Hunden i vinterjacka bland snöflingorna
Du hade bråttom undan snön. Jag hade just hittat något roligt i den.
Det hade hänt saker i trädgården medan vi sov. Gången var smalare, buskarna tyngre och min vanliga plats vid staketet såg nästan alldeles slät ut. Du öppnade dörren, kände på luften och drog jackan tätare omkring dig. Jag stod redan färdig i mitt täcke. Bakom din arm kunde jag se att det fortfarande kom nya flingor.
Jag gick ut och stannade efter några steg. Här behövde man börja om med undersökningen. Det som hade doftat så tydligt i går låg nu under något vitt, och mina egna tassar gjorde hål i ytan. Jag satte ner nosen, drog in luft och flyttade mig en liten bit. Du stod vid dörren och verkade tro att vi snart skulle vara färdiga.
Sedan kom flingan. Den landade precis där jag kunde känna den, mitt på nosen. Jag lyfte huvudet. Något kallt fanns där ett ögonblick och var sedan borta. När jag försökte undersöka saken kom ännu en. Det gick alltså inte att bli riktigt färdig. Så snart jag tittade upp hade himlen hunnit lägga till något nytt.
Du ropade vänligt från dörren. Jag såg på dig och viftade på svansen, men kroppen ville gärna stanna kvar. Där fanns plats att ta några extra steg, nosa under busken och se vad som hände när jag satte tassen i den mjuka kanten. Jag hade lämnat hallen för mindre än en minut sedan och var redan upptagen med en hel morgon.
Du kom till slut ut på gången. Snön fastnade på dina skor. Jag gick fram, tittade upp och skakade lite på huvudet när en flinga hamnade vid örat. Du skrattade åt mig. Jag tog ett par snabba steg åt sidan och såg tillbaka, som för att kontrollera om du tänkte vara med nu när du ändå hade lämnat dörren.
Du stod kvar en stund. Det räckte för att jag skulle börja röra mig friare. Jag gick runt busken och kom tillbaka med mer snö på benen än när jag försvann. Du kunde se mig hela tiden. Det fanns något roligt i att trädgården hade blivit annorlunda fast jag fortfarande visste var jag var och hade dig alldeles nära.
En gammal tassgrop fångade mitt intresse. Jag satte nosen där och grävde försiktigt med framtassen. Under den nya ytan fanns något av det välbekanta kvar. Jag kunde stanna vid samma ställe länge, flytta mig några centimeter och börja om. Du tyckte kanske att jag redan hade undersökt den fläcken. Jag hade bara inte fått fram allt jag ville veta ännu.
När jag tittade upp hade du fått snö på mössan. Det såg ganska festligt ut. Du höjde handen mot huvudet och jag följde den med blicken. Sedan gick du några steg längs gången. Jag följde efter och satte tassarna i närheten av dina spår. Vi gjorde märken tillsammans i den vita ytan, några stora och flera ganska ivriga.
Det blev inget märkvärdigt företag av morgonen. Vi gick inte långt och du tog inte fram något särskilt åt mig. Ändå hade jag roligt. Det fanns en plats jag kände, något som hade förändrat den och en människa som till slut stod kvar. Jag hann använda både nosen och benen innan vi behövde tänka på vad som skulle hända sedan.
Jag kan också vilja gå in nästan genast andra dagar. Då känns vinden annorlunda eller marken mindre trevlig under tassarna. Min dörrglädje betyder inte att jag alltid har samma önskemål när jag väl kommer ut. Den här morgonen ville jag stanna. Det syntes nog på hur jag hela tiden vände kroppen tillbaka mot trädgården när du närmade dig huset.
Du märkte det och gav mig lite mer tid. Jag tog med dig bort till busken igen. Där kunde du se de små groparna jag hade gjort, även om jag inte kunde förklara vad jag hittat i dem. Du såg ner på mig med ett mjukare ansikte än när du först öppnade dörren. Jag kom fram och tryckte sidan lätt mot ditt ben.
Efter en stund stod vi mest och tittade. Flingorna föll mellan oss och staketet. Jag följde några med ögonen tills en rörelse bakom busken fick öronen att vända sig. Du hade händerna i fickorna. När jag såg på dig sade du mitt namn med den där varma rösten som får svansen att röra sig fast du bara säger ett enda ord.
Jag började sedan gå mot huset av mig själv. Det som hade behövt undersökas kunde lämnas en stund. Du följde efter och öppnade dörren. Den varma luften kom emot oss, och jag stannade på mattan medan du torkade av det som följt med in. Du fick snö på handen. Jag nosade på den innan den hann försvinna mellan fingrarna.
Täcket kom av och du hängde undan det. Jag stod kvar nära ditt ben tills du var färdig. Utanför fortsatte det att snöa. Du såg genom glaset och sade något om hur mycket som hade kommit. Jag tittade också ut, men mest för att där nyss hade funnits så mycket att göra. Nu började det kännas skönt att vara inne igen.
Vi gick till köket. Jag drack lite vatten och lade mig på min vanliga plats medan du ordnade med ditt. Jag sträckte ut benen och lade huvudet närmare mattans kant. Du kom förbi och böjde dig ner en kort stund. Jag svarade med svansen mot golvet, utan att behöva resa mig och hitta på något nytt åt oss just då.
Du tittade ut en gång till innan du satte dig. Jag blundade. Just nu kunde nästa flinga få landa utan mig.