En svartvit hund går nära en persons vänstra ben på en gräsplan.
Citat och kloka ord

Hunden går fot på träningsplanen

Jag tycker om när du blir glad över det vi lär oss tillsammans.

Din vänstra sko stannar precis framför min tass. Jag flyttar mig lite, sätter mig och tittar upp. Här känner jag igen hur vi brukar börja. Du rättar till jackan och stoppar handen i fickan. Jag hinner kontrollera den rörelsen ganska noga innan du säger något. Det finns också hundar längre bort på planen, men just nu är det här vid ditt ben som det verkar vara mest intressant att stå.

Vi tar några steg tillsammans. Jag försöker hålla reda på din sida samtidigt som huvudet gärna vill följa handen. När du stannar sätter jag mig en aning snett. Du ser ner, flyttar oss och börjar om med en kortare bit. Jag följer med igen. Den här gången hittar jag platsen innan du har hunnit stå helt stilla, och rösten som möter mig får svansen att slå mot ditt byxben.

Jag har inte gått hit för att räkna hur raka våra steg blir. Jag märker däremot när något mellan oss börjar stämma. Din rörelse blir lättare att följa, ordet kommer på ett ställe jag känner igen och jag hinner göra det som ger det där glada svaret. Då vill jag gärna prova en bit till. Det är roligt när vi förstår samma lilla sak nästan samtidigt.

I nästa vändning blir jag för ivrig. Jag kommer framför dig och måste flytta bakdelen för att vi inte ska stå i vägen för varandra. Du skrattar till och stannar. Jag tittar upp med munnen lite öppen, ganska nöjd med att åtminstone ha kommit fram ordentligt. Sedan gör du plats och visar början igen. Jag slipper försöka lösa hela svängen medan våra ben redan är upptagna med att reda ut den.

Det finns stunder när jag tappar bort vad vi höll på med. En annan hund rör sig, en påse prasslar eller vinden tar med sig en lukt som jag inte hade tänkt missa. Då kan jag behöva en enklare början för att hitta tillbaka till dig. Jag märker skillnaden mellan att få hjälp med nästa steg och att möta en röst som redan låter besviken innan jag har förstått vad som blev fel.

Du låter oss gå åt sidan en stund. Jag nosar vid gräskanten och dricker lite vatten innan vi står nära igen. Din hand ligger mot min sida när någon går förbi på avstånd. Det är skönt att få vara här med dig också när vi inte gör en övning. Jag behöver inte fortsätta erbjuda sitt, steg och nya försök för att få ha en plats vid dina fötter.

När vi börjar igen blir det bara en kort sträcka. Jag följer skon genom vändningen och hittar in vid benet. Du säger det där ordet jag har väntat på, och sedan får jag komma nära handen. Den här gången blir glädjen stor hos oss båda. Jag trampar runt med kroppen lite för ivrig för att stå prydligt. Du verkar kunna tycka om det också när själva övningen redan är färdig.

Jag känner när dina axlar sjunker och vi går mot kanten av planen. Kanske hade du tänkt hinna mer. För mig har den här stunden redan innehållit ganska mycket: ett par saker jag förstod, några som vi fick reda ut och en sväng som blev roligare andra gången. Det är den glada rösten jag gärna vill följa hit igen, tillsammans med allt spännande du brukar hitta i jackfickan.

På vägen därifrån går jag inte lika noga vid din sida. Det finns en grästuva som förtjänar ordentlig uppmärksamhet, och jag stannar medan du låter kopplet följa med. Sedan lyfter jag huvudet mot dig. Du svarar genast. Vi har lämnat övningen på planen, men det vi höll på med tillsammans får följa med hem. Jag tycker om att känna igen din glädje när jag försöker förstå dig.