En rottweiler i sele väntar vid en trädgårdsgrind med sin människa och ser tillbaka mot en annan person på gången.
Citat och kloka ord

Vi väntar vid grinden

Det är lättare att gå vidare när alla jag vill ha med mig har kommit fram.

Jag är först framme vid grinden. Här brukar vi gå ut, så jag ställer mig med nosen mot springan och väntar på handen som ska öppna. Du kommer strax bakom med kopplet. Men stegen längre bort på gången har stannat. Jag vänder på huvudet. Den andra människan som brukar följa med oss står kvar vid dörren och letar efter något. Du har redan lagt handen på grinden när jag går tillbaka ett par steg.

Du tittar åt samma håll och säger något om att hon kommer snart. Jag sätter mig ändå med ansiktet mot huset. Jag hör en låda där inne och sedan rösten som svarar dig. Det brukar bli en bra promenad när vi går alla tre. Hon stannar gärna när jag hittar något som behöver undersökas. Du har oftare blicken längre fram. Jag har lärt mig att det kan löna sig att hålla reda på er båda.

När hon kommer ut igen reser jag mig genast. Det blev visst en extra tur in efter nycklarna. Du skrattar åt något hon säger, och jag går henne till mötes på gången. Handen kommer ner över min panna. Nu luktar den lite av skåpet där hon letade. Jag följer med tillbaka till dig vid grinden och ställer mig beredd igen. Den här gången är alla på rätt sida om det som ska öppnas.

Vi går genom kvarteret och jag får ta den vanliga svängen vid hörnet. Ibland hamnar hon lite bakom oss. Då tittar jag tillbaka. Du märker det och låter stegen bli långsammare tills hon är nära igen. Jag behöver inte välja mellan att följa kopplet och att ha kvar henne där jag kan se. Vi fortsätter tillsammans, och jag kan sänka nosen mot gräskanten utan att hålla uppsikt åt två håll hela tiden.

Jag tycker om när ni pratar med varandra. Rösterna följer med ovanför mig medan vi går. Ibland hör jag mitt namn och tittar upp, fast det verkar som att ni bara berättar något om mig. Ni skrattar båda två. Jag vet inte riktigt vad som blev så roligt, men jag går ett par steg med svansen högre ändå. Det är trevligt att vara mitt ibland er när ni låter på det där sättet.

Vid bänken stannar vi. Hon sätter sig och du ordnar med vattnet. Jag dricker och går sedan fram till hennes knä. Där finns ofta en hand att luta huvudet mot, även när hon fortsätter prata med dig. Du sätter dig på andra sidan. Nu kan jag stå nära er båda utan att flytta på mig. Jag blir kvar tills handen har strukit mig färdigt och lägger mig sedan på den svala marken framför bänken.

På vägen hem är det min tur att bli efter. Någon har lämnat en doft vid samma hörn sedan sist och jag vill stanna en stund. Ni blir stående medan jag nosar. När jag är färdig lyfter jag huvudet och möter två blickar som väntar på mig. Nu förstår jag åtminstone hur det känns från mitt håll: det är skönt att hinna fram utan att behöva rusa efter någon som redan är på väg bort.

Hemma öppnar du grinden och jag går in först. Sedan stannar jag på gången tills ni båda är genom. Hon stänger bakom sig, du tar av kopplet och vi fortsätter mot dörren. Jag hör stegen jag ville ha med mig redan när vi gick ut. Det blev ingen lång promenad i dag. Men jag behövde aldrig hålla reda på någon som försvann för långt ifrån oss.