En gyllenbrun hund kommer springande mot en vuxen på gräs i en inhägnad rastgård.
Citat och kloka ord

Inkallning i rastgården

Du blev glad när jag kom tillbaka. Jag hade hört dig, även om benen inte vände riktigt lika fort.

Vi har rastgården för oss när du stänger grinden bakom oss. Jag står nära tills du böjt dig ner och gjort mig fri. Sedan väntar jag en liten stund för att se om du tänker följa med, innan jag springer ut över gräset. Du blir kvar nära ingången och jag gör ett varv längs staketet. Här finns gott om sådant att undersöka utan att jag behöver gå särskilt långt. Jag börjar vid en tuva som ser ganska vanlig ut men som tydligen haft besök sedan vi var här sist.

Du har gått längre in när jag tittar upp igen. Jag ser dig en bit bort och fortsätter åt ett annat håll, där det ligger något bland grässtråna. Det är en bit av ett löv. Jag nosar på det och låter det vara. Bakom mig rör du dig över planen, men du kommer inte raka vägen fram för att titta på samma sak. Det är ganska trevligt att få gå här tillsammans och ändå hinna undersöka sådant på egen hand. Jag håller reda på var du finns, fast nosen har annat att göra.

Sedan hör jag mitt namn. Örat vänder sig först och huvudet strax efter. Du står med ansiktet mot mig och väntar. Jag ser handen och känner igen det du säger. Men jag har nosen alldeles nära den där tuvan igen, så det blir ett ögonblick innan resten av kroppen kommer med. När jag väl vänder mig har du inte gått någonstans. Du ser på mig och börjar röra dig lite bakåt. Då sätter jag fart, och den sista biten går betydligt fortare än den första.

Jag kommer ända fram. Du möter mig med händerna lågt så att jag inte behöver försöka nå något uppe vid bröstet på dig. Där finns både dig och det du håller i. Jag tar emot och stannar nära medan du pratar med mig. Rösten låter varm. Du verkar inte behöva ta itu med det där lilla ögonblicket som gick innan jag vände mig. Vi har hamnat här tillsammans nu, och det får visst vara det viktigaste just när min nos kommer fram till din hand.

Du lägger handen en kort stund vid halsen och släpper sedan igen. Jag står kvar för att se om du tänker något mer. Det gör du, men inte på det sätt jag först trodde. Du visar att jag får gå vidare och vänder dig en aning åt sidan. Jag tittar ut över gräset, tillbaka på dig och sedan mot staketet. Nu kan jag fortsätta med det jag höll på med. Det var alltså inte slut på hela stunden här inne bara för att du ville ha mig nära en liten stund.

Nästa gång du ropar är jag på väg mot ett annat hörn. Jag stannar med ena framtassen en bit framför den andra och vänder huvudet. Där är du igen. Den här gången är det lättare att få med benen i samma riktning, och jag springer fram utan att först avsluta något vid marken. Du ser glad ut när jag närmar mig. Jag tycker om att kunna se det medan jag fortfarande har en bit kvar. Då vet jag vart jag är på väg, även innan jag är nära nog att känna din hand.

Vi gör inget stort nummer av att det gick annorlunda den här gången. Jag får vara hos dig, ta emot det du ger och stå kvar tills vi kommit på nästa sak. Du böjer dig ner och tar fram leksaken som du haft med dig. Jag får tag i ena delen och du håller i den andra. Vi leker en kort stund på gräset. När jag släpper tar du inte genast undan den för att leta efter något ännu bättre. Vi har redan hittat något vi båda är med i.

Sedan går vi längs staketet tillsammans. Jag får undersöka några ställen som jag sprang förbi när vi kom in. Du behöver inte ropa på mig för att få mig att följa med hela tiden. Ibland kommer jag upp bredvid dig av mig själv och ser efter hur det står till med handen som nyss hade leksaken. Du låter mig gå nära en bit och sedan får vi lite mer avstånd igen. Jag tycker om att vägen till dig finns kvar även när du inte håller på att kalla mig tillbaka.

En dörr hörs längre bort och vi vänder oss båda åt ljudet. Jag står kvar medan du tittar mot ingången. Ingen kommer in just då. Du går vidare och jag följer efter, fortfarande med huvudet lite vänt åt det håll där det lät. När du säger mitt namn igen är jag redan nära. Jag tittar upp och möter handen utan att behöva springa. Det verkar också räknas. Du ser lika nöjd ut över att jag stannar här som när jag nyss kom i full fart från andra sidan.

Till slut går vi mot grinden. Nu håller du fram det som ska på innan vi lämnar rastgården, och jag stannar intill ditt ben. Du gör det du behöver medan jag ser ut genom staketet. Där ute fortsätter vägen, men först väntar vi tills du har ordnat klart. Jag får en hand mot sidan och vi går ut tillsammans. Den här gången stänger du grinden med mig på samma sida som dig. Jag tittar tillbaka en gång, mest för att platsen fortfarande luktar intressant även när vi är på väg därifrån.

Det blev flera vägar tillbaka till dig under den där stunden. En började med att jag behövde få med nosen från en tuva. En annan gick fort nästan hela vägen, och någon gång stod jag redan där när du ville ha min uppmärksamhet. Du tog emot mig när jag kom. Jag behövde inte fundera på om jag var på väg mot ett glatt ansikte eller något annat. Nästa gång du ropar finns det förstås fortfarande mycket ute i gräset som jag kan vilja undersöka. Men du är också där, och i dag var det väldigt trevligt att komma fram till dig.