Hunden följer dina långsammare steg
Du tog med käppen på promenaden. Jag hittade gott om saker att nosa på medan jag väntade.
Du gör dig färdig långsammare i hallen. Jag står nära dörren och tittar på medan du ordnar den ena skon och sedan den andra. Det som brukar ligga kvar vid väggen får följa med i handen i dag. Jag ser efter när käppen flyttas till din sida och du börjar gå mot mig. Vi stannar nära varandra innan dörren öppnas. Jag får vänta lite till medan du hittar en bra plats att sätta ner fötterna. Sedan går vi ut, en liten bit i taget.
Först tar jag några steg som jag brukar. Du är inte alldeles bredvid när jag ser upp, så jag stannar och vänder huvudet. Där är du, bara lite längre bakom än jag väntade mig. Jag står kvar medan du kommer närmare. Käppen möter marken och sedan hörs skon. Det är ett annat mönster att följa än jag är van vid, men det finns gott om tid att lyssna efter det när vi inte skyndar vidare. När vi kommit intill varandra börjar vi gå igen.
Jag vet inte varför du rör dig annorlunda. Du har inte gjort någon lång förklaring som jag skulle kunna följa, och jag behöver inte ha en sådan för att märka var dina fötter hamnar. Ibland stannar du med blicken neråt innan du tar nästa steg. Då stannar jag också. Det finns ofta något nära kanten som jag kan undersöka medan du blir färdig. Jag kan lukta en stund, lyfta huvudet och se efter om vi är på väg, utan att det behöver kännas som om vi har slutat med promenaden.
Vi väljer den breda vägen i dag. Du vänder åt det hållet där marken ser jämnare ut, och jag följer med. Det finns andra ställen jag hade kunnat tycka var intressanta, men här finns också sådant att göra med nosen. Vid ett av träden stannar jag och du får stå stilla en stund av en anledning som jag har valt. Du ser ner på mig och ler lite. Där blev det som vanligt igen, att du väntar medan jag försöker få ordning på något alldeles intill min ena framtass.
När jag är färdig går jag tillbaka till din sida. Du börjar röra dig och jag följer med några steg innan vi stannar vid kanten. Käppen får plats mellan dig och marken utan att jag står tätt framför den. Vi har hittat lite mer utrymme för oss nu. Du behöver inte försöka gå över mig för att komma fram, och jag behöver inte hålla huvudet vänt bakåt hela tiden för att se var du finns. Det går att vara nära även när vi lämnar lite plats mellan benen.
Någon kommer åt andra hållet. Du stannar där vägen är bred och jag står kvar hos dig medan människan går förbi. Sedan väntar vi lite till innan du fortsätter. Jag nosar mot din hand när den kommer nära. Fingrarna stannar en kort stund vid kinden och du säger något vänligt. Jag vet inte om du är glad över att vi kommit ut eller över att jag står här. Det kan förstås vara båda sakerna. Jag tycker i alla fall om att handen fortfarande hittar samma plats på mig när vi stannar.
Vi går inte hela vägen som vi ibland brukar göra. Du vänder tidigare och jag tittar åt det andra hållet en stund innan jag följer med. Det finns inget där som jag måste hinna fram till just i dag. Vi har redan gått förbi gräset, stått vid trädet och sett efter vad som hände på gångvägen. Nu går vi åt ett håll där jag känner igen vägen hem. Jag får fortsätta undersöka kanten, fast från andra sidan, och det visar sig finnas mer att hitta där än jag först märkte.
Du sätter dig en stund på bänken som vi kommer till. Jag står nära medan käppen får en plats där den kan vila. Sedan undersöker jag marken intill dina skor och kommer tillbaka framför dig. Nu är ansiktet lättare att nå med blicken. Du ser på mig och låter handen komma fram. Jag lutar huvudet åt rätt håll när du börjar klia. Det finns ingenting med den stunden som behöver gå fortare än det gör. Vi har redan stannat båda två och verkar ganska nöjda med det.
När du ska resa dig flyttar jag mig åt sidan. Du får ordna fötterna och ta tag i det du behöver utan att jag står mitt emellan. Sedan väntar jag nära tills vi börjar gå. Det tog lite längre tid att komma vidare från bänken också, men jag hade nosen i arbete en del av stunden och hann knappt bli otålig. Du ser efter var jag är innan du tar nästa steg. Jag tycker om att vi fortfarande gör den delen tillsammans, även när stegen ser annorlunda ut än de gjorde förut.
Vid vår dörr får vi tänka efter lite igen. Du behöver öppna, komma över och ordna med käppen medan jag står där det finns plats. Jag väntar tills vi kommit in och dörren är stängd. Sedan kan du göra mig fri och börja med skorna. Jag går inte iväg direkt. Det tar en liten stund innan du ser upp, och då står jag fortfarande nära. Handen kommer ner till mig en gång till innan jag väljer min plats och låter kroppen sjunka ner efter promenaden.
Jag vet inte hur vi går nästa gång. Kanske blir det samma långsamma steg, kanske ändrar det sig igen. Jag kan fortsätta se efter var du finns. Du har väntat på mig många gånger när jag behövt lukta färdigt, ta en annan väg runt något eller bara stanna en stund vid kanten. I dag var det dina steg som fick ta mer tid. Vi kom ändå ut och hem tillsammans, och på vägen fick jag stå nära dig vid bänken. När du senare går förbi min plats lyfter jag huvudet och nosar mot handen, precis som jag brukar.