Din gamla tröja
Din gamla tröja luktar hemma.
Du lyfter ur filten och jag följer med den genom rummet. Den luktar av många stunder då jag har legat och sovit medan du haft annat för dig. Nu bär du den förbi min vanliga plats och lägger den bland sådant som ska tvättas. Jag går tillbaka till den tomma bädden. Där finns en smula som blev kvar. Jag tar hand om den medan du ordnar med resten.
Den rena filten skakas ut och viks till en jämn kant. Du stryker handen över den och ser nöjd ut. Jag går i med framtassarna, nosar längs ena sidan och kliver ur igen. På stolen bredvid ligger din tunna tröja. Den hade du på dig när vi satt ute en stund tidigare. Jag sträcker mig mot ärmen, och du följer min blick. Sedan lyfter du tröjan och håller den lågt nog för att jag ska kunna nosa.
Här finns du. Inte den del av dig som pratar och öppnar skåp, utan den som blir kvar nära min nos när du går vidare genom rummet. Jag trycker mig lite närmare tyget. Du låter mig stå där en stund innan du lägger tröjan i bädden. Jag följer genast efter. Den hamnade nästan rätt, men ärmen behöver flyttas och den fina kanten på filten ligger i vägen för min rygg.
Du skrattar när jag börjar ordna om. Det är svårt att förstå varför du var så noga med vikningen om det var jag som skulle ligga här. Jag trampar runt, drar ärmen mot mig och sjunker till slut ner med kinden mot tröjan. Du blir kvar framför bädden tills jag slutat röra mig. Då ser du också tassen som behöver lite mer plats och flyttar foten utan att jag behöver resa mig igen.
När du går ut i köket följer jag dig med öronen. En låda öppnas och något ställs på bänken. Jag lyfter huvudet, men det blir ingen mat den här gången. Du kommer tillbaka genom dörren, tittar ner på mig och fortsätter till nästa rum. Jag lägger nosen mot tyget igen. Jag vet att du är nära. Jag behöver inte gå efter för att kontrollera varje sak som låter.
Jag tycker om att följa med dig. Ibland är det något spännande som väntar, ibland hamnar vi bara i tvättstugan och går tillbaka igen. Du blir road av att jag stod så beredd för en så liten utflykt. Men det är ju du som reser dig, och då vill jag gärna veta vad vi ska hitta på. Här i bädden kan jag höra dig röra dig och ändå låta kroppen bli tung. Jag måste inte vara på väg hela tiden.
Efter en stund sjunker du ner i stolen bredvid. Handen kommer över kanten och jag möter den med nosen. Du stryker mig över kinden, långsamt nog för att jag ska hinna luta mig mot fingrarna. Det är skönt att du satte dig. Jag hade kunnat ligga här själv, men när du är så nära behöver jag bara öppna ögonen för att se dig. Jag låter huvudet falla tillbaka medan handen blir kvar mot min sida.
När jag vaknar har ljuset flyttat sig över golvet. Tröjan är varm under kinden och jag sträcker på benen innan jag går fram till dig. Du frågar om jag sovit gott. Jag lutar mig mot ditt knä och får lite mer av handen. Bakom mig ligger den rena filten hoptrampad och ärmen åt ett helt annat håll än du lade den. Det ser kanske stökigt ut från din stol. Jag vet precis var jag ska lägga mig nästa gång.