du har något tråkigt för dig. Dessutom syns skon fortfarande. Jag är ganska säker på att du har missat den detaljen när du valde plats.

Så hör jag mitt namn. Rösten är låg och glad, och jag kommer genast. Jag tar vägen runt busken och hittar dig med händerna på knäna och ett ansikte som redan börjat skratta. Du sträcker fram handen, och jag tränger mig nära nog för att du ska behöva flytta ena foten. Här är du ju. Du säger att jag var duktig, men jag är mest upptagen av att få hela mig fram till dig.

Nästa gång får jag vänta på gräset. Du går bakom samma buske. Samma sko sticker fram. När du ropar kommer jag lika fort ändå, för jag längtar redan efter det som händer när jag når dig. Du ser upp så snart jag visar mig. Handen kommer ner och rösten blir alldeles mjuk. Jag hinner vara hos dig ordentligt innan du börjar fundera på nästa sak. Det är en bra anledning att ta ett varv till runt en buske.

Jag känner igen mitt namn från många andra stunder. Ibland betyder det att vi ska lämna en doft jag inte är färdig med. Ibland vill du att jag ska flytta mig så att du kan komma fram med något du bär på. Då går jag också till dig, men vi har ofta bråttom vidare. Här stannar vi mitt emot varandra. Du väntade på mig, och när jag kommer märks det att du blev glad.

Sedan gömmer du dig bakom ett träd längre bort. Där ser jag ingen sko. Jag stannar och lyssnar innan jag följer rösten över gräset. Vid stammen sänker jag nosen och går runt. Först kommer handen fram, sedan resten av dig. Svansen börjar röra sig innan jag når benet. Du sätter dig på huk, och jag får trycka sidan mot dig medan du kliar mig på bröstet. Jag hade gärna stått så en lång stund.

Du är van vid att visa vägen. Jag följer dig genom dörrar och över gator och tittar upp när jag behöver veta vart vi ska. Nu står du stilla och låter mig komma fram på egen hand. När jag går åt rätt håll behöver du inte visa med hela armen. Du finns där när jag kommer runt stammen. Jag blir stolt i kroppen när jag hittar dig, med huvudet högt och benen ivriga att få göra det igen.

Efter några turer blir jag kvar vid trädet för att nosa på något annat. Du kommer fram och sätter dig på filten i stället för att ropa igen. När jag är färdig går jag dit. Jag dricker ur skålen och lägger mig med framtassarna nära ditt knä. Du kliar mig bakom örat. Nu är det skönt att veta precis var du finns utan att behöva leta. Jag sjunker ner på sidan, och din hand följer med en bit.

På vägen in stannar du bakom busken en sista gång. Jag ser blicken mellan bladen och går genast runt. Du skrattar när jag dyker upp. Den här gången nöjer jag mig med att nudda handen med nosen innan jag följer dig till dörren. Vi vet båda var du har varit hela tiden. Ändå har vi hälsat på varandra som om det var något alldeles särskilt att få träffas igen.