Hunden på filten på färjans golv
Golvet rörde sig. Dina skor stod kvar bredvid mig.
Vi hade gått in någonstans där det luktade av många människor och våta skor. Du hittade en plats där vi kunde sitta tillsammans och lade min filt på golvet nära ditt ben. Jag stod kvar en stund och såg mig om. Det fanns stolar, väskor och en ruta med vatten på andra sidan. Dina händer ordnade med vårt som om vi snart skulle få det ganska bra där.
Jag nosade på filten. Den luktade bekant mitt i allt det nya. Du satte dig ner och jag ställde mig vid din sko, så nära att jag kunde känna benet när du flyttade det. Kopplet hängde löst i din hand. Vi skulle tydligen stanna här en stund. Jag hann undersöka platsen närmast oss innan det började hända saker med rummet.
Först kom ett ljud som kändes större än dem jag redan hade hört. Sedan förändrades det under tassarna. Jag tog ett litet steg och såg på dig. Du satt kvar, men handen kom genast ner mot mig. Jag nosade på fingrarna och stod nära ditt ben. Det var skönt att kunna hitta dig med en så liten rörelse när resten av platsen började kännas annorlunda.
Utanför rutan flyttade sig det som nyss hade legat stilla. Jag såg vatten och en kant som gled bort. Det gick inte riktigt ihop med att våra fötter fortfarande var kvar på samma golv. Jag lyfte huvudet mot dig och väntade. Du sade mitt namn lugnt och lät handen vila vid min sida medan jag tog in det som hände omkring oss.
Jag behövde inte förstå hela färjan för att hitta en plats att stå på. Filten fanns där nere, din sko stod bredvid den och det gick fortfarande att nosa på din hand. Jag kunde börja med de sakerna. När ett nytt ljud kom vände jag öronen mot det och sedan tillbaka mot dig. Du var fortfarande på samma plats när jag tittade.
Efter en stund satte jag mig. Därifrån kunde jag se rutan och en bit av gången mellan stolarna. Människor passerade ibland, men du hade valt en plats där jag kunde vara nära dig utan att ligga mitt i deras steg. Jag följde någon med blicken och såg sedan tillbaka på filten. Den låg kvar där du hade lagt den, med väskan på andra sidan.
Det fanns flera sorters väntan den här gången. Ibland väntade jag på att ett ljud skulle sluta. Ibland väntade jag på att du skulle röra handen igen. Mest försökte jag bli hemmastadd i en liten bit av ett rum som hela tiden hade något nytt att säga. Jag var van vid att ett golv låg stilla när vi satte oss ner på det.
Du såg när jag flyttade tassarna och hjälpte mig att få lite mer plats på filten. Jag kunde ställa mig på nytt och sedan sätta mig när det passade. Du höll handen nära, men jag fick själv välja om jag ville komma intill den. Efter en stund blev det lättare att stå kvar när den lilla rörelsen under oss återkom.
Till slut lade jag mig med huvudet riktat mot dina fötter. Jag hade rutan på ena sidan och dig nära den andra. Det var en ganska bra ordning på det vi hade tillgång till. Jag behövde inte se hela rummet på en gång. Dina skor stod kvar när jag sänkte hakan mot filten och lät blicken stanna vid dem.
Du strök mig långsamt över sidan. Jag följde handen en liten bit med huvudet och lade mig sedan till rätta igen. Ljuden fortsatte, men de tog inte lika mycket av min uppmärksamhet som i början. Jag hade hunnit vara där en stund nu. En del saker återkom utan att vi behövde göra något, och du verkade ha gott om tid att sitta kvar.
Det var fint att du inte försökte göra ett helt företag av min väntan. Jag fick titta, resa mig och hitta ner på filten igen. När jag sökte din blick fanns den där. När jag ville ligga med huvudet nära din sko behövde du inte locka mig att intressera mig för något annat. Det som hjälpte mig just då låg ganska nära golvet.
Du såg ut genom rutan ibland. Jag följde din blick men valde sedan att titta tillbaka in i rummet. Vi kunde få olika saker ur samma resa. Du hade kanske något att se fram emot där borta på andra sidan vattnet. Jag hade fullt upp med att upptäcka hur vi skulle vara tillsammans på den här platsen, en liten bit i taget.
När ljudet förändrades igen lyfte jag huvudet. Du tittade på mig och började efter en stund samla ihop våra saker. Det kände jag igen. Väskan fick sin plats vid din hand och jag reste mig när du tog filten. Sedan hjälpte du mig på med vinterjackan inför luften utanför. Nu skulle vi tydligen vidare från rummet som hade rört sig.
Vi väntade tills det fanns plats att gå. Jag stod nära ditt ben medan andra människor tog sig förbi med sina väskor. Du följde mina rörelser med handen om kopplet och lät mig få tid att sätta tassarna ordentligt när vi gick ut. Det fanns nya ljud där också, men nu gick dina skor framåt och jag kunde följa dem.
På marken utanför stannade vi åt sidan en stund. Jag drog in den kalla luften genom nosen och började undersöka det närmaste omkring oss. Här fanns dofter som inte hörde till filten eller stolen vi nyss lämnat. Du stod bredvid med väskan i handen. Jag tittade upp på dig och gick sedan framåt, beredd att se vad som väntade längs nästa bit av vägen.