Hunden nosar på händerna på vardagsrumsmattan
Du gömde godiset i handen. Jag undersökte båda för säkerhets skull.
Det doftade redan innan du satte dig på mattan. Jag hade följt handen med blicken från det att du tog fram de små bitarna, och nu stod jag alldeles nära för att se vad du tänkte göra med dem. Du log åt mig och lade den ena handen bakom ryggen. Den andra höll du framför dig, tom och mycket oskyldig.
Jag nosade ändå på den. Det kunde finnas anledning att undersöka en hand även när jag inte såg något i den. Du hade ju nyss hållit i det som doftade gott. Sedan kom handen fram från ryggen, stängd den också. Du hade två knutna händer framför knäna och verkade tycka att jag skulle ha en uppfattning om skillnaden mellan dem.
Jag började med den närmaste. Nosen gick runt fingrarna och tillbaka mot handleden. Du satt stilla och väntade. Sedan flyttade jag mig till den andra handen. Där fanns mer att ta reda på. Jag blev kvar en stund, nosade igen och såg upp på dig. Du öppnade handen och där låg den lilla biten som jag hade hoppats på.
Det var ett ganska trevligt sätt att börja. Jag fick undersöka något och du såg efter vad jag hittade. När du tog fram en ny bit stod jag kvar, beredd att fortsätta. Svansen rörde sig och nosen hade fullt upp med att följa dina händer. Jag behövde inte springa långt för att bli upptagen med det vi hade framför oss.
Du bytte hand nästa gång. Det såg jag, eller trodde att jag såg. Jag gick först mot den hand där biten nyss hade legat och stannade sedan upp. Något var annorlunda. Jag tittade på dig och började om från andra sidan. Det fanns skäl att använda mer än minnet av var jag fick något förra gången. Du kunde tydligen ändra på saker medan jag väntade.
När jag hittade rätt öppnade du handen igen. Jag tog biten försiktigt och kom genast tillbaka med nosen. Din hud luktade fortfarande intressant. En tom hand blev inte helt ointressant bara för att den nyss hade lämnat ifrån sig det jag hittade. Det gjorde ditt lilla arrangemang mer komplicerat än du kanske hade räknat med när du satte dig ner.
Tredje gången undersökte jag båda händerna länge. Du tittade på mig med förväntan i ansiktet. Jag tittade tillbaka och nosade sedan på fingrarna igen. Det fanns doft på flera ställen nu. Jag kunde inte göra dem så olika som du verkade hoppas. Till slut öppnade du båda händerna och såg själv vad jag hade försökt reda ut.
Du skrattade mjukt och lät mig ta den lilla biten. Sedan gjorde du nästa försök enklare, med en hand framför mig och gott om tid att undersöka den. Jag kom fram direkt och såg upp när du öppnade fingrarna. Vi hade hittat tillbaka till något jag förstod. Du behövde inte hålla kvar ett svårt försök bara för att du hade påbörjat det.
Jag tycker om när du sitter nära och faktiskt ser vad jag gör. Du kan upptäcka att jag vänder nosen åt ett annat håll än du väntade dig, eller att jag behöver komma tillbaka för att bli säker. Då finns det möjlighet att ändra något medan vi fortfarande håller på. Jag får vara med och visa dig hur uppgiften blev för mig.
Den här dagen var det tydligen klokt att börja med lite mindre hemlighetsmakeri. Du höll fram handen på ett sätt som gick lättare att undersöka och lät mig komma nära utan brådska. Jag hann nosa, stanna och sedan se upp på dig. När handen öppnades kom ditt glada ord samtidigt. Det blev tydligt vad vi nyss hade gjort tillsammans.
Efter några små försök flyttade du handen en bit åt sidan. Jag följde efter med nosen, men du stannade innan det blev ett helt varv runt rummet av oss. Jag stod med framtassarna på mattan och väntade på fortsättningen. Du såg väldigt nöjd ut över något som för mig mest hade varit ett trevligt sätt att undersöka dina fingrar.
Vi kunde ha olika uppfattningar om vad som var det allra roligaste i leken. Du kanske tyckte om när jag hittade den hand du tänkt dig. Jag tyckte också om stunden före, när det fortfarande fanns något att ta reda på och du väntade på mitt svar. Då var jag upptagen med en sak som jag ville förstå, och du fanns nära hela tiden.
Till slut vände jag mig mot leksaken som låg vid mattans kant. Jag nosade på den och tog upp den i munnen. Du såg vad jag valde och lade undan de sista bitarna. Det gick bra att låta händerna få något annat att göra nu. Jag kom tillbaka med leksaken och höll den nära ditt knä tills du sträckte fram handen.
Du fick hålla i ena änden en stund. Jag tog ett nytt grepp och stod med benen stadigt mot mattan medan vi lekte. Det var en annan sorts uppgift för munnen och kroppen än den vi nyss hade hållit på med. Jag behövde inte bestämma vad den skulle kallas. Jag var glad att du fortfarande satt kvar och ville göra något med mig.
När du reste dig tog jag leksaken ett varv genom rummet. Sedan kom jag tillbaka till mattan där du hade suttit och satte ner nosen. Där hade ju doftat gott alldeles nyss. Du stod bredvid och såg på medan jag kontrollerade platsen en gång till. Jag hade accepterat att händerna var tomma nu, men golvet hade jag inte riktigt avslutat undersökningen av.