En hund står i grunt vatten i en blå plaskpool på en gräsmatta.
Citat och kloka ord

Hunden i den grunda blå plaskpoolen

Du ställde fram en liten pool. Jag tänkte att vi kunde stanna ute en stund till.

Det står något blått mitt på gräset. Jag går ett varv runt det innan jag tittar på dig. Du verkar mycket nöjd med att ha burit fram en sak som ännu inte luktar särskilt intressant. Jag sätter nosen mot kanten och hör hur det knackar till. Sedan går jag runt till andra sidan för att kontrollera om innehållet möjligen ser annorlunda ut därifrån. Det gör det inte.

När du häller i lite vatten ändrar jag uppfattning. Nu rör det sig något över den blå bottnen och ljudet gör mig nyfiken. Jag sträcker fram nosen, drar tillbaka den och försöker från ett annat håll. Du ställer undan kannan och sätter dig bredvid på gräset. Jag kan gå fram utan att också behöva hålla reda på en vattenstråle som kommer från ovan. Den stilla ytan är fullt tillräcklig att börja med.

Först blir det en tass i vattnet. Jag lyfter den igen och ser efter vad som hände på bottnen. Sedan kliver jag över den låga kanten och blir stående med alla fyra tassarna i poolen. Vattnet når bara en bit upp på benen. Du säger något glatt och jag tittar mot dig. Då skvalpar det till bakom mig när jag vänder kroppen. Jag måste genast se efter det också.

Du lägger min boll i vattnet och rullar den försiktigt mot mig. Jag försöker ta den, men nosen skjuter iväg den innan munnen hinner med. Bollen flyter till andra sidan och jag följer efter med korta, ivriga steg. Det blir plask runt benen och du börjar skratta. Nu förstår jag bättre varför du bar fram den blå saken. Den innehåller tydligen en boll som är ovanligt besvärlig att få ordning på.

Till sist får jag ett grepp och kliver ut med den i munnen. Jag går raka vägen till dig och ställer mig nära. Det verkar vara viktigt att visa att jag faktiskt lyckades. Du hinner se bollen ordentligt innan jag skakar mig. Sedan blir det tyst en kort stund medan du tittar ner på din ärm. Jag viftar på svansen. Vi har visst båda fått vara med i vattenleken nu.

Efter några små försök lägger du bollen i gräset i stället. Jag tar den och går till skuggan vid stolen. Där står min vattenskål och jag släpper leksaken för att dricka. Du kommer efter utan att försöka få mig tillbaka till poolen genast. Jag har haft roligt, men det går bra att låta det roliga ligga kvar en stund också. Bollen stannar där jag har lagt den och du sätter dig nära.

Från min plats kan jag se den blå kanten ute på gräset. Det rör sig fortfarande lite i vattnet efter oss. Jag går fram en gång till, nosar vid kanten och väljer sedan att komma tillbaka med bollen. Den här gången lägger jag den vid din fot. Nu vill jag hellre ha några vanliga kast längs marken. Du verkar förstå skillnaden och flyttar handen mot gräset i stället för mot poolen.

När du senare häller ur vattnet står jag bredvid och tittar. Den blå saken blir vanlig igen, nästan lika tom och tyst som när du bar fram den. Men när du lyfter den för att ställa undan följer jag med ett par steg. Jag har ändrat mig om hur intressant den är. Nästa gång den kommer fram tänker jag nog se efter direkt, särskilt om du också har tagit med bollen och satt dig där jag kan komma nära.